En fråga som jag fick: Du säger att man inte ska korrigera världen, utan bara sig själv. Men vad kan jag göra om jag ser att hälften av mina bekanta inte vill korrigera sig, utan att de bara önskar att leva ett djurliv. Hur kan jag korrigera mig själv?

Mitt svar: Du måste korrigera dig själv tills du slutar se (bedöma) att människor lever ett djurliv. I stället för att tycka synd om dessa människor, borde du tycka synd om dig själv eftersom du har en sån uppfattning .

I det ögonblick du korrigerar din egen bild, kommer du att se dessa människor som lyckliga och framgångsrika. Om du ändrar dig, kommer du att se dem på ett helt annat sätt! Någon som verkade olycklig för dig kommer att visa sig vara glad och lycklig. Du kommer att se en rik man i stället för en fattig människan.

Du kommer att se att någon vars enda intresse i livet var öl och fotboll faktiskt är en vis studerande som har uppnått alla världar. Du måste sörja och beklaga dig över att du ser dem på ett sådant sätt, eftersom bilden du ser, inte är någonting annat än resultatet av din egen korruption. Du ser på dem med okorrigerade ögon. Hela världen är en reflektion av vad du har inom dig. Om du ser de fattiga, sjuka och korrumperade, vittnar detta bara om din egen korruption. Annars skulle du se en värld full av godhet.

Om Skaparen är god och gör gott, hur kan det finnas ondska i världen? En person behöver inte korrigera världen, men bara sin egen bild av världen. Det finns ingen annan att korrigera än dig själv. Så snart du gör det, kommer du att se att världen är full av ljus. En oändlig värld, överflödande och perfekt. Vi kan inte se den, eftersom vi är korrupta. Den är gömd för oss bakom 125 gardiner, som vi måste ta bort.

Kategori: Andlighet, Okategoriserad - Inga kommentarer →

Lidande driver människan till att gå in i en högre dimension och att vakna upp ur denna sjuka deformerade dröm där han känner sig som om han finns i en splittrat verklighet.

Han kan se tillbaka och förstå att genom att orsaka andra skada kommer han bara att skada sig själv. Om han bara visste då vad han vet nu!

Han blickar tillbaka och ser att de delar av verkligheten som verkade främmande för honom och som han bara ville utnyttja, är i verkligheten nära honom och, ännu viktigare, är delar som han anser vara han själv.

Han kommer att se att den del som han kände som sitt ”jag” i verkligheten, är inte alls viktigt. Detta beror på att styrkan i begäret som är uppenbarad i hans yttre delar är många gånger mer potent, och de blir viktigast för honom.

Han ser att allt var bedrägeri och med att hata och utnyttja allt som omgav honom skadade bara han sig själv. Det hela var ett stort misstag.

Dessa avslöjanden hjälper honom att utvecklas tills han uppnår full balans eftersom hela universum avslöjas och han börjar identifiera sig med det.

I att veta att han hör till detta stora universum och att universum tillhör honom, avslöjar han den Övre Kraften som fyller allt.

Kategori: Lidande - Inga kommentarer →