Rabash har förberett en ”chock” för vår tid. Bit för bit har han avslöjat att det allra viktigaste för en människa är hans essens och hans attityd till livet. Gradvist har han visat att allting beror på begären i våra hjärtan och vår relation till sanningen.

Dessa koncepten är i opposition till de religiösa traditionernas vanemässiga utövning och den blinda lydnaden gentemot budorden, vilket är hur många religiösa människor handlar. Vi behöver särskilja vårt rutinmässiga handlande som lagts på oss genom vår uppfostran, (”Girsa de-Yakuta”) och som får att att känna oss skyldiga om vi inte följer vår vanliga rutin, från den riktiga bönen, Den riktiga bönen är ett hjärtligt, genuint och medvetet rop till Skaparen om att bli korrigerad.

Att döma människor utifrån deras kläder eller deras handlingar leder oss inte till en förståelse om vem som är nära Skaparen. Är det någon som känner tomhet i detta livet, eller är det någon som verkar ha alla svaren och har kläderna (livsstilen) som någon som är nära Skaparen?

Skaparen kräver att vi gör rättelser i våra hjärtan. Det betyder inte att vi behöver negligera några religiösa traditioner, men distansen mellan en mänsklig varelse och Skaparen mäts genom intensiteten i vår längtan att få samma egenskaper som Han.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

En fråga jag fick: Före ”Machsom”, hur ska vi förhålla oss till denna värld som bara är en verklighet som vi föreställer oss?

Mitt svar: Din inställning till denna världen bör vara väldigt enkel: när jag befinner mej i den här drömmen så måste jag ochså vara en del i den. Det står skrivet: ”En domare har inte mer än vad hans ögon kan se.” Jag behöver arbeta, sörja för min familj och göra allt som krävs i det här livet, men samtidigt borde jag inse att det är en dröm. Världen är ett spel och jag genomför alla handlingar i den som i ett spel.

Jag måste ändå ta spelet på allvar eftersom Skaparen har förberett hela den här verkligheten för mig så att jag skall leva i den, i enlighet med dess lagar, och utveckla ”punkten” i mitt hjärta, min inställning gentemot Skaparen.

Dessa två nivåer, den kroppsliga och den andliga, är helt oberoende av varandra. På den materiella nivån, där jag befinner mig i ett tillstånd av ”sömn”, utför jag allt som är nödvändigt för det här livet.

Under tiden söker jag efter en förbindelse med Skaparen på den andliga nivån, och jag utvecklas samtidigt som jag lägger all min uppmärksamhet på detta. Annars, varför lever jag, om inte för att nå Skaparen genom mina ansträngningar i detta livet?

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →