När en människa stiger upp från en nivå till nästa och går genom olika tillstånd, får hon inte glömma att det bara finns en enda kraft i verkligheten. Det är inte hon eller miljön, utan endast den Övre Kraften, den all-inkluderande Naturen, Skaparen, som organiserar alla dessa tillstånd för henne, och hon existerar i samband med Honom.

Det är sant att jag måste underordna mig inför miljön och att jag måste studera de böcker som skrevs av visa människor, Kabbalister, och att jag ständigt måste bygga upp mig själv på nytt. Men genom alla dessa medel, denna förpackning, hela denna teater, är jag sammankopplad med den ende Regissören som ordnar allt enligt regeln, ”Du har omringat mig bakifrån och framifrån.”

Då går jag inte bara igenom nivåer och tillstånd eller bygger upp en relation med gruppen, utan jag är alltid ansluten till Honom med alla de medel Han har placerat ut mellan oss. De är som adaptrar som hjälper mig att avslöja honom. Gradvis, allt efter det att jag studerar dem, ser jag att alla dessa hinder och grader av hemlighållande mellan mig och Honom är för att hjälpa mig att förändras så jag kommer att bli mer och mer lik Honom, lik Regissören som organiserar allting för mig.

Sen börjar jag uppfatta omgivningen, atmosfären, vänner, studier, och lärare, som hans företrädare. Jag slutar tillskriva någon betydelse eller existens till dem i och för sig, och de kommer gradvis försvinna i mina ögon. Jag ser dem inte längre som om de har egen styrka, makt och inflytande.

Jag ser dem mer och mer i relation till Skaparen, och till denna grad rättfärdigar jag dem och Skaparen, som agerar på detta sätt med mig. Det är så jag uppnår en förbindelse med Honom. Då kommer jag kunna älska alla, eftersom de har hjälpt mig att uppnå enhet med Honom. Och hela världen kallas då ”den heliga Shechina” – en önskan, som inuti Ljuset fyller allt. Och denna önskan är min.

Kategori: Andlighet - Inga kommentarer →