Zohar, kapitel ”Shmot (Exodus)”, punkt 247: Sextio är Malchut, de mäktiga ovan, från den sida av Gvura som klamrar sig fast vid snideri, vilket betyder åt det externa av den heliga Chaya av Israel, som är Malchut. Det är därför de är uppkallade efter henne, sextio drottningar [Malchuts]. De är änglar utnämnda över nationerna. Åttio tjänsteflickor är änglarna utnämnda av skulpturerna i Malchut, under sextio drottningar. Det är därför de kallas tjänsteflickor och inte drottningar. Och det finns inga nummer på flickorna.

Allt som vi läser i Zohar framkommer inom önskan. Det finns inget annat än begär. Vi läser om dess inre företeelser, förändringar och olika relationer mellan dess delar.

Det är en stor enhet, kollektivt kallad Malchut, som måste förändras, och varje gång dra sig själv till en större likvärdighet med Ljuset. Därför finns alla namn och termer skrivna i Zohar inom Malchut, inom våra begär, i dess olika förhållanden.

Därför behöver vi bara tänka på hur man drar Ljuset till önskan som beskrivs av Zohar. Även om vi inte förstår exakt vilka kvaliteter eller förändringar som framställs, eller något annat som händer där, inväntar vi fortfarande frälsning: att Ljuset ska påverka denna önskan, att vi ska förstå och känna denna önskan och Ljuset som fyller det, och att känna dem tillsammans. I själva verket är det omöjligt att känna den ena utan det andra, utan bara om det finns kontakt mellan dem. Även det allra första, i minimal kvantitet.

Det är det vi väntar på. Och alla ord och bokstäver som vi läser i Boken finns endast i denna önskan – i vår själ.

Skaparens mål är att höja människan till Sin nivå. Vad betyder det här? Vi förnimmer våra liv inuti viljan att njuta, som skapats av Skaparen. Denna kvalitet är det enda som finns utanför Honom, vilket är anledningen till att vi alltid upplever en brist på tillfredsställelse. Det är alltid någonting vi saknar, och försöker alltid nå någon form av njutning. Men Ljuset som kommer till viljan att njuta försvinner omedelbart. Det upphäver begäret, och begäret känner inte tillfredsställelsen.

Eftersom vi förnimmer våra liv inuti viljan till njutning, upplever vi våra liv som tillfälliga och övergående, där allt försvinner. Varje ögonblick passerar och försvinner, istället för att stanna kvar och fyllas ut av varje kommande ögonblick. På ena sidan finns begäret, och på den andra sidan finns njutningen. När de två möts neutraliseras de, även om njutningen är minimal.

Därför består våra liv av dessa små punktmöten mellan begäret (kliet) och Ljuset, som omedelbart försvinner. Och detta försvinner tills våra liv upphör. Föreställ dig till exempel att du har en viss kvot av begär – flera miljoner små delar av viljan att njuta, som uppenbaras en efter en. På motsatt sida var och en av dessa delar finns Ljuset som ger den delen tillfredsställelse. Sedan möts de  – och försvinner. När du uttömt din kvot är ditt liv över, och hela din existens med det.

Men om du, under loppet av dessa möten mellan begäret och Ljuset, har kunnat uppnå ett tillstånd där Ljuset och begäret ”fångar” varandra och förblir tillsammans, då börjar du känna Ljus som förnims inuti begäret som evigt, oändligt liv. Det är för att även det tidigare ögonblicket stannar kvar med dig. Du stiger då över känslan av tid. Du stannar ögonblicket och erhåller evig existens! Detta är det andliga livets hela patent, som är evigt och perfekt. Detta är vad man kan uppnå genom att applicera den kabbalistiska visdomen.