Vi kan inte ens föreställa oss hur mycket den miljö vi växte upp i har präglat oss för livet. Vi var hela tiden utsatta för exempel på hur man profiterar i vårt egoistiska begär. Det var så de andra betedde sig, och från dem lärde vi oss att göra likadant. Vi fick aldrig ett enda exempel på hur man gör handlingar av givande! Så var det även när vi fick lära oss ”gott” beteende eller när det förklarades att ett visst beteende skulle vara i vårt bästa intresse.

Med andra ord tog vi konstant emot egoistiska exempel. Programmet för mottagande, som siktar på att säkra egoistisk vinning, ”inpräntades” helt enkelt i oss. Sedan blev vanan som en andra natur, och nu kan jag inte se världen på något annat vis. Möjligtvis skulle jag, om jag skulle se världen i vågor av givande istället för av mottagande, se en helt annan bild. Vem vet, kanske skulle jag se någonting jag för tillfället inte kan uppfatta?

Jag växte helt enkelt upp och blev som jag är. Nu krävs ett enormt arbete för att förvandla min natur. Men kanske kommer tiden att komma då barn kommer att växa upp på ett annat vis, i en miljö med lärare, föräldrar, familjemedlemmar och samhället i allmänhet där alla relaterar till varandra på ett helt annat vis: altruistiskt. Då skulle barnen influeras på detta altruistiska sätt.

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-06-06, artikeln ”Gruppens vikt (2)”.

Video |  Audio