Gradvis närmar vi oss den korrekta verklighetsuppfattningen som beskrivs i kabbalans visdom: Alla världar är inom människan. ”Värld” (olam) betyder ”fördoldhet” (alama). I huvudsak är hela bilden av omvärlden som jag föreställer mig ett mått på min olikhet med det övre ljuset, den sanna och perfekta verkligheten. Allt vi ser är oss själva.

Varför förklarar kabbalans visdom verklighetsuppfattning så detaljrikt? Vad spelar det för roll om jag uppfattar verklighet på rätt sätt, oavsett om jag förstår den? Jag lever i den, inte sant?

Faktum är att om genom att använda kabbalans metod (vetenskapen om hur man tar emot, hur man uppfattar en sann, korrekt verklighet) lyckas du förändra dig själv, då förändrar du verkligheten. När vi, med hjälp av kabbala, börjar att attrahera ljuset och det förändrar oss, då uppenbarar det samma ljus på vilket vi projicerar hela verkligheten från inom oss själva en annorlunda bild av världen för oss.

I själva verket bygger jag varje gång nya världar. I min uppfattning, känsla, förståelse, och förstånd, lägger jag ständigt nya, allt mer verkliga och påtagliga former till den här världen än något jag ser nu. Vår verklighet verkar liten och obetydlig jämfört med alla andra världar som uppenbaras för mig eftersom uppfattningen av den nya världen är mer verklig än den värld vi uppfattar i dag.

Således får jag också kontroll över verklighetsuppfattning. Det är som om jag skapar den film som jag vill vara i, det liv som jag lever. Verklighetsuppfattningen blir hela mitt liv, min skapelse, eftersom jag konstruerar världar i vilka jag lever i. Jag når successivt en grad där jag konstruerar den oändliga världen, en värld utan några begränsningar.

Det sägs att Skaparen har skapat världarna och förstörde dem, och människan bygger om och återskapar dem tills han når en värld av fullständig godhet, den oändliga världen. Vid uppstigningen av alla dessa grader och korrigeringen av mig själv, ser jag världen som Skaparen har gjort och en sann verklighet framstår för mig. Det är det mest storslagna och spännande äventyret!

Från Kabbalah for Beginners, “Perception of Reality,” 2010-10-20

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Perception - Inga kommentarer →

Fråga: Tror du inte att vi behöver mycket större disseminering av kabbala utan att nämna dess namn, utan snarare att förklara dess idéer, orsakerna till den nuvarande krisen, och nödvändigheten av att enas i vår värld?

Svar: Jag håller fullständigt med vad du just sa om nödvändigheten av att vara mer öppen i vår externa disseminering. Jag håller med om att speciella program med avsikt att sprida denna visdom bredare är väsentliga. Vi måste också förbereda professionella inom detta område.

Men, innan vi agerar, måste vi bedriva forskning för att inte drunkna i sjön av liknande slogans och motton som uppmanar ”enighet” som redan sprids av andra människor som vet hur man använder ”fina ord”. Det finns så många organisationer där ute. Internet är trångt med dem, men ingen lyssnar på dem. Varför?

Anledningen är att naturen är bara ett begär att ta emot njutning och glädje själviskt. En person kan ”höra” endast inom en radie av sina egna begär, men han kan inte gå bortom dem. Detta är hur skapelsen byggdes. Skrika är värdelöst här.

Rabash sa en gång att även om begär inte säljs i apoteket kan vi bara tilltala dem som är ”sjuka”. Vi är alla likgiltiga för allt utom oss själva. Vi kan inte skylla på folk för det. Så vilka alternativ har vi?

Vi kan bara göra följande:

1. Disseminera våra idéer och föra samman dem som redan har en ”punkt i hjärtat”.
2. Disseminera våra idéer lite bredare än bara till dem som redan har ”en punkt i hjärtat”, även till människorna som är väldigt nära att få den.
3. Vi vet att mänskligheten, hittills, inte vill erkänna den globala krisen och försöker dölja den. Det enda som är omöjligt att täcka upp (och det känns i var och en av oss) är predikamentet i uppfostran (inte utbildning!) av våra barn och den kritiska situationen på skolor, i familjer, och i våra personliga liv.

Om vi lyckas visa för andra att vi kan fostra den unga generationen att vara fysiskt och psykiskt friska, etiska, och medvetna om syftet med deras existens till dess väldiga bredd och djup, skulle vi definitivt locka allas uppmärksamhet. Således, genom sådan uppfostran (en kollektiv sådan, genom att locka ohr makif, det omgivande ljuset) skulle vi upplysa barn i stället för vuxna, dvs, vi skulle bilda en ny generation som kommer att ersätta sina föräldrar flera år från nu.

