Varför ska vi behandla varandra fint? Vi bör göra det bara för att uppnå enhet med Skaparen. Varför kommer jag till gruppen? Det är bara av hänsyn till Skaparen.

Om jag har andra skäl, då är jag likadan som kommunisterna i Ryssland som byggde framtidens samhälle för sin egen skull. Det är därför de fortfarande får dra konsekvenserna av det än i dag. Det enda sättet att rätta till dem är genom ”eld med eld”, vilket betyder med rätt typ av kommunism – kabbala.

Skaparen måste vara vårt mål! Annars finns det hemska stormar som väntar oss. Ett exempel på detta är Ryssland, som investerade gigantiska ansträngningar, medel och pengar, och gjorde det till ett diskussionsämne överallt: i radio och TV, i daghem, skolor, sånger, pjäser, och allt annat som folk gjorde. Allt kallade människor att göra bara en sak: Låt oss enas och vara vänner!

Men titta vad som hände. Man godkände inte något av det, och allt vände sig genast till egoism, även om det verkade som en god, värdig utbildning som lärde alla: Låt oss leva i fred, alla tillsammans som en familj.

Om Skaparen inte står i spetsen för allt, som källan till Ljuset som förändrar människan, vad har tomma ord för användning? De matchar inte riktiga fakta!

Som ett resultat blir det nödvändigt för människan att följa dem med tvång genom straff, förtryck och våld. Vi måste dra slutsatser av detta om vad som är rätt utbildning och hur det gäller ner till minsta detalj.

Det enda sättet att utbilda någon är genom exempel. Och du visar inte bara ett personligt exempel, för om ett barn lär sig hur man beter sig som du gör, kommer detta inte att vara en inre korrigering, han kommer helt enkelt härma dig. I morgon kommer han att se ett dåligt exempel och kommer att kopiera det också.

Å andra sidan, om han har korrigerat sig själv och förstått det, då är han redan skyddad till denna nivå.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

Fråga: Vilken brist i det andliga arbetet gör det möjligt för de ”orena krafterna” (egoistiska intentionerna) att fästa sig vid det?

Svar: Det sker när jag i mitt andliga arbete tillåter de egoistiska avsikterna (orena krafterna) att uppkomma och finnas i mig, genom att vilja använda andliga data, krafter och urskiljningar egoistiskt. Det avleder mig från målet. Att vara på sin vakt mot dessa tankar kallas ”graden av renhet” i arbetet.

Jag må brista i mina avsikter; men en medveten önskan (avsikt) ”att ge för att ta emot” eller ”att ta emot för att ge” är en oren handling. Å andra sidan definieras renhet av mitt urskiljande huruvida jag stjäl från det andliga för det materiellas skull.

Det är väldigt viktigt att inte försöka nå någon form av personlig vinning från någonting som har med andligt arbete att göra. För sådant hålls vi strikt ansvariga.

Från den tredje delen av den dagliga kabbalalektionen 2010.11.28, Beit Shaar HaKavanot

Video |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Inre arbete - Inga kommentarer →

Fråga: Vad är min avsikt och varför är det så viktigt om mina tankar och känslor inte beaktas i andlig utveckling?

Svar: Avsikt är människan inom mig; den definierar vad jag vill ha ut av allt jag har inom. Allt jag är fylld av – uppfattningar, sinne, förhoppningar, fantasier, drömmar, det förflutna, nutid, och framtid – allt detta blandas och urskiljs av mig: Vad vill jag ha ut av allt detta?

Jag förstår inte denna blandning. Allt är trassligt: I dag är det en sak, i morgon en annan. Men vad jag vill ha betraktas som min avsikt.

Med andra ord, nu ser jag över mitt liv och allt jag har och bestämmer vad som är det viktigaste för mig. Det är punkten där jag kan fatta ett beslut: Jag kan antingen dränka mig själv i ”cocktailen” jag har blandat och glömma allt, och återvända till mitt dagliga liv. Eller så kan jag höja mig över det och önska att gräva ut ur hela denna mix endast det jag kan använda för min utveckling, det framtida livet. Det är vad jag måste besluta, och det är därför avsikt definierar människan i mig.

Från den andra delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-11-25, Zohar

Kategori: Avsikt, Bön, Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Inre arbete, Zohar - Inga kommentarer →

Andlig uppfyllelse kan inte erhållas direkt, som ett litet barn som greppar tag i en leksak. I denna form erhåller vi bara liv i vår värld.

I exakt detta ögonblick är vi alla närvarande i den oändliga världen (en gränslös verklighet), men eftersom vår metod för existens bygger på att ”greppa”, det vill säga, att ta emot och uppfylla oss själva egoistiskt, är allt vi kan ta emot från den oändliga värlen en liten gnista av ljuset som kallas ”ett tunt stearinljus” (ner dakik), som är begränsad till förnimmelser av denna värld. Vi är oförmögna att uppfatta mer medan vi tar emot egoistiskt.

Egoistisk uppfyllelse som är tillgänglig för oss i denna värld bär formen av en svag belysning. Det ges avsiktligt till oss så att från och med nu, från denna grad och framåt, börjar vi utvecklas med hjälp av en annan metod: ta emot i kärlet utanför oss själva och därmed bli en villig deltagare, liknande, lämplig, och som Skaparen!

Endast en liten del av kärlet (begäret) som vi förnimmer som ”denna värld” fylls. Att direkt ta emot mer än detta är omöjligt! Resten av våra begär kan bara fyllas genom vår likhet med Skaparen, genom att vi har avsikten ”för att skänka”.

Det är därför Skaparen separerade våra förnimmelser i två delar: denna värld och den övre världen, och placerade en barriär mellan dem som kallas ”Machsom”. Denna barriär (Machsom) har ett psykologiskt ursprung, eftersom medan vi är under den (i denna värld) kan vi endast ta emot internt, för vår egen skull. Vi skulle få mycket mer, men det verkar för oss som om ”andra människor” är främlingar eller utomstående.

Vi skulle kunna ha allt detta under förutsättning att vi övervinner detta psykologiska uppfattningsproblem, vilket gör att allting verkar ”främmande” för oss. Vi måste börja överväga allt som finns att vara ”vårt eget”, komma närmare det, och börja förnimma att saker utanför oss är i själva verket våra egna. I gengäld kommer vi att få alla världar: Assiya, Jetzirah, Beria, Atzilut, Adam Kadmon och i slutet, den oändliga världen.

Det största problemet är att börja uppfatta dessa begär som verkar vara ”inte våra egna” som ”våra egna”. Efteråt, vad vi än tar emot in i dem kommer att omfatta vår andliga värld.

För det, är allt vi behöver göra att locka det övre ljus som kommer att visa vår samhörighet och visa att vi alla utgör en kropp. Då kommer det övre ljuset att fungera som en ögonöppnare, och så småningom kommer vi att uppfatta andlighet.

Vi kommer att komma till förtydligandet, och det kommer inte finnas något motstånd kvar i oss eftersom vi kommer att se allting omkring oss som våra egna delar som hör till oss som organ för en kropp. Vi har aldrig existerat isär! Det förefaller bara för oss att vi är delade, men, i själva verket är bara våra kroppar avskilda.

Om vi tittar djupare kommer vi att se ett system av vår sammankoppling. Allt görs av det övre ljuset!

Från lektion 7, World Kabbalah Convention 2010, 2010-11-11

Kategori: Inre arbete, Kongresser, Perception - Inga kommentarer →

Fråga: Genom att fästa andra människors begär till mig expanderar jag mig själv inuti, men känner jag inte fortfarande bara vad som händer inuti mig? Finns det någon punkt i min existens där jag verkligen känner vad som händer utanför mig?

Svar: Självklart! Och dessutom kommer du känna det mycket starkare än du nu känner dig här i denna värld. Föreställ dig att du ser vad som händer tusentals kilometer bort från dig på samma sätt som du ser något på ett avstånd av en meter. Det finns ingen skillnad och inga avstånd!

Precis som du ser ett objekts yttre form kan du se igenom det, se allt som händer inuti det såväl som alla orsaker och verkningar. Detta kalla uppnående. I andlighet begränsas ingenting av rum eller av djupet av uppnåendet. Orsakerna och resultaten av de fenomen du observerar är inte fördolda från dig; du ser dem i alla deras dimensioner och kvaliteter.

Det är därför det kallas uppnående, som är den sista och största möjliga uppfattning och förståelse. Det är omöjligt att jämföra det med någonting i vår värld eftersom i vår värld har vi inget uppnående, utan vi tittar bara inom oss själva.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-11-26, Writings of Rabash

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Perception - Inga kommentarer →

Kategori: Bön, Dagliga kabbalalektioner, Kärlek, Zohar - Inga kommentarer →

Fråga: Baal HaSulam skriver att en människa, när hon uppnår andlig insikt, ”reser genom en enorm värld”. Vad innebär det att färdas runt i Skaparens värld?

Svar: Världen är Malchut av oändlighet, medan alla andra världar är separata, partikulära tillstånd i den som uppenbarar dess specifika egenskaper i relation till oss, för att hjälpa oss att helt bli del av den.

“Att färdas runt i Skaparens värld” innebär att uppnå Malchut av oändlighetens värld och att uppenbara prakten och överflödet i förbindelserna mellan dess delas, som förbinder och förser varandra.

Jag har ingenting mer att tillägga eftersom ord inte kan beskriva vad som händer Ovan; när gott och ont, och sant och falskt förenas. De förenas och kompletterar varandra, och vi uppenbarar detta inom oss, i alla själars gemensamma fält, som kallas Malchut av oändlighetens värld.

