Jag måste förändra mig själv för att passa den Övre världen. För att uppnå detta drar jag till mig krafter från den världen genom gruppen och förändras genom dessa krafter. Därmed stiger jag upp 125 grader och avslöjar den Övre världen. Det är så den öppnas upp för mig, och blir mer och mer uppenbar.

I processen jobbar jag inte med någonting externt, utan med det som finns inom mig. Jag drar till mig förändringskrafter istället för att applicera de krafterna på någonting på utsidan, så som vi gör i vår värld.

Detta avgör min interaktion med omgivningen: Jag vill inte förändra den, eliminera någonting i den, eller erövra den på det vis jag erövrar människorna runt om mig i denna värld, kontrollerar dem, underkastar dem min makt, och använder dem för att uppnå mina egna mål. Det här är särskilt synligt bland politiker i vår värld.

I andligheten däremot gäller det omvända: Jag arbetar i vännernas miljö tyst, ofta utan att ens ha några särskilda diskussioner. Om de alla valts av den Övre kraften för att uppnå den andliga världen, då absorberar jag deras krafter genom att böja mig inför dem. Dessa krafter samlas i mig och förenas med punkten i hjärtat; då förändras jag.

På detta vis är mitt framgångskriterium inte de externa erövringarna, utan inre förändringar som manifesteras som nya kvaliteter och känslor, ny förståelse i relation till studierna och de objekt som beskrivs i vetenskapen kabbala. Det är inte lätt att omorientera sig själv och att växla till det angreppssätt som är förenligt med den andliga världen. Det tar mycket tid för en människa att nå förtvivlan och att upptäcka att det inte finns någon annan väg, att förstå att man själv måste bete sig annorlunda, att börja höra och förverkliga det man hör, och att bygga allt i rätt ordning, genom att placera sig själv under omgivningens inflytande.

Detta är verkligen det som är viktigast. Vem som helst som har tagit dessa steg och format rätt attityd till gruppen, har redan gått igenom det första och farligaste steget på vägen utan att falla offer för sin egen egoism. Det är extremt viktigt att placera dig själv framför omgivningen på rätt sätt. Rabash understryker särskilt detta i sina artiklar.

Vi kan till och med säga att de följande stegen är lättare att ta eftersom jag redan har rätt tillvägagångssätt och fokus. Jag förstår att Ljuset är primärt, att det är den enda sak som opererar i verkligheten, och vi måste ge det möjligheten att göra det istället för att komma i dess väg med vår egoism, som om vi har styrkan och förnuftet att göra någonting själva. I själva verket är den enda möjlighet vi har, att naturligt böja vårt huvud för omgivningen och sedan att få krafterna för förändring och korrigering.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.02.28, Rabashs skrifter.

Video |  MP3

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Egoism, Grupp, Inre arbete - Inga kommentarer →