Fråga: Det står skrivet: “Lita inte på dig själv förrän den dag du dör.” Vad betyder då arvut (ömsesidig garanti) när jag inte kan lita på varken mig själv eller vännerna?

Svar: Det är uppenbart att jag inte kan lita på mig själv. Men detta gäller inte vännen. Gruppen är inte en samling människor som precis kom till lektionen. Gruppen är den inre enigheten mellan deras själar.

Skaparen skapade begäret (viljan att ta emot njutning, kli) som bektraktas som ”oändlighetens värld”, där själarna vistas. Dessa själar är ömsesidigt sammankopplade i ett kollektivt system, en själ, fyllt med oändlighetens Ljus.

Men detta system är blockerat för dig av en döljande skärm, ett filter, genom vilken du ser systemet som något korrumperat eller trasigt. Inombords är det perfekt och fyllt med oändlighetens Ljus, men för närvarande ser du det som förvrängt. Längre fram, bakom nästa filter, ser det ännu mer korrumperat ut för dig.

Det finns från det första tillståndet, oändlighetens värld, till det sista, vår värld, totalt 125 sådana grader eller filter, döljanden från oändlighetens tillstånd. Därför tittar du på gruppen med din materiella syn och tänker: “Vad är de för några egentligen? Jag är inte lägre än dem! Är de verkligen förenade? Nej, det är de inte. Vill de verkligen förenas? Nej, det vill de inte. Förstår de verkligen någonting? Ge mig Rabbi Shimons grupp; där kommer jag gå med på att vara en bebis i deras armar! Men de här… Vilka är de för mig?..”

Men detta är fel. Allt avgörs av din attityd till vännerna. Om man ”penetrerar” genom dem, och vill förenas, inte med vad dessa materiella kroppar, som är i fördoldhet, representerar och förstår, utan snarare behandlar dem som den grupp som vistas i Oändligheten i fullständig förening, då är allt klart: Man följer detta perfekta tillstånd.

På det viset kunde Rabbi Yossi Ben Kisma inte vara utan sina nya anhängare. Begär de andligheten till någon liten grad? Det är tillräckligt för en att komma in i ett andligt tillstånd genom dem, där de alla är en, som en människa med ett hjärta, även om de själva inte är medvetna om det än.

Detta kallas miljön, gruppen. Men jag själv befinner mig på en plats där jag kan föreställa mig mig själv. Jag kan visualisera mig själv mot den idealiska och perfekta miljön, från vilken jag kan få vad som helst. Och enbart genom den erhåller jag styrkan.

Därför är gruppen inte en fysisk samling människor, utan snarare min inre andliga egenskap.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2010-12-24, om ”Perfektion i livet”.

Video |  MP3