I artikeln ”The Nation” skriver Baal HaSulam att en person skiljer sig från ett djur genom att djur är helt beroende av naturen. Djur kan inte anpassa naturen till sig själva. Däremot är människan begåvad med tankens kraft, och utan att behöva förlita sig på naturen kan hon, till exempel, i stället för att vänta på att en kyckling kläcks från äggen, uppfinna en inkubator för att utföra äggkläckingsarbetet.

På liknande sätt strävar människan alltid efter att förbättra sina tillstånd, utan att naturen ska ge henne stryk. Människan försöker hitta det mest bekväma sättet att uppnå sitt mål med minsta möjliga ansträngning för att uppnå resultat så snabbt som möjligt och med minsta möjliga lidande.

För människor som strävar efter det andliga målet, tjänar den Kabbalistiska vetenskapen som en ”kuvös” som hjälper oss att påskynda vår andliga utveckling utan att vänta på att det uppstår på ett svårt naturligt sätt, vilket är både långsamt och smärtsamt. Målet för vår andliga utveckling är att ge upphov till en känsla av en oberoende (fri) motsvarighet till Skaparen. Den andliga ”kuvösen” för människan måste bestå av flera nivåer, så att varje person kan hitta sin plats i den och uppleva det som om han befinner sig i armarna på sin vårdande mor. Då kommer han att få gynnsam ”näring”, som successivt kommer att utveckla och fostra honom.