En fråga jag fick: Behöver vi utvärdera de nivåer som redan har varit?

Mitt svar: Generellt sett och som regel skall vi inte se tillbaka på det förflutna oavsett om det var bra eller dåligt! Det är ett felaktigt beteende, en Klipa! Jag börjar klandra mig själv för vad jag gjort och jag minns vad jag sa till någon, hur dumt jag handlade, men framför allt så kan jag inte göra något åt det!

Alla referenser till det förflutna och varje beräkning med tanke på det förflutna är oacceptabla. Se bara framåt eftersom Skaparen är framför dig! Du gräver runt inne i dig själv, bland dina minnen, istället för att fokusera på ditt arbete med Skaparen.

Kom ihåg att det finns inget förflutet!

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

En fråga jag fick: Varför behöver vi den materiella världen och den materiella kroppen, om det andliga begäret (Kli) inte är inne i kroppen?

Mitt svar: Vilka annan verklighet skulle du bo i innan du kommer in i den andliga världen? Just denna illusoriska verkligheten ger dig fri vilja. Denna imaginära verkligheten är oerhört viktig, eftersom varje gång vi faller, så stiger vi in i det andliga precis från denna verklighet. Vi kommer in andlighet ”ur intet” i likhet med ”Yesh Mi Ain”, en ny skapelse.

Man måste komma in i andlighet (eller en förbindelse med Skaparen) utifrån, från ”ingenting”. Människan är det enda djur som inte styrs helt och hållet av naturen. Naturen tillåter människan att göra misstag och lämnar ett ”tomrum” i honom, och ger honom därigenom frihet att gå in i den andliga världen ”från ingenting”, eller från en negativ situation.

Om vi styrdes helt av naturen, då vi inte skulle ha några frågor. Allt skulle vara förutbestämt i förväg. Men eftersom vi har fått en viss grad av frihet, får det oss att sträva efter och ha möjlighet att känna början av det andliga begäret (Kli), som är motsatsen till oss själva.

Om vi var helt kontrollerade av vår egoistiska natur, skulle vi aldrig kunna känna givandets natur. Men eftersom egoismens kontroll över oss lämnar oss detta tomrum, genom att känna det och inte förstå oss själva, i det ögonblicket vi börjar känna i början av den altruistiska naturen. Detta är hur man träder in i den naturen som ”någonting ut ur ingenting”.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →