När man läser Zohar, måste man alltid tänka på sig själv. Toran säger inte ett ord om historia. Hur som helst måste varje andlig rot röra vid en material gren, vilket är anledningen till alla dessa händelser också inträffade i vår värld.

Förstod de personer som beskrivs i Toran vilka de var? Detta är verkligen en fråga värd att ställa. Baal HaSulam skriver att det fanns en tid där någon ”tillfälligtvis” bestämde sig att kalla en kulle som han sågför  ”Oljeberget”, eftersom han tyckte det var en bra plats för att plantera olivträd. I verkligheten gav han dock berget det här namnet på ett naturligt sätt, instinktivt, eftersom varje person handlar i enlighet med sin andliga rot. Denna rot är ingjuten från Ovan i varje människa, och vi utför dess befallning.

Så, har Noah verkligen funnits? Ja, han fanns. Var han den mest rättfärdige person av alla generationer? Förstod han vad han gjorde? Detta är en bra fråga som vi kommer att diskutera vid något tillfälle i framtiden. Hade han ochså söner som kallades Sem, Ham och Jafeth? Ja, det hade han. Var dom också rättfärdiga, och forstod de Skaparen och talade med honom? Allt detta kräver en förklaring.

Hur som helst jag är inte alls intresserad av allt detta som historia. Hela den andliga världen måste präglas in i en materiell form, inuti mig, på något sätt. Den är verkligen blivit präglad där, men det är inte viktigt vad angår mig. Jag måste arrangera allt detta på ett välordnat sätt för mig själv för att befrämja mitt vidare framåtskridande.

Alla dessa bibliska berättelser talar om människans inre värld. Därför bryr jag mig inte om någonting annat. Resten kan lika gärna vara obefintlig, som om det aldrig hade funnits någon historia, eller antikt Babylon, eller hela denna världen. Det finns inte förrän jag upptäcker det själv i stället för att höra någon annan prata om det.

Just nu befinner jag mig inne i ett tomrum där inget finns. Allt sker inom mig. Men vem är jag, som står mitt inne i detta tomrum? Jag är någon som förnimmer. Och vad känner jag? Jag känner vad Zohar berättar för mig – och det finns ingenting förutom detta.

Detta är hur jag, en punkt inuti en tom rymd, studerar Zohar, och bygger en hel värld av det material som jag absorberar. Det är den enda värld som finns – inte den Övre Världen eller den undre världen, utan den enda. Jag anstränger mig för att förstå hur världen är ordnad och där varje kvalitet och handling som beskrivs i Zohar finns i denna världen. Detta är vad jag alltid försöker föreställa mig. Jag är bara en punkt som försöker att hitta dessa kvaliteter.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Perception, Zohar - Inga kommentarer →