2010 maj 27 — Kabbala och meningen med livet: Michael Laitmans personliga blogg

Lär dig se Ljuset i givandet

Publicerat torsdag, 27 maj, 2010

Vi är skapade av materia som inte kan ta emot ljus. Därför är enda sättet för oss att existera att göra entré i Bina, Skaparen. Bina arbetar med oss och lyfter oss upp till henne. Hennes nedre del (AHP) sänker sig ned till oss och verkar som mörker, vilket inte känns önskvärt för oss. Hon lyser på oss med givandets Ljus och barmhärtighet (Hassadim), men eftersom vi inte vill ge, uppfattar vi det som mörker.

Vi förbereder oss för att se på givandet som önskvärt med hjälp av det Omgivande ljuset när vi arbetar tillsammans. Gradvis börjar vi erkänna att Den Övre finns inom oss. Vi inser att Han verkligen är Den övre och vi börjar värdera givandets kvalitet som andligt. Då är vi beredda att förena oss med honom och upphäva oss själva. Vi är villiga att glömma våra egoistiska begär och fästa oss vid Den Övre som en droppe sperma i livmodern.

Därefter kan Den Övre föra oss upp, upphöja våra önskningar som är redo att fästa sig vid Honom. Uppe där? Finns det i den andliga världen någon annan plats, högre eller lägre? Nej det är här inom oss, som Han alltmer börjar kultivera givandets kvalitet.

Det innebär att han höjer oss upp eftersom vi ser givandets kvalitet som uppstigning. Varje steg vi fullbordar resulteras av att vi alltmer närmar oss varandra i förening och bygger ett system med oss själva som vi kan presentera för korrigering inför Den Övre. På så sätt stiger vi upp till Bina och Ljuset i henne expanderar nedåt till den här världen.

Således kan de begär som fäster vid Den övre nu inte bara upphävas, men kan också ta emot och inse givandets kvalitet, att ta den till sig och använda den. Självklart är viljan som mottagande kvar, men dess avsikt är förändrad. Så gör vår värld, som skapas från viljan att ta emot njutning, den börjar också successivt ta emot skimret från Ovan – eftersom önskan att ge visar sig i den.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

Att se på världen genom själens förvrängande spegel

Publicerat torsdag, 27 maj, 2010

Fråga: Hur undviker jag tendensen att den dagliga kabbalalektionen bara blir en vana?

Mitt svar: Detta är ett problem. Vanan fråntar smaken och föder en lättsinnig attityd, som förstör allt. Vi bör tillsammans kämpa mot denna tendens. Annars kommer vi inte kunna accelerera vår utveckling, istället kommer vi att behöva vänta på det andliga genombrottet i åratal.

Det är omöjligt att förändra detta system för det existerar redan. Du är redan kopplad till det; nu behöver du bara delta aktivt i det. Till samma grad som du är engagerad kommer du att se att alla de vänner som du tidigare ansåg vara okorrigerade, i själva verket utgör ett korrigerat system med dig som den enda okorrigerade delen.

Du vill inte förbindas med detta system, därför visar det dig andra människor som tycks existera runt om dig, var och en med sina begär. Men de existerar egentligen inte. Du kommer plötsligt känna att du existerar i ett fast system där bara du har fri vilja: att välja om du ska vakna för det andliga för att väcka dem, och de i sin tur väcka dig. Det här är detta systems lagar, och du är den enda som har fri vilja.

Men eftersom du ännu inte är villig att kopplas samman med det sätts en scen upp speciellt för dig: vänner, en mängd människor, denna värld runt om dig, hela denna cirkus i livet… Du har getts en möjlighet att organisera dessa krafter runt om dig så att de ska väcka dig till det andliga genom yttre påverkan. Börja använda din inneboende avund, ambition och ditt hat; var avundsjuk på andra, älska dem och hata dem, väck dig själv med alla medel och kvaliteter som du har fått.

Det här är anledningen till att det övre system som kallas malchut av evigheten framträder för dig som den värld du för tillfället ser omkring dig. Trodde du att det existerar uppe i himlen någonstans? Det är inte någonstans där ute, utan rätt framför dig. Det är bara din defekta syn som förvrider det till det här.