Ens arbete bör vara så långt från kroppen som möjligt. Vi kan urskilja olika stadier i arbetet:

• Först strävar människan endast efter förverkligande, både i denna världen och i den kommande världen.

• Sedan börjar hon, förutom att tänka på själva uppfyllandet, att tänka på ”vem är det hon har med att göra, ”vem beror detta uppfyllande på? Hon börjar sedan att koppla ihop uppfyllandet med källan till förverkligandet, Givaren. Hon börjar då få en inställning till Givaren på grund av att fullgörandet beror på Honom.

• I nästa steg börjar människan respektera Givaren för det faktum att Han ger, för hans kvalitet är att ge, snarare än för den glädje som man får från Honom.

Då når man en inre splittring: Å ena sidan känner man att uppfyllandet är viktigt, men å andra sidan strävar man efter att likna Givaren. Är uppfyllandet viktigt eftersom det ger en energi för arbete, eller på grund av uppfyllandet själv? Exakt var får man sin energi och vad är ens mål: uppfyllande eller en anslutning med Givaren?

På detta sätt når man så småningom ett tillstånd av att bara tänka på formlikheten mellan en själv och Skaparen. Detta är dock inte heller så enkelt. Formlikhet är inte detsamma som en önskan att ge glädje till Givaren. Strävan att uppnå likvärdighet innebär fortfarande en förutsättning för sig själv. Även om jag önskar att ge, att glädja någon annan, och att älska, är det fortfarande något som jag vill ha, jag är närvarande i denna faktor.

Men är inte samma sak sann om att ge njutning: Kommer inte jag att ge den? Eller kanske finns det någon som kommer att göra det bättre än jag? Hur bra kan jag göra det utan att få någonting i gengäld?

Vi ser att arbetet innefattar många nivåer. Det omfattar fem hela världar där människan omprövar hela sin motivation och sina principer: För vilken sak är man beredd att göra insatser? Vad uppfyller en, och vad är ens inställning till Givaren? Detta är vad som får ens tillstånd att ändras och hjälper en att stiga från en värld till nästa.