Shamati #59,”Om staven och ormen”: ”Och Moses svarade och sade: ’Men, skåda, de kommer inte att tro mig'” etc. ”Och Herren sade till honom: ’Vad är det i din hand?’ Och han sade: ’En stav.’ Och Han sade: ’Kasta den på marken…’ och det blev en orm; och Moses flydde från den” (Andra Moseboken, Exodus, 4).

Vi måste förstå att det inte finns mer än två grader, antingen Kedusha (Helighet) eller sitra achra (andra sidan). Det finns inget mellanläge, utan samma stav blir en orm om den kastas i marken.

…Detta är betydelsen av frågan ”Vad är det i din hand?”. En hand innebär begripande, från orden, ”och om en hand begriper”. En stav (mateh på hebreiska) innebär att alla ens begripanden bygger på urskiljandet av lägre vikt (mata på hebreiska), som är tro över förnuftet. Det är så för att tro anses ha lägre betydelse, och som låghet…

Det finns en mycket subtil analys som görs hela tiden, och som man måste göra för att gå vidare mot själens korrigering. Den kallas ”staven och ormen”. Du kan kontrollera dig själv så här: Om jag har en stark vilja att göra någonting och det står klart för mig att det är för min egen skull, och jag inser att det är så här den egoism som brinner inom mig uttrycks, samma ögonblick jag förstår detta måste jag försöka stiga över detta.

Även om jag har en stor inre vilja att döma min vän för att bestämma om jag ska närma mig honom eller avlägsna mig från honom, över allt detta måste jag anstränga mig och höja allt mitt hat, all min avsky, besvikelse och alla förväntningar på andra – vännerna, läraren, Skaparen – och gå framåt med tro över förnuftet.

Jag måste istället förstå att precis de villkor jag har fått är ”staven” som jag måste ta upp i mina händer. