För varje steg måste vi utöva ett balanserat förhållningssätt till de förekommande händelserna och inte lura oss själva i hur vi uppfattar verkligheten. Om, just nu, Skaparen och det övre styret inte existerar i mina ögon, då är det ett av de obligatoriska tillstånden på min utvecklingsväg. Toran är, hur som helst, en praktisk metod baserad på vad jag ser med mina egna ögon.

I mina känslor så ser jag, eller inte, det övre styret, men jag är inte skyldig att tro på någons ord. Om ett nytt egoistiskt begär tar över en person, då sätter han sig själv först, precis som Farao: ”Varför ska jag lyssna på Skaparen? Varför ska jag lyssna på Han om Han inte finns?”

Utan att ljuga för mig själv måste jag erkänna att jag är i detta tillstånd och granska mig själv på nära håll. Vilka instrument kan tillåta mig att uppenbara det övre styret under dessa omständigheter, att uppenbara det med hela min varelse så att det korrigerade begäret kommer att föra fram bilden av Skaparen inom mig?

Då kommer jag se för mig själv att det övre styret finns och att Skaparen hade gett mig det tillståndet där jag kände att jag var den enda makten. Enligt lagen om likvärdighet av form kommer den övre kraften att bli uppenbarad för mig. Och tack vare den korrigerade viljan att motta, kommer den övre kraften att växa fram i mig, och Skaparen och jag kommer att existera i zivug (vidhäftning).

Då kommer jag att se att Han är den första och Han är den sista, som försäkrar mig att jag har slutfört handlingen och korrigerat den trasiga viljan att motta (begär) som säkerligen gavs till mig av ingen annan än Skaparen.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-10-21, “I Am the First and I Am the Last”

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete |