Verkligheten vi känner är som en dröm
En fråga jag fick: Vad menar du när du säger att djur, växter, och materia (som substans) inte finns? Att endast människan existerar? Att uppnå Skaparen sker endast genom människors själar? Jag förstår att allting vi känner här är ett ”avtryck” av verkligheten – träden, den stjärnklara himlen, de höga bergen, och landskap. Så är allt detta bara i vår fantasi?
Mitt svar: Det enda som har skapats är ett begär. Det innehåller en känsla som är separerad av egoism till ”mig” och ”det som omger mig”. Genom att korrigera egoismen sammanfogas känslan till ett helt ”mig” och känslan av min källa, den extra sensationen av Skaparen.
Allt du uppfattar på utsidan uppfattas inuti ditt medvetande. Detta är i själva verket ”verkligheten”. Allt finns bara i medvetandet, som i en dröm. Vår oförmåga att objektivt jämföra känslor, på grund av att endast ha en uppfattning om ”vår värld”, begränsar oss. Men mycket snart kommer mänskligheten att börja ”vakna” ur sin dvala och folk kommer att hitta andra möjliga existenser.