Allt vårt arbete sker i ”mörkret”, efter att vi varit tillsammans och upplevt enighet och inspiration. Nu när vi har gått skilda vägar, måste varje grupp och varje person uppnå samma glädje, inspiration och kraft som vi på kongressen nådde med våra gemensamma ansträngningar.

Om vi gör det, kommer vi när vi träffas vid nästa kongress att komma dit med den kraft som vi uppnådde under vårt senaste möte, genom att resa oss över ”syndarna” som har blivit avslöjade i oss. Om vi alltid fortsätter att vara inspirerade av vår senaste kongress till den nästa (vilket inte har hänt än), så kommer vi verkligen att vara förberedda till nästa kongress.

Vi måste nu anstränga oss att känna samma höjd som vi kände under kongressen. Annars kommer hela vårt arbete att gå till spillo. Nu är vår chans att stiga. På kongressen påverkades vi av miljön, varje människa påverkade alla andra. Detta är anledningen till att vi alla kände oss upphöjda, det var ett ”uppvaknande från ovan”. Nu, för att växa, måste vi absorbera allt detta inflytande, som ett frö planterat i jorden.

Tiden då vi alla måste göra det är exakt nu! Var och en av oss har fått allt från de andra, men endast potentiellt snarare än aktuellt. Kongressen är en tid att ge, och nu, mellan kongresserna, är det dags för vårt mottagande, att  absorbera allt inom oss, bearbeta det, och växa.

Detta är vårt andliga arbete. I stället för att falla, måste vi alla erhålla samma höjd som ägde rum under kongressen. Gör vad du behöver göra – dansa från morgon till kväll, eller gråt över att inte kunna göra mer. Det viktigaste är att göra insatser. Annars kommer du inte att förverkliga vad du har fått.

Den glädje vi känner inuti nu måste bli mycket större eftersom det är den sanna glädjen av uppnåelse. Om vi gör flera lyckade försök, kommer vi att ha rätt inre förberedelse för att träda in i den andliga världen. Det ger oss möjlighet att förstå, assimilera och leva genom de nödvändiga andliga graderna inom oss.

Det är förvisso ännu inte de verkliga andliga graderna, men uppstigningar i kraft av ett ”uppvaknande från ovan” följt av att vi kopierar det med våra egna insatser, med ett ”uppvaknande underifrån”. Tiden mellan kongresserna och en kongress liknar vardagar och lördag. Det är som dag och natt, där allt vårt arbete med att förbereda vår önskan äger rum på natten. När vi korrigerar våra egoistiska begär och ger dem avsikten att ge, avslöjas tillståndet dag.

Det enda som ändras är ens hållning och intention, och man känner att det är dag. Men ingenting förändras på utsidan.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner |