Malchut, skapelsen, kan aldrig uppnå Keter, Skaparen själv. Han avslöjas för skapelsen i alla andra Sefirot, som separerar Skaparen och Malchut. Som följd uppnår Malchut likhet med Honom i det reflekterade Ljuset i alla Sefirot. Dessa former av Malchut kallas uppnående eller namnen på Skaparen.

Allt som händer och allt som vi förnimmer är manifestationer av Skaparen som vill visa sig för oss i denna form. Omkring mig, ser jag den livlösa naturen, vegetativ natur och djur: de materiella och de andliga. Alla är de former av Ljuset, som avslöjas på detta sätt i min önskan, Malchut; som är Skaparens former i mig. Dessa former kan vara en direkt avspegling i mig, som inte kräver min likhet med Honom. Men dessa återspeglade former är inte sanna, vilket är anledningen till att vår värld är så begränsad och inbillad.

Men när jag börjar beröra former som motsvarar Honom, kommer de att kallas med Skaparens namn i mig, eftersom de kommer att likna Hans skänkande. Detta är dock inte Hans givande, utan mitt. Om jag skapar en form i mig som liknar Hans skänkande, och Hans skänkande klär i den, då kommer vårt gemensamma skänkande att kallas min andliga grad, vårt fasthållande, eller uppnående av Skaparen.

På min väg uppåt går jag igenom många sådana namn eller bilder av Skaparen. Alla mina uppnåelser är namn på Skaparen.