Fråga: Vem formar de andliga kvaliteterna i mig? Gör jag det själv eller gör Skaparen det för mig?

Mitt svar: På den anliga vägen upptäcker en person kontinuerligt nya lager av verkligheten och ett enhetligt system uppstår gradvis inför honom. Det är en stor mekanism som kontrollerar varje atom och molekyl i hela skapelsen. Denna mekanismen kontrollerar också hur de är sammankopplade och vilka förändringar som äger rum inom dem. Vi vet inte vad vi kommer att upptäcka som en konsekvens av vårt andliga sökande. Men vår uppgift är att lära känna Skaparen genom Hans handlingars exempel.

Fråga: Är det möjligt att kombinera två synsätt: ”Det finns ingen annan jämte Skaparen” och ”Det finns ingen annan jämte mig”?

Mitt svar: Vi kan inte klara av att kombinera dessa motsatser i vårt språk, våra känslor eller vårt förstånd.

När du känner att du har kommit lite högre än denna världens nivå och när dina föreställningar om tid och rum upphör, då kommer en helt ny upplevelse att infiltrera ditt sinne. Också i den andliga upplevelsen är vi begränsade av beskrivningarna av världarna BYA.

En person är kapabel att stiga ännu högre, men han kan inte beskriva det som uppenbaras där, eftersom det inte finns bokstäver, ord eller ljud som kan beskriva det. Detta är för att hela vår upplevelse är byggd på kontraster. Till exempel, ljus-mörker och god-ond. Ovanför världarna BYA är god och ond blandade med varandra. Vi kan inte beskriva detta. Därför, det finns ett svar på din fråga, men det är omöjligt att uttrycka det. Stig uppåt och det kommer att bli uppenbart för dig. Det är sagt om detta: – ”Bara dina ögon kommer att se, men inte någon annans ögon”.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

Genom knyta an andras begär till sig själv, för att fylla dessa begär, skapar en person sin själ. Det är hur han realiserar viljan att bli lik Skaparen.

För en tid sedan, samlade Abraham sådana människor i forntida Babylon och skapade en grupp som kallades ”Isra-el”, som betyder ”direkt till Skaparen”. Dock är givandets kvalitet nu borta, och istället för kärlek till sin nästa avslöjas ogrundat hat mellan oss. Jag hatar andra bara för att de inte är jag och för att de har sina egna begär.

Jag är byggd på ett sådant sätt att alla andra absolut inte ingår i min intressesfär om jag inte kan dra nytta av dem. Jag hatar andra därför att de är skilda från mig.

Å andra sidan, om vi var förenade och om jag kände någon annans begär inom mig så skulle jag älska honom. Därför kan hat bara avslöjas i kontrasten mot kärlek. Vi lär oss alltid av motsatser – ”nyttan med Ljuset lär vi oss från mörkret”. Det är genom att försöka älska min nästa, som jag upptäcker hatet inom mig själv gentemot honom.

Rabbi Akivas studenter, som levde i den kvalitet som är kärleken till sin nästa, sjönk ned från denna kärlek till ett ogrundat hat. De skingrades i olika riktningar genom explosionen av egoism inom dem.

Om en person höjer sig genom andliga grader, om han vill uppnå givande, kärlek och likhet med Skaparen, då upptäcker han gång på gång att hans karaktär är ogrundat hat, och att genom att avslöja syndaren inom sig själv, rättar han sig själv och blir rättfärdig.

(Från en lektion om Introduktion till boken ”Från en vis mans mun”, 11.06.2009)

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →