I artikeln ”Gruppens syfte” skriver Rabash att när människan föds älskar hon bara sig själv, och kan därför inte röra sig det minsta utan att man själv tjänar på det. Men utan att frånsäga oss vår egoistiska kärlek är det omöjligt att nå fasthållande vid Skaparen, likheten med Hans egenskaper.

Därför behövs gruppen, för i den läggs begären och styrkorna från var och en samman. Alla kan då använda den väldiga gemensamma kraften för att ta avstånd ifrån det egoistiska begär som förhindrar en från att uppfylla syftet för vilket man fötts. Denna grupp måste bestå av människor som har ett gemensamt syfte. Då kommer de tillsammans att utgöra en enorm kraft som gör det möjligt för var och en av dem att kämpa med sig själv.

För att ta emot gruppens kollektiva styrka måste alla bidra med sin styrka till den och frånsäga sig själv, dvs. bara se sina vänners styrkor istället för deras svagheter. Om man bara anser sig själv stå aningen högre än dem, kan man inte förenas med dem, föra in sin kraft, och ta emot den gemensamma.

Plan

1. Den mänskliga naturen – egenkärlek.
2. Meningen med skapelsen – fasthållande vid Skaparen genom likhet vad gäller egenskaper med Honom.
3. Det är omöjligt att uppfylla syftet med skapelsen på egen hand, utan bara inom gruppen och genom dess kraft.
4. I gruppen måste alla vara likvärdiga i syfte, medel, och den egna upphävningen. Upphävning är bara möjlig genom att höja upp vännerna.
5. Miljöns storhet nås genom ord och handling.

Från den tredje delen av den dagliga kabbalalektionen, 2010-05-20 ( video | mp3), artikeln ”Gruppens syfte”.