Det är detta som kallas att “färdas genom Skaparens värld”. Det är när vi kan använda alla Malchut av oändlighetens krafter och begär, uppnå var och en av dess detaljer och dem alla tillsammans.

Det viktigaste nöjet är ”när tvivel löses upp”, vilket innebär att när saker som tycks vara motsatta och hatiska mot varandra plötsligt förenas. Det är när kärlek blommar upp mellan dem, och bildar en plats som kan fyllas med Ljus.

Det är så människan ”färdas” genom Skaparens värld, undersökandes all den harmoni i vilken Malchut av oändlighetens värld befinner sig.

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar - Inga kommentarer →

Fråga: Jag känner att vi kan öka hastigheten och höja vår enighet till sin verkliga höjd utan att vänta på nästa konvent. Hur kan vi göra det?

Svar: Vi väntar inte på nästa konvent. Vi måste övervinna alla luckor och avstånd just nu. Varje person måste föreställa sig platsen inuti sig där våra begär enas, och inuti dem kommer vi att uppenbara den andliga världen, Skaparen!

Vår gemensamma strävan att enas tillsammans genom våra begär, våra punkter i hjärtat, och efterfrågan på Skaparen att uppenbaras mellan oss och ena oss, kommer få det att hända. Vi behöver inte vänta på ett konvent för att få det att hända!

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-11-21, “The Essence of Religion and Its Purpose”

Kategori: Enighet, Frågor & svar, Kongresser - Inga kommentarer →

Fråga: Hur säger den kabbalistiska vetenskapen att jag bör förhålla mig till saker som hotar mitt liv, så som krig, en terroristattack, fallande raketer, eller bara en vanlig kriminell attack?

Svar: Medan vi fortfarande är okorrigerade måste vi leva i denna motsvarande, okorrigerade värld vi har medan vi korrigerar oss själva och därigenom korrigerar världen. Under tiden bör varje person agera enligt vad som är accepterat i samhället och världen.

Samtidigt måste var och en av oss korrigera sig själv och därmed uppenbara den övre kraften, kvaliteten av skänkande och kärlek i honom och i världen. Till den grad han gör denna uppenbarelse kommer våra fiender gradvis att bli våra vänner och alla dåliga saker kommer att försvinna.

Men, för tillfället måste vi agera i enlighet med våra okorrigerade kvaliteter. Alla mina hatare och fiender är det onda som finns inuti mig, som blir uppenbarade på utsidan på detta sätt. Jag projicerar dem till utsidan och det är därför de finns.

Men, om i stället för dem ser jag Skaparen stå bakom dem, då blir de plötsligt oskiljaktliga delar av mig. Därför bör vi inte vara rädda. Vad vi måste göra är att utföra korrigeringar.

Jag är säker på att ingenting dåligt kan hända en person om han alltid är inriktad på att ”det finns ingen annan än Han”.

Från lektion 7, World Kabbalah Convention 2010, 2010-11-11

Kategori: Frågor & svar, Inre arbete, Kongresser, Kris, Lidande - Inga kommentarer →

Vad innebär det att nå oändlighet? När jag träder in i oändlighet blir jag malchut av världen av oändlighet, vilket betyder att jag innehåller alla inom mig. ”Älska din nästa som dig själv” betyder trots allt att alla dem som jag nu ser och känner som utomstående blir väsentliga delar av min själ. Min själ får tillbaka alla sina delar, utspridda och distanserade från den, och det blir en hel, fulländad själ.

Allt som verkar existera utanför mig, som stilla föremål (föreställ dig att du sväljer alla stjärnor!), hänför till den stilla nivån av ditt egoistiska begär, alla växter hänför till dess vegetativa nivå, och alla djur till dess levande nivå. Alltihop är ett avtryck av ditt egoistiska begär som visar dig alla dessa saker som om de finns utanför dig.

Men, så fort du börjar odla ett organ, en egenskap av skänkande, börjar du se dem som om de existerar inom dig. De är alla dina delar, och du känner att det är sant. För närvarande är det dock svårt för dig att förstå det eftersom du lever inuti ditt ego och bara i det.

Fysiker hävdar att även när du tittar på något objekt på avstånd, påverkar handlingen att observera det som observeras. Därför ser du det inte som det egentligen är, utan som något som var utjämnat från dina egna egenskaper och sanna verklighet. Allting du ser uppfattar du trots allt i relation till dina egna kvaliteter. Allt beror på dina sinnesorgan och hur du avkodar vad du har ”sett”.

Men, en dag, efter långa betraktelser, frågor, och urskiljningar, kommer du plötsligt att känna att allt är helt annorlunda. Du kommer att se det från en annan vinkel, och då kommer du förstå att denna nya syn är sann. Det är som om du satt på dig ett nytt par glasögon.

Från lektion 6, World Kabbalah Convention 2010, 2010-11-10

Kategori: Inre arbete, Kongresser, Perception - Inga kommentarer →