Kategori: Frågor & svar, Grupp, Inre arbete, Kongresser - Inga kommentarer →

Med kvinnor mäter vi allt utifrån till vilken grad de efterfrågar att vara tillsammans och stötta och omgärda den manliga delen. Kvinnor måste sätta press på männen. Det är deras natur. De måste bara använda den på ett sant sätt, utan att vara generade. Kvinnorna beror av den manliga gruppen och mansgruppen beror av dem. Mansgruppen kan inte avancera utan kvinnor.

Den kvinnliga inklinationen är primär, den manliga sekundär. Så är hela naturen konstruerad. Vore det inte för kvinnorna hade männen fördrivit hela sina liv med att spela fotboll. Men den kvinnliga inklinationen tvingar dem att bilda familj, att arbeta, att komma hem, och att arrangera saker och ting. Allt detta är det kvinnliga begäret, inte det manliga. Män har inte något av detta. Han är som ett barn hela sitt liv.

Det är därför kvinnor måste strukturera upp saker på rätt sätt och sätta tryck på och påverka männen. Och männen måste förstå detta. Vi är vuxna och måste använda vår natur, både den kvinnliga och den manliga, för att nå målet. Målet uppnås gemensamt. Det är som födseln av ett barn som tillhör båda.

Därför bör man se allvarligt på detta, och ömsesidigt. Det är ingen tillfällighet att vi skapades precis på det här sättet. Vi ser på allt som en tillfällighet, men i verkligheten måste vi samla allt inom oss till max och sätta samman det på rätt sätt. Då kan vi tillskansa oss ett begär i vilket Skaparen blir uppenbarad. Inget kan göras här utan den kvinnliga inklinationen.

Världen består av 60% kvinnor och de utgör den stabilare halvan i världen. På liknande sätt är gruppen totalt instabil utan den kvinnliga delen. En stark kvinnogrupp är garantin för en stabil manlig del. Den är stabilare. Genom korrekt handlande dämpas och mjuknar alla problem, all gungning i vårt gemensamma skepp.

Kvinnorna måste förstå detta och fylla sin funktion. Männen måste också förstå detta och ge kvinnorna de lämpliga tillfällena, så väl som att värdesätta dem. Utan detta kommer de inte åstadkomma någonting. Den manliga delen kommer genast ”segla snett” utan den kvinnliga delen. Kvinnornas närvaro stävjar alla svårigheter.

Till och med Abraham blev uppmanad att ”Lyssna till vad Sara säger dig”. Den kvinnliga basen i utvecklingen är initialt den viktigaste. Hela begäret som vi måste reparera är det kvinnliga begäret, som uttrycks genom kvinnan. Därför bör ni organisera er på rätt sätt. Där det finns en stark kvinnlig del, dit kommer garanterat stor framgång.

 Från lektionen i Moskva 2011-01-16, Rabashs skrifter

Kategori: Kongresser, Kvinnor - Inga kommentarer →

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Grupp, Inre arbete - Inga kommentarer →

Kategori: Andlighet, Frågor & svar, Religion - Inga kommentarer →

Fråga: Vad innebär det att tacka Skaparen?

Svar: Efter alla ansträngningar som krävs av mig i spridning, studier, och gruppen, uppnår jag en förtvivlan och då börjar jag att uppfatta mitt egoistiska begär som separat från mig själv. Det är samma sak som hur en sjuk person känner platsen för sjukdomen och dess källa, det smärtande området, inom sig, som man urskiljer och vill isolera.

Då börjar man arbeta för att komma ut ur Egypten, för att isolera sina egoistiska begär. Man försöker separera sig från det, men kan inte göra det. Så passerar den första och den andra av de egyptiska plågorna.

Efter det börjar man känna att alla dessa förändringar i förhållande till ens onda böjelse frammanas av Skaparen. Som Toran berättar, informerar Skaparen Moses att han har gett mer styrka till Farao för att bestiga och upphöja Sig över honom.

Man börjar se och förstå att Skaparen gör allt arbete inombords. Han leder en upp, ut ur de egoistiska beräkningarna, och sänker en sedan, därefter faller man tillbaka. Sedan tar Skaparen ut en igen och senare faller man igen. Det är så gång på gång, så erhåller man kunskap och en känsla av det faktum att om Skaparen inte utför dessa åtgärder på en, kommer man alltid att förbli i sitt Egypten, inne i sina egoistiska begär.

Dessa intryck samlas, blir tydligare och starkare, tills man ropar, redo för vad som helst – även att anpassa mörkret för sin egoism – allt för att fly från den. Detta är det ”egyptiska mörkret”, natten för uttåget ur Egypten. Det finns inget mörker i en större än det här, men om man vet att man följer Skaparen, då föredrar man detta mörker. Naturligtvis föredrar man det inte i sin önskan att njuta, utan för att Skaparen går framför en.

Och detta uppnås genom noggrant arbete.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Egoism, Inre arbete - Inga kommentarer →

Fråga: Hur ser vår verklighet ut i världarna BYA (Beria, Yetzira, Assiya) när vi uppstiger längs med graderna av dessa världar till världen Atzilut?

Svar: I nuläget ser jag allt i mitt begär som är helt egoistiskt, inriktat endast på egen tillfredsställelse, bortkopplat ifrån alla andliga krafter och Skaparen. Jag har ingen gnista utav givande och lever mitt liv som ett djur. Detta tillstånd kallas ”denna världen”.

När jag börjar granska mig själv, vilka begär jag kan upphöja till korrigering, så är jag i världarna BYA. Alltså, jag kan nollställa mig själv framför gruppen, få styrka från vännerna och ena mig med dem till viss mån, uppnå den ömsesidiga garantin, enhet och helhet så som ”en människa med ett hjärta”.

