Vi behöver några gånger om dagen utföra en beräkning och granska det tillstånd vi befinner oss i, vår attityd till Skaparen, omgivningen, och oss själva – och justera vår riktning. Vi kommer ur kurs hela tiden; det är naturligt. Vårt ego växer trots allt ständigt, och vi måste lägga ner mer och mer möda på att hålla det under kontroll.

Jag måste separera min djuriska kropp från det andliga målet, ge kroppen allt den behöver, och att rikta in allt övrigt på att uppnå skänkande, verifiera det relativt omgivningen, enligt hur starkt jag vill kopplas samman med den.

Då kommer jag inte att bli förvirrad, och det kommer att vara tydligt för mig hur mycket jag behöver för ett vanligt liv, och hur mycket jag kan ge till omgivningen. Det vill säga, jag kommer att veta precis var jag är och var min gräns är. Det är mycket viktigt eftersom du om du känner en gräns kan guida dig själv på rätt sätt: Att ge det som är nödvändigt till det materiella, och att göra allt som är möjligt för andlighetens skull.

Nu, före konventet, måste du undersöka hur starkt du känner behovet av att kopplas samman. Väck dig själv genom att se inspelningar av tidigare kongresser, för att på så vis kopplas till den omgivning som är glad för sin utveckling. Detta gör en väl förberedd.

Det finns ingen tid i andligheten: Det finns ingen dåtid, nutid eller framtid. När du tittar på inspelningarna är det alltså inte något förflutet. Vi kopplas till det tillstånd vi befinner oss i nu. Det är överhuvudtaget ingen skillnad om jag ser på en inspelning som gjordes för 6 månader sedan, eller om jag deltar i vad som sker idag. Alla dessa tillstånd förenas och blir en och samma verklighet. Genom att inspireras av det förflutna, kan jag förbereda mig själv för det kommande mötet.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.03.21, om förberedelse för WE!-kongressen

Video |  MP3