Zohar, kapitel ”Shmini”, artikel 46: ”Och han sa till Aaron: ’Ta dig en tjurkalv’, till att sona för kalven som han syndat genom, så som det är skrivet, ”… och han gjorde den till en gjuten kalv”.

En av kvaliteterna inom en person, kallad Moses, bestiger ett berg, medan ett annat mycket upphöjt begär, kallat Aaron, begår den största synden: att tillbe en gyllene kalv. Det är så dessa två extrema punkter verkar inom en person.

En tjurkalv och inte en tjurko. Boskap antyder oxe, Gevura de Zeir Anpin, och en ko antyder Malchut. Malchut har tre ansikten: ett lejons, en oxes och en örns ansikte. En tjurkalv betyder oxen inkluderad i Malchut. Vi behöver inte försöka att komma ihåg orden i denna text – det spelar ingen roll om allting omgående flyr vårt minne. Vi skall inte bekymra oss för det. Vår enda omsorg skall vara att försöka känna orden som vi läser, samtidigt som vi läser dem, och det är allt.

Vi skall inte försöka att komma ihåg någonting. När vi lyssnar till en vanlig berättelse om denna världen, så behöver vi inte komma ihåg vad en ”ko”, en ”kalv”, eller en ”man” betyder. Vi känner helt enkelt in dessa begrepp. Det samma gäller för andliga föreställningar – vi behöver bara låta dem uppenbaras inom oss, hellre än att vi memoriserar dem mekaniskt.

Det är snarare så, att om vi kommer ihåg någonting, så löper vi risken att anta att vi redan har uppnått någonting, men det är en lögn. Vi kommer att känna oss tillfredställda med fel saker. Därför är det bättre att inte komma ihåg någonting alls och låta ”varje dag vara ny”. Vi skall lämna lektionen utan att komma ihåg någonting, som om vi inte hade läst någonting alls. Det viktiga är att vi applicerade oss själva och väntade på en uppenbarelse.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Okategoriserad, Zohar - Inga kommentarer →

En fråga jag fick: Hur kan du se om en person är redo att studera kabbala, eller om det är för tidigt, eller till och med potentiellt skadligt för honom?

Mitt svar: En persons egna begär kommer att visa honom vägen, så som det är skrivet, ”Låt en person studera där som hans hjärta begär”. Därför lockar kabbala aldrig in folk; i själva verket knuffar den bort, för att avgöra om deras hjärtas begär är genuint.

Även när en person känner att han finner alla svaren i kabbala, så betyder det inte att han verkligen studerar kabbala. De flesta människorna kommer till våra studier utan att exakt förstå varför de har valt att komma, på samma sätt som människorna i vår värld vanligtvis lever efter devisen; ”det som sker, det sker”.

En sådan person deltar i studierna och lyckas också förvärva sig kunskap. Hur som helst, så är denna kunskap extern, därför att han inte strävar inombords efter att förändra sin inre form till att bli lik Skaparens. Och det gäller ca 99% av människorna som kommer för att studera kabbala. Medan de gör ett intensivt arbete med korrigering, så har bara ett begränsat antal ett bestående inre bekymmer beträffande frågan om målet – fokuseringen och verkställandet för att nå det.

Därför, även de som engagerar sig i kabbala med en fråga om meningen med livet förblir förankrade som andra i att möta det vanliga livets utmaningar. De kanske till och med slår sig till ro med religiös efterlevnad eller sekulära dogmer.

Oavsett vem som kommer för att studera kabbala, så måste vi förstå att begärspyramiden hos folk är strukturerad på detta sättet och därför är det tillräckligt att ha ett begränsat antal människor som uppnår förening med Skaparen. De kommer att bereda vägen till Honom för de andra.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar - Inga kommentarer →