Zohar, kapitel ”VeYechi (Och Jakob levde)”, punkt 442: I slutet av korrigeringen, då hela Malchut korrigeras, kommer Zivug av GAR de GAR att återkomma, vilket innebär att [Skaparen träder in i] Jerusalem ovan, och detta förklarar ”Jag har svurit att min tjänare David”, eden att Skaparen inte kommer in i Jerusalem ovan tills Israel träder in i Jerusalem nedan.

Detta talar om korrigeringen i tre linjer. Vi får två linjer eller krafter från ovan. Men möjligheten att stänga av den vänstra linjen och attrahera den högra linjen, och sedan att kombinera höger och vänster linje på rätt sätt i den mittersta linjen – allt detta sker endast genom den modell eller metod som vi uppenbarar mellan oss.

Jag vet inte vad mittlinjen är. Ingen tar den till mig färdig och den kommer inte till mig från Ovan, eftersom jag annars inte skulle ha en plats att återskapa mig själv, att göra min sökning, att göra ansträngningar och att göra avslöjanden på vägen.

Den mellersta linjen är mycket oklar. Du har fått två krafter och de är till ditt förfogande. Men du kan förstöra världen med hjälp av var och en av dem. Hur når vi då tillståndet där vi hittar rätt kombination av de två linjerna – i skärmen de Hirik, nedifrån och uppåt? Hur börjar vi även att koppla ihop dessa två motsatta rader?

Detta är det arbete som utförs mellan själarna eftersom det kan aktualiseras endast i samband mellan dem. Höger och vänster linje finns i form av naturliga krafter, medan mittlinjen kan bara skapas i anslutning mellan själar.

Detta kan kallas ”gruppsykologi”. Här, genom att söka mellan oss, måste vi hitta hur man skapar det eviga tillståndet, rätt kombination av dessa två linjer genom en förbindelse mellan oss.

Sättet att kontrollera vårt arbete är genom att avslöja den rätta avsikten mellan oss, ”av hänsyn till Skaparen”. Då sker uppenbarelsen, vi uppnår mittlinjen, och förvärvar möjligheten att använda dessa två linjer på rätt sätt.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete, Zohar - Inga kommentarer →