En fråga jag fick: Vad är tro i kabbala?

Mitt svar: I kabbala är tro skänkande. Det är när man har förmågan att skänka trots sin vilja att ta emot. Detta kallas ”tro över förnuftet”.

Människans natur är viljan att ta emot, och tro är skänkandets egenskap som är motsatsen till vår natur. Det enda sättet för oss att erhålla skänkandets egenskap är med hjälp av det Övre Ljuset, eftersom det ger oss förmågan att stiga över oss själva och att agera ur ett helt annat begär: för andras skull, eller för Skaparens skull. Man agerar då ur detta begär, istället för ur ens eget naturliga begär. Och tack vare detta blir man beroende av den Övre Nivån (man blir ”Skaparens slav”) i stället för av sig själv (en ”slav under sig själv”).

Om du tror på mig betyder det därför att du handlar för min skull av hela din kraft. Du blir faktiskt som mig. Det är så eftersom varje person i vanliga fall är helt motsatt andra. Men om någon tror på mig, betyder det att han har neutraliserat sitt begär avseende mig, och genom dessa begär är han och jag en.

Motsatsen till tro är kunskap, som är när vi handlar för våra egna begärs skull. Tro, emellertid, är när vi agerar för att tillfredsställa andras begär. När en person har denna kvalitet, kan han känna saker utanför sig själv, genom andras begär. Och det man känner genom dessa begär är den högre, andliga världen. På grund av detta är tro nära relaterat till kärlek (kärlek till en annan människa), eftersom kärlek är förmågan att ersätta ens eget begär med en annan persons begär, och att tillfredsställa det begäret.

Som man kan se, är tro i kabbala när en person behärskar skänkandets kvalitet – en högre kvalitet. Det är tydligt att detta inte har någon relation till tro såsom den förstås i den här världen: att tro på vad någon annan säger och att acceptera det som fakta. Med den sortens tro kan jag godta en annans misstag eller felaktiga uppfattning som ett faktum, och sedan använda det som en grund för alla mina handlingar och för hela mitt liv.

Kategori: Andlighet - Inga kommentarer →