I den utsträckning som jag kan göra detta, så reser jag mig till Malchut av världen Atzilut. Upphöjer mitt begär, förändrar det till det bättre, jag uppstiger. Jag förenar mig med Malchut tillsammans med alla andra och då, i vårt gemensamma begär (Kli) kallad Shechina, där alla är förenade tillsammans så som ”en människa med ett hjärta”, mottager vi uppenbarelsen av andligheten, Skaparen.

Det följer att världarna BYA är tillstånd där jag granskar mig själv under studierna och under arbetet i gruppen, där jag har möjligheten att förena mig med vännerna i åtminstone en liten omfattning.

Skillnaderna mellan världarna BYA är graden av vår förening, utifrån den omfattning som vi kan höja våran vädjan till Malchut av Oändligheten och uppnå korrektion. Men vi stannar alltid kvar i världarna BYA, vi frambringar bara deras uppstigning, tillsammans med oss, till världen Atzilut.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Grupp, Inre arbete, Ömsesidig garanti, Perception - Inga kommentarer →

Fråga: Jag har hört dig säga många gånger att allt som ger mig svårigheter, kränker eller sårar mig i huvudsak är inom mig. Hur börjar jag känna och förstå detta?

Svar: När en sann verklighet uppenbaras för mig, inser jag att jag uppfattar allt inombords, och det finns ingenting på utsidan. En känsla av ”utanför mig” finns inte alls eftersom allt sker i mina känslor, i min uppfattning. Och en uppenbar verklighet som jag för närvarande observerar: denna världens rymlighet, det oändliga universum, jorden med sina många detaljer, allt uppfattar jag inom mig. Därför, allt eftersom jag korrigerar mitt allmänna egoistiska begär, kommer hela denna bild förändras.

Däremot känner vi inte detta i vår värld eftersom vi uppfattar verkligheten i ett begär som inte förändras kvalitativt: Det bara blir större eller mindre. Men om vi förändrar dess viktigaste egenskaper, från mottagande för sig själv, till skänkande, skulle vi känna vår tidigare uppfattning från sidan och kunna bedöma vad som händer på rätt sätt.

Det är inte enkelt. Detta är svårt att förstå och omöjligt att känna. Skiftet inträffar plötsligt, på grund av det Övre Ljuset som gradvis, droppvis, inverkar på oss.

Utöver sina ordinarie kvaliteter (kelim), förvärvar en person nya. Den här världen försvinner inte, utan bredvid uppfattar han ytterligare en verklighet, dess andra del. Bara då kommer han förstå vart han är belägen och verkligen känna att vår värld blott är en illusion.

Kategori: Frågor & svar, Inre arbete, Perception - Inga kommentarer →

Kategori: Inre arbete - Inga kommentarer →

Idag måste vi erkänna att vi alla – mänskligheten, den stilla, vegetativa, och levande naturen, samt Skaparen – är delar av ett enda system. Ju mer vi harmonierar med detta system, desto bättre kommer vårt tillstånd att vara. Men, om vi inte kan gå med på dess villkor, eller inte kan harmonisera oss med det på vår nivå av utveckling, i samma grad kommer vi att uppleva lidande, inklusive vår undergång.

I själva verket finns vi i ett integrerat system som blir uppenbarat för oss mer och mer. Systemet i sig är konstant, men eftersom vår egoism utvecklas, ser vi dess tidigare dolda former. Vi tycker att det är naturen som förändras, medan det är vi som gör det. Det är som om vi tittar ut genom tågfönstret: Det är inte plattformen utan tåget som rör sig.

Tills nyligen har vi utvecklas på nivåerna; stilla, vegetativ, och levande natur, och har inte känt vår motsats till naturen. Dessa var mina inre begär som utvecklades (shoresh, neshama och guf), och allt har syftat till att uppfylla mina egoistiska behov.

Men, nu har dessa önskemål fått sällskap av ytterligare två typer av önskan, som jag upplever som yttre: ”kläder” (levush) och ”palats” (heichal). Jag måste acceptera dem som mina egna inre begär, vilket betyder att jag måste acceptera att hela världen är min, att det är jag, medan jag bara uppfattar det som finns utanför mig.

Så, med det följer att hela denna värld, universum, hela naturen, tillhör mig, inte sant? Och det är mitt ansvar att ta hand om allt, så som jag gör för mig själv, eller hur? Så, jag ska inte använda det för min egen skull, utan just för att ta hand om det ”som jag gör för mig själv”, eftersom allt av det så småningom utvecklar sig som min inre del.

Detta är vad vi kallar en ny global värld. ”Kläder” och ”palats”, (aviut 3 och 4 i mina önskningar) som jag såg som externa, blir nu interna i min uppfattning,  och utvecklas som mina egna önskningar, medan jag, på grund av min egoistiska natur (i min GE, aviut 0, 1, 2) avvisar dem, ser dem som utanför mig, och därigenom skadar dem, och därigenom också mig själv.

Och när jag börjar knyta dem till mig själv, kommer jag att kunna känna den övre verkligheten i dem. Det är för att den verklighet som upplevs i ”kläder” och ”palats” blir mina delar, och kommer att visa sig vara den andliga världen. Med andra ord jag måste binda hela naturen till mig själv och inom mig känna allt som finns där, till den sista atomen!  Trots allt, universum är en värld av Oändlighet, som kommer att uppenbaras för mig när jag känner att allt omkring mig är mitt.

Det är så jag kommer att uppleva det. Istället för den materiella världen som utspeglar sig i mina egoistiska önskningar, kommer jag att börja känna den andliga.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete, Perception - Inga kommentarer →

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar - Inga kommentarer →