Att förenas i mitten
Hela vår svårighet ligger i det faktum att vi existerar i en värld av materia, och att vi måste avslöja den andliga världen härifrån. För att uppenbara den måste vi komma förberedda med ett begär, ett kärl som redan består av de två linjerna tillsammans, så att de kan förenas i en mittlinje, för det är just mittlinjen som uttrycker graden av vår likhet med Ljuset.
Utan de två linjerna, den vänstra och den högra, är det omöjligt att förena dem i harmoni och att bygga en kvalitet av Ljus mellan dem. Varken den högra eller den vänstra linjen har Ljusets kvalitet – den ska komma från mig, så att ”mörkret ska skina som Ljuset” – viljan att ta emot ska bli lik Ljuset!
Därför äger redan den minsta andliga graden, ”självavfärdande”, när jag går in i tillståndet av ett andligt embryo, rum i sammanlänkningen av dessa två linjer, vilket påverkar mig i harmoni och förbindelse mellan dem.
Aldrig på vår andliga väg kommer vi kunna känna Skaparen någon annan stans än i mittlinjen. Jag kastas in i andra tillstånd, men i så fall sliter jag mig bort från Skaparen. Jag kan bara känna Honom om jag befinner mig i mittlinjen, genom att forma den i mig. Det är som att balansera en vågs vertikala nål. En ”våg” (moznaim) kommer från ordet “öra” (awzen), hörsel, Bina.
Jag måste befinna mig på denna vertikala mittlinje – enbart där känner jag Honom. Detta är Zeir Anpins, Skaparens, linje. Och om jag går bara en aning åt sidan, försvinner Han!