Fråga: Ibland under lektionerna ställer vi frågor som visar på vår svaghet och att vi inte avancerar och lyckas som väntat. Jag ser att du inte motsätter dig sådana frågor, utan istället så försöker du upprepade gånger att besvara dem.

Svar: Vi lär oss att desto mer en person avancerar desto mer känner han sig värdelös, kraftlös och liten. Känn ingen skam, för vi mäter oss inte mot tuppar i hönsgården utan mot Skaparen.

Om jag är en kyckling i hönsgården, då känner jag mig definitivt som en hjälte. Men om Skaparen avslöjar sig för mig, då är det bara naturligt att underkasta sig. Där finns ingen skam i det. Inte heller dömer jag sådant eller ignorerar en person om han säger till mig att han är svag. Jag är väldigt medveten om sådana tillstånd. Svaghet är inget problem i detta läget. Tvärtom, svaghet är förnimmelsen av jaget i sin sanna form mot bakgrund av det Övre Ljuset.

Men en fråga uppkommer: Finns begäret att nå målet fortfarande kvar i personen vid tillfället när han har förlorat tron på sin styrka, och vill  han fortfarande uppnå det med samma passion som innan? Det är då han ropar på hjälp på ett korrekt sätt.

Självklart måste alla uppleva det individuellt och förklara för alla våra vänner runt om i världen att förnimmelsen av personlig svaghet och medvetenheten om målets värde, att båda dessa villkoren är obligatoriska för att kunna bryta igenom Machsom (barriären som separerar oss från andligheten).

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Grupp, Inre arbete - Inga kommentarer →