Om jag bestämmer mig för att uppnå givande, måste jag börja studera, och använda alla medel som står till mitt förfogande för att uppnå denna kvaliteten.

Men allt detta är nödvändigt bara för att hjälpa mig att komma fram till slutsatsen att jag inte vill ge. Jag vill inte enbart för givandets skull; jag kan acceptera att studera bara på ett villkor: att jag kommer att få något i utbyte. Att studera bara för att skänka andra, och att ansluta deras begär till mig är inte något jag är kapabel till.

Men jag tänker fortsätta att studera och tänker att kanske något annat kommer ur det. Under tiden påverkar det Omgivande Ljuset mig och andra runt omkring mig, övertalande mig att givande och andlighet i själva verket är underbart. Jag upptäcker att andlighet givande, men jag vill fortfarande inte ha denna typ av andlighet. Denna insikt är stor, eftersom det innebär att jag redan har uppnått tillståndet ”av fördoldhet” (antingen enkel eller dubbel). På så sätt avancerar jag redan på den andliga vägen.

Det första jag behöver är en känsla av att jag inte vill ha givande och kärlek, och att jag förkastar andlighet. På den punkten finns två personer inom mig. En säger: ”du måste gå i riktning mot Skaparen, vad kommer annars att hända med dig”? Och den andra säger: ”varför behöver du allt detta”? Vad får du ut av det?” En inre kamp börjar och jag börjar att känna mörker. Hela världen förändras beroende på om jag tror på det ena eller andra sättet, eftersom hela världen är inom mig.

Tillståndet av fördoldhet börjar när givandets karaktär är gömd för mig. Jag är den som vill dölja den. Jag är den som inte vill ha den. Men samtidigt vill jag det, trots att den är dold för mig. Med andra ord, jag är redan delad i två: jag strävar gentemot givandet och samtidigt vill jag inte ha det. Denna situationen uppenbaras för mig som mörker i relation till Ljuset, och det ena kan inte existera utan det andra.

Så, jag vill ge eller inte? Tja, jag har ingenting emot att ge, men jag har inte riktigt en önskan om det. Vad kan jag göra om det är så här jag skapades? Detta är vad vi kallar ”fördoldhet”, ”ofullständigt arbete,” eller tillståndet Lo Lishma. Det är när jag är beredd att ge något, en liten del av mig till Skaparen eller till andra, men jag måste få något i gengäld. Annars kan jag inte göra någonting.

Fördoldhet kan inte existera utan uppenbarelse, och det är ett särskilt tillstånd att vara i. Kabbalister skriver att, om vi bara kände till värdet av fördoldheten skulle vi uppskatta detta tillstånd som kallas Lo Lishma. Vi tror att ”Lishma” är en mycket hög nivå, medan ”Lo Lishma” är obetydlig. Men det är inte sant eftersom Lo Lishma också är en mycket viktig nivå, och låt oss hoppas att alla av oss kommer att nå den.

Kategori: Zohar - Inga kommentarer →