En fråga jag fick: Hur kan man aspirera för det andliga som man aldrig har upplevt?

Mitt svar: De andliga Reshimot (minnena) dyker upp i oss, och de är den enda anledningen till att vi strävar efter någonting överhuvud taget. Låt oss säga att jag berättar att jag har ätit en ovanligt läcker maträtt i Mexiko.

Hur kan jag tända ditt begär och locka dig tillräckligt för att du skall spendera tusen dollar för att flyga till Mexiko och sedan ytterligare tusen dollar för maten? Det måste tända ditt begär tillräckligt för att du skall glömma ditt arbete och din familj och göra allt du kan bara för att känna samma smak.

Jag kan fylla dina öron med det budskapet och sända det via radio och TV. Alla du känner skulle säga till dig, ”Kom igen, har du inte smakat det än”? Det skulle tända en gnista av avund och stolthet i dig som skulle tvinga dig att följa efter.

Det är syftet med gruppen. Om en person har bara en liten önskan om andlig utveckling och uppenbarelse av Skaparen, planterar han sig i rätt miljö. Miljön i sin tur underblåser begäret som han upplever i sin punkt i hjärtat, tillräckligt för att attrahera det Övre Ljuset, Ohr Makif som öppnar den Övre Världen för honom.

Sådan är vår natur. Vi kan inte säga ”nej” till inverkan av vår miljö. Baal HaSulam skriver: ”Jag klär mig inte på det sättet som jag vill, jag äter inte vad jag vill, samhället beslutar allt för mig.” Därför avgörs framgången på den andliga vägen av omgivningen, som är böckerna, gruppen och läraren.

Kategori: Andlighet, Samhälle - Inga kommentarer →