Världen är resultatet av våra inre kvaliteter, våra sinnen.

För närvarande har våra fem sinnen – syn, hörsel, smak, lukt och känsel – ett smalt, begränsat upplevelsefält. Men, vi har möjligheten att expandera våra sinnen så att de kan uppleva utan några begränsningar. Vägen till att göra det är genom att komma ut ur begäret att ta emot och att enbart konsumera, och i stället lära oss att uppleva världen som den finns till utanför oss, i stället för att uppleva den genom våra fem sinnen. Vi kommer då att uppfatta Oändligheten, den absoluta verkligheten utan några begränsningar.

Naturligtvis uppstår frågan; ”Hur kommer vi ut ur oss själva”?

Vi kan förstå vad det innebär att expandera räckvidden för våra sinnen, men hur kommer vi ut ur oss själva? Om det enda som finns i naturen är begäret att ta emot njutning, så verkar det omöjligt att komma ut ur det.

Kabbalisterna säger att möjligheten finns: Det kan göras genom att känna vad din nästa känner.

Precis som vi uppenbarar världen genom oss själva är vi kapabla att knyta an till en vän som har samma andliga mål, och uppleva världen genom honom, och sedan genom en annan person, och en annan osv.

Så snart vi uppenbarar hela den andliga verkligheten genom andra människor så kommer vi att upptäcka att den faktiskt är utanför oss.

Detta är varför villkoret för att förnimma det andliga är, ”älska din nästa som dig själv”. I vår värld låter det som ett gammalt utslitet

talesätt, men kabbalisterna har ett helt annat villkor i tankarna när de säger så. Att älska sin nästa innebär att känna vad som händer i honom. Det innebär att knyta an hans själ, hans sinnen och hans förnimmelse till din egen. Eller med andra ord, det är då du kommer ut ur dig själv och börjar uppenbara vad helst som är utanför dig, vad helst som är i honom.

När du då börjar att undersöka vad som är utanför dig, uppenbarar du också den Övre Kraften, Skaparen. Detta kallas ”från kärleken till skapelsen, till kärlek för Skaparen”. Denna frasen kan låta religiös, men i verkligheten talar den om vår sensoriska utveckling.

Kabbala´s vishet lär oss hur vi skall känna vår nästa och bygga ett gemensamt kärl av förnimmelse (Kli), som kallas ”Shechina”. Detta är ett sinne så enormt att vi kan uppleva Skaparen i det.

Detta är vad kabbala´s metod handlar om: att lära oss att förnimma och ta emot allting som är utanför oss utan några begränsningar.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Enighet, Kärlek, Perception - Inga kommentarer →

En fråga jag fick: Baal HaSulam skriver att uppnående är den högsta graden av förståelse. Vad är den högsta graden av förståelse?

Mitt svar: Förståelse refererar till Bina. Det står skrivet, ”Sättet att förstå, är med hjärtat”, medan uppnående är vision, Hochma.

Bina och Hochma tillsammans, för en person till Keter – Hochmas Ljus klätt i Hassidims Ljus. Det är när man når uppnående. Nivån på uppnåendet definieras av vars och ens förmåga att attrahera Hassidims Ljus in i Hochmas Ljus, och på det sättet lysa upp mörkret.

Kategori: Andlighet - Inga kommentarer →

Den kabbalistiska vetenskapen är metoden för att utveckla själen. Men samtidigt som jag utvecklar min själ, förstår jag inte riktigt processen.

Jag vet inte vad som är bra eller dåligt för dess utveckling, vilken typ av begär som bör öka i mig och i vilken omfattning. Det känns som om jag irrar planlöst mellan egoism, förakt och självuppoffring.

Här måste vi följa en enkel regel: kärleken till Skaparen kommer efter kärleken för andra. Jag kommer att uppnå Honom exakt inne i förbindelsen mellan mig och andra. Allt vårt studerande är ägnat åt detta.

Att först tänka på andra tycks vara det mest motbjudande för mig. Jag är trött på det, och jag skulle föredra att bara studera och arbeta på mig själv, men inte vara beroende av andra. Men snart upptäcker jag att det inte finns någon annan väg att gå.

Även om vi inte är bekanta med programmet för vår utveckling, kan vi fortfarande försöka skapa ett inbördes förhållande mellan oss. Men faktum är, att Ljuset gör allt arbetet.

Det visar olika egenskaper inom oss, uppenbarar dem enskilt i varje person beroende på roten till hans själ. Därför avancerar en person med stora steg medan någon annan avancerar med små steg. Någon upptäcker vrede i sig själv och någon – likgiltighet. Det finns inga exakta mallar och standardregler.

Det kabbalisterna förklarar för oss är det som tillhör alla utan undantag – vilket målet är som vi alla har att nå, och hur vi skall anstränga oss på vägen till målet. Kabbalisterna påminner oss, om och om igen, att oavsett vad som händer, skall vi inte glömma att gasa, alltid sträva efter att påskynda och alltid gå rakt fram.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →