Man kan tycka att det är mer behagligt att läsa i Zohar i lugn och ro, utan att utöva någon ansträngning. Men vi måste kräva att uppnå intention med varje ord, och det är inte enkelt. Vi bör inte gå med på att bara läsa i Zohar och låta orden flöda genom öronen. Snarare bör varje ord utgöra en möjlighet att bryta sig igenom texten, som om det var en ingång till den.

Jag läser, och varje ord fungerar som en nisch för att fylla mig med intentionen, förenandet, och anslutningen. Jag inser att varje ord kan addera till den här anslutningen.

Detta är det enda sätt vi bör läsa Zohar på. Då kommer Ljuset och förenar de två motsatta egenskaperna, Abraham och Isak, samt allt som ingår mellan dem, i mittlinjens egenskaper som kallas Jakob eller Israel.

De mirakulösa egenskaperna i boken Zohar ligger just i linjen i mitten som förenar gott och ont. Och det är just i deras rätta sammanhang vi avslöjar Skaparen, källan till allt.