Vi måste ordna en kedja av skolor över hela världen. Vi måste använda Internet för att skapa en öppen skola för alla; det virtuella rummet bör bli en plattform för uppfostran och utbildning, skapandet av intressegrupper, kommunikationsnät, och allt annat som är populärt bland ungdomar. Vi måste höja dem från det materiella planet till det virtuella rummet och sedan till andlighet.

För det måste vi starta en virtuell skola. Även om vi enbart råkar locka våra vänners barn runtom världen, kommer det fortfarande att få in hundratusentals barn som kommer att uppnå goda resultat och som senare kommer att bli aktiva och utbildade deltagare i vår rörelse. Som ett barn mognar fysiskt, kommer han att växa andligt också.

Vi kan genomföra den tredje punkten i praktiken och därigenom knuffa världen mot korrigering, som det står i bibeln: ”vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder.”

Kategori: Disseminering, Frågor & svar, Utbildning - Inga kommentarer →

Kärlek är inte bara skänkande men också mottagande. Alla utför trots allt skänkande i förhållande till mig, och jag måste ta emot. Annars, i stället för kärlek kommer hat att brista ut. Om jag avvisar gåvan av någon som älskar mig, då är det inte längre kärlek.

Fråga: Vad tar jag emot och vad ger jag?

Svar: Din vilja och inget mer. Vi måste trots allt skapa en förbindelse lik Skaparen mellan oss. Om vi existerar i kärlek, då enligt lagen om likvärdighet av form uppenbaras det övre ljuset mellan oss.

Du måste förbereda kliet, som är en typ av förbindelse, inget mer. Då går lagen om likhet in och inom denna förbindelse uppenbaras Skaparen. Det räcker med att börja begära det, eftersom du är ett begär. Genom att göra så, förbereder du nätverket, en rätt förbindelse mellan delarna i systemet, och som ett resultat blåser Skaparen liv i det.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-10-29, The Writings of Rabash

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Enighet, Frågor & svar, Kärlek - Inga kommentarer →

För varje steg måste vi utöva ett balanserat förhållningssätt till de förekommande händelserna och inte lura oss själva i hur vi uppfattar verkligheten. Om, just nu, Skaparen och det övre styret inte existerar i mina ögon, då är det ett av de obligatoriska tillstånden på min utvecklingsväg. Toran är, hur som helst, en praktisk metod baserad på vad jag ser med mina egna ögon.

I mina känslor så ser jag, eller inte, det övre styret, men jag är inte skyldig att tro på någons ord. Om ett nytt egoistiskt begär tar över en person, då sätter han sig själv först, precis som Farao: ”Varför ska jag lyssna på Skaparen? Varför ska jag lyssna på Han om Han inte finns?”

Utan att ljuga för mig själv måste jag erkänna att jag är i detta tillstånd och granska mig själv på nära håll. Vilka instrument kan tillåta mig att uppenbara det övre styret under dessa omständigheter, att uppenbara det med hela min varelse så att det korrigerade begäret kommer att föra fram bilden av Skaparen inom mig?

Då kommer jag se för mig själv att det övre styret finns och att Skaparen hade gett mig det tillståndet där jag kände att jag var den enda makten. Enligt lagen om likvärdighet av form kommer den övre kraften att bli uppenbarad för mig. Och tack vare den korrigerade viljan att motta, kommer den övre kraften att växa fram i mig, och Skaparen och jag kommer att existera i zivug (vidhäftning).

Då kommer jag att se att Han är den första och Han är den sista, som försäkrar mig att jag har slutfört handlingen och korrigerat den trasiga viljan att motta (begär) som säkerligen gavs till mig av ingen annan än Skaparen.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-10-21, “I Am the First and I Am the Last”

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete - Inga kommentarer →

Först måste vi ta in gruppen och i den hitta det oberoende kliet (kärlet), det sjätte sinnet. På exakt samma sätt stiger den sjätte dagen av veckan över de andra fem dagarna och förbereder dem för sabbaten. Även vi måste förbereda alla våra sinnen och ovan deras egoism bygga ett nytt sinne baserat på skärmen och det reflekterande ljuset.

En person annullerar sig själv, förenar med vännerna, och därmed bygger ett kli genom vilket han kan uppfatta verkligheten. I detta kli uppenbarar han 613 begär, själens konstruktion. I detta kli, i hans förbindelse med andra, upptäcker man ett nät och i detta nät, alla olika begär och relationer.

