Medborgare, odla kål och behåll lugnet!
En fråga jag fick: Jag förstår inte vilken kris det är ni talar om. Till exempel, efter att alla fabriker Detroit har stängts och bilar slutat tillverkas, efter det började människor odla kål och andra grönsaker i sina trädgårdar. De har anpassat sig efter de nya förhållandena. Var är då krisen?
Mitt svar: Det här lugnet är ytligt. Det beror på att Obama just har kommit till makten och kan inte förstöra sin image bara så där. Allt detta görs enligt en överenskommelse med bankerna och andra system. Just nu förhindrar de krisen med hjälp av artificiella åtgärder. Vänta bara lite till, så kommer vi att se krisens verkliga omfattning. Vad menas med att folk har blivit vana och börjat odla grönsaker? Det meddelas att även presidentens fru odlar grönsaker utanför det Vita huset. Det här är en mycket bra och klurig reklam, och det verkar som att man måste återgå till jordbruket. Å andra sidan kan de inte göra någonting med krisen och stoppa den på något sätt. De kan bara lindra den tillfälligt.
Det är just det de gör genom att trycka sedlar och öka statsskulden. Men de kan inte fortsätta med det hur länge som helst. De kommer att bli tvungna att avslöja sanningen. I själva verket har vi inte gått in i krisen än. Allt som har skett hittills är bara början. Än så länge håller de här bubblorna, som har blivit skapade av finansiärer, på att blåsas upp mer och mer, så den riktiga krisen väntar.
Det enda de kan göra är att försöka se till att krisen inte slår till plötsligt och oväntat och att den inte leder till krig och stor förstörelse. De vill att den utvecklas stegvis och att levnadsstandarden blir allt lägre och lägre. Människor vänjer sig vid allt – de kommer även att vänja sig vid att arbeta en gång i veckan och få en fjärdedel av sin lön. Det viktigaste för dem är att inte falla ner efter ett enda slag utan istället krypa ner stegvis. Det är just det de tänker på och inte på hur man skulle kunna förhindra det. Alla förstår att de åtgärder som vidtas idag är ett stort skämt och att en dag kommer man att få betala notan.
Egentligen tillverkar storföretagen ingenting och personalen fortsätter att sägas upp. Allting håller på att sjunka ner mer och mer och den falska bilden av välmående är det enda som finns kvar, som ett skyltfönster som fortfarande lyser, kanske till och med ännu starkare. Men inuti har allting ruttnat för länge sen. Människor livnär sig inte på det de tillverkar. Allt hålls igång tack vare de växande skulderna.