En fråga jag fick: Varför är det så att mänsklighetens naturliga utveckling inte leder till insikten att vi alla måste vara anslutna till varandra i en välvillig förbindelse?

Mitt svar: Var och en kan ge och ta med hjälp av sina egoistiska kvaliteter – i arbetet, inom handeln och socialt. När våra egoistiska egenskaper når en global och internationell nivå, uppnår vi maximalt förverkligande av våra begär. Det är där den första etappen av mänsklig utveckling slutar och en annan börjar – fasen att korrigera det utvecklade begäret.

Naturen kräver att vi återupprättar förbindelsen mellan oss, som bröts innan vi ens var födda. Detta samband kan bara korrigeras med hjälp av ljuset, som den kabbalistiska läran kan ge.

En önskan om att bilda familj, att försörja sina barn, att vara en god granne, att ge och ta emot, att tjäna pengar med varandra, att leva i fred – allt finns inom den egoistiska önskan.

Men om vi talar om ett nytt system för anslutning mellan oss är detta inte ett system med ömsesidigt fördelaktig handel, utan ett system där jag är skyldig att ge till alla, jag måste investera i alla. Detta är inte en övergång till mer affärer med en högre grad av delaktighet, även om världen skulle kunna förstå det som sådant. Var och en inser att vi måste vara sammankopplade på ett positivt sätt. Men vad naturen kräver av oss är hjärtliga relationer som bygger på principerna om skänkande och kärlek, och inte bara hederlig handel!

Kategori: Samhälle - Inga kommentarer →