När han samlar dem och sätter dem i ordning, ser han plötsligt hur de blir de tio sefirot, begären av hans själ. I den, i sin struktur, börjar han att uppenbara ljuset, eller Skaparen, i direkt, reflekterat, inre, och omgivande ljus i de omvända och främre sidorna. En person fortsätter att utveckla detta kli, detta sinne, för att verifiera och gå djupare in i det, uppstiga genom grader av självförkastelse och interaktion.

Hans kli blir mer och mer komplext, mer och mer perfekt, tills en person förverkligar principen om att älska sin nästa som sig själv. Denna kärlek bygger och formar kliet, förenar dess delar, på grund av att en person uppenbarar olika förbindelseformer och bygger dem enligt ömsesidigt skänkande.

Där, i detta kli, i dessa tio sefirot, ”drar” han bilden av Skaparen, den universella kraften av skänkande. Så är vårt arbete, och vi uppför det alltid i en omgivning som blir gruppen, själen, och tar formen av Skaparen.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-10-28, “According to What is Explained Concerning Love Thy Friend as Thyself”

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete, Perception - Inga kommentarer →

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Tora, Zohar - Inga kommentarer →

Principen älska din nästa som dig själv sammanfattar alla principer. Vi verkställer principen rädsla och principen kärlek genom enhet, genom att annullera oss själva inför gruppen, och genom ömsesidig garanti, genom att ta emot Ljuset som Förändrar. Ljuset ger oss ett tillstånd av rädsla och sedan kärlek.

 Allt detta sammantaget kallas ”att utföra de 613 buden”. Detta handlar om korrigering av begär. Varje begär neutraliserar dess egoism och erhåller en skärm, avsikten att ge.

 Jag ser inte stegens steg i förväg. Jag bygger dem själv genom självförsakande, som får mig att hålla fast vid gruppen mer, och fastare. Det är så ett enskilt Kli formas i mig, riktad mot den enskilda Skaparen. Detta kräver principen som kallas ”enskildhet motsvarar enskildhet”.

 Alla våra ansträngningar och korrigeringar är ämnade denna enhet. En människa urskiljer det genom att arbeta i dess riktning och undertrycka allt annat. Vem bildar hon en enhet med? Med gruppen, som hon utvärderar genom att använda endast ett kriterium: målet. Hon ansluter till endast denna punkt i målet, som finns i gruppen, och ingenting annat inuti eller runt omkring henne. Hon knäböjer inför enhet, och fokuserar på det.

 Då är hon i enskildhet och hon bildar en enhet med den enskilda gruppen, och avfärdar allt annat i sina begär för att uppenbara den enda Skaparen som är God och Gör Gott: kvaliteten givande. Så, genom kärlek till andra upptäcker en människa kärlek till Skaparen.

 Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-10-28 “According to What is Explained Concerning Love Thy Friend as Thyself”

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Enighet, Kärlek, Ömsesidig garanti - Inga kommentarer →

Fråga: Vi vet att erkända kabbalister litar på den skrivna populära Toran, inte den muntliga. Hur ser kabbala på förbudet av sodomi (Tredje Moseboken, 18:22): ”Du skall icke ligga hos en man såsom man ligger hos en kvinna; det är en styggelse.”

Svar: Kabbala säger inte ett ord om den materiella världen och våra kroppar. Den ägnar sig helt och hållet åt varje person som vill nå formlikhet med Skaparen, oavsett böjelser man kan ha fått av Skaparen.

Jag ser personligen inte någon skillnad i uppnåendet av det andliga målet av människor med några tendenser, som det står skrivet om det Övre Ljuset: “Jag kommer att hela allt kött.” Därför är det inte vår sak att ägna oss åt kroppen. Vi behöver bara attrahera Ljuset, och det kommer att hela det som är nödvändigt.

Kategori: Frågor & svar, Giftermål, Kvinnor, Sex - Inga kommentarer →

Fråga: Många människor ser att denna värld glider ner i mörkret och de vill rädda den. Men dina ord om kärlek till sin nästa och enighet verkar orealistiska för dem. Dessutom, när du nämner Skaparen, attribuerar de det till religion och vill inte höra något mer. Så hur kan du förklara något för dem?

Svar: Kabbala är en naturvetenskap, inte en religion. Och det kan förklaras på en nivå som är tydlig för varje person.

Accepterar du det faktum att vår värld har blivit integrerad och global? Ser du att det finns en allmän kraft i världen som kontrollerar det? Vi uppenbarar hur allt är oskiljaktigt sammanlänkat och utvecklas längs specifika faser.

Vi vet inte vad som kommer hända i nästa ögonblick, men allt i naturen är absolut uttänkt och planerat. Och vi kan använda krafterna som är inbyggda i naturen.

Hela naturen är kopplad i ett enda system, så låt oss också komma samma och bli ett system! På så sätt kommer vi att attrahera en positiv påverkan från naturen. Jag talar inte om något konstgjort, utan tvärtom, om vi vill använda någon av naturens krafter måste vi komma närmare samma fenomen, bli som dem och etablera en koppling med dem. Denna regel gäller allt och alla naturens krafter, inklusive elektrostatiska och magnetiska krafter som vi kan känna, liksom krafter som är dolda.

Ju mer lik vi är dessa krafter, desto mer kan vi använda dem och känna deras påverkan. Ju närmare mina tankar är dina, desto mer känner jag dig och desto mer kopplad är jag till dig. Då kan vi bli nära, förstå varandra, och hjälpa varandra.

Med andra ord måste vi förstå följande:

1. Vi är inne i naturen och är en integrerad del av den, men vi är inte dess mästare; vi är inte över den.
2. Vi måste erkänna att vi är sammankopplade, och all modern vetenskap visar detta faktum.
3. Vi är den mest bristfälliga del av naturen, som leder den till en katastrof, medan resten av naturen förutom oss är i harmoni. Om det finns några problem i den, beror de alla på oss.

Därför måste vi hitta rätt existensformel! Alla kan enas om att det är formeln för ömsesidigt deltagande och sammankoppling, som det allmänna, integrerade systemet förpliktigar oss.

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-10-24, “Matan Torah”

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Kris, Världen - Inga kommentarer →

Varje person vill leva i en värld byggd på kärlek, ändå tror ingen att detta är möjligt. Kärlek finns bara i barnens sagor eftersom varje person förstår att detta är bra för ett barn, att det gör livet säkrare än fientlighet.

Men tänk om det vore möjligt att göra världen så? Vi lever i en värld som är fientligt inställd till oss, där alla slåss och konkurrerar med varandra, och där livet blir värre och värre.

”En person är en liten värld”; människans vrede och grymhet mot världen börjar vända sig mot honom när han förverkligar sina egoistiska begär och hatar sig själv. Denna delade personlighet blir mer och mer framträdande.

Föreställ dig nu att du kunde skifta din syn och alla dina förhållanden till vägen om omsorg och kärlek. Tänk om vi plötsligt kunda höja och korrigera hela världen så att ingen skulle stjäla, ingen skulle skada en annan person, och ingen skulle använda andra på deras bekostnad? Vi skulle se en omvänd värld och ingen skulle vara rädd att deras liv i morgon skulle vara förstört. Folk skulle inte vara rädda att vi i morgon kommer att förstöra jorden och begrava oss under avfallet från vår egen produktion.

Kärlek skulle tvinga oss att agera på det bästa och mest korrekta sätt. Vi skulle inte behöva leta efter miljarder yrken bara för att hålla befolkningen sysselsatt, producera saker ingen behöver. Även om de inte arbetar, skulle varje person få det som han behöver därför att då skulle folk inte heller behöva något överskott eftersom de skulle leva i en snäll, älskvärd värld.

Då skulle vi inte förorena jorden med onödiga produkter, som är 90% av alla de saker som produceras. Om vi ser på naturen går inget till spillo. Titta på hur livet är organiserat i djurriket, från början av skapelsen till dess slut, i alla de former som ingår i naturens kretslopp där allt används upprepade gånger till 100% kapacitet.

Alla cykler är helt stängda, med undantag för sakerna människan gör. När människan producerar någonting, ger han det inte tillbaka till naturen i naturlig form, men bara i form av toxiner som förgiftar naturen.

Men, om vi behandlade varandra med kärlek, skulle vi göra världen absolut ren! Kärlek skulle se till att vi inte kräver något överskott för oss själva och då skulle allt normaliseras. Hur annorlunda skulle saker vara från i dag där alla hav är fulla av sopor och radioaktivt avfall.

Det enda vi saknar i vår värld är uppmärksamhet mot varandra och ömsesidigt deltagande i det integrerade systemet, och vi kommer att komma dit ur förtvivlan.

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-10-24, “Matan Torah”

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Kärlek, Kris, Världen - Inga kommentarer →