Här är en enkel avsikt att ha när man läser boken Zohar:

1. Jag kopplar an till varje bokstav och ord, och de kommer in i mig som en medicininfusion som administreras droppe för droppe, och som jag uppfattar som “livselixir”.

Jag rör mig från ord till ord, utan att veta vad som döljer sig där bakom. Men jag är övertygad om att detta ”livselixir” efter varje ord, som droppe efter droppe, gradvis rinner in i mig.

2. Om jag vid alla tillfällen kan hålla kvar vid denna tanke, då kan jag tillåta mig själv att, inte dyka in i texten, utan genom texten eller inuti den urskilja Skaparen och min attityd till Honom.

Texten är vad som händer människan, och avsikten eller intentionen är människans förbindelse med Skaparen. Först håller vi fast vid avsikten, sedan försöker vi genom den nå Skaparen, Den från vem vi hör och från vem vi tar emot. Texten är det tillstånd på mina begär som jag vill uppnå.

Om människan även kan föreställa sig att hon nu verkligen hör texten i Zohar från Skaparens mun, att Skaparen förmedlar denna kunskap till henne, berättar för henne om hennes egna högre tillstånd, då är detta ett av de bästa sätten att koppla an till Skaparen. Detta kallas “att höra eller studera Tora från Skaparens mun”.

3. Om vi tillsammans försöker förena våra avsikter när vi läser Zohar, då kommer vi djupt inuti, i våra gemensamma ansträngningar, känna att Zohar talar om just detta.

Toran beskriver bara hur vi tillsammans bör förenas, till vilken grad, i vilken form och på vilket sätt. Därför är texten i boken Zohar inte avskild från avsikten. Den existerar inte för sig själv, utan talar enbart om förverkligandet av avsikten.

Från den andra delen av den dagliga kabbalalektionen 2010.09.12, om Zohar

Video | MP3