Varför den andliga utvecklingens skeenden kan kännas som att åka berg-och dalbana
En fråga jag fick: Jag har varit student i ca sju månader, och det har varit en känslomässig berg- och dalbana. Jag mår bra och sedan känner jag mig dålig. Jag involverar mig mer i studier och spridning av kabbala, och jag känner som att jag blir en annan person, men det verkar som att det påverkar mig mer och mer på ett negativt sätt.
Till exempel utvärderar jag ständigt mig själv och ser hur mitt ego tycks växa. Jag börjar också att bli dömande gentemot andra människor. Jag börjar se hur deras ego styr deras agerande. Jag blir arg på mitt ego och jag är arg på andra människor för deras ego, även om jag vet att jag inte har rätt att döma andra och endast skall arbeta med mig själv.
Jag vet inte vad jag skall göra på den här punkten. Jag känner mig arg, känslomässigt utmattad och missnöjd, vilket är motsatsen till vad jag förväntade mig att vara. Jag förväntade mig att känna givande från Skaparen.
Mitt svar: Du går igenom en period av tillväxt av ditt egoistiska begär. Inuti detta begär, kommer du att börja uppfatta nya bilder av världen och olika kopplingar mellan saker. Var stark, bryt inte dina rutinmässiga studier och enheten med gruppen. Då du kommer snabbt att komma igenom den här perioden av ackumulering av det egoistiska begäret. Varje steg framåt består alltid av två delar: en ökning av den egoistiska önskan (det du går igenom nu) och sedan uppenbarelsen av ett nytt uppnående inne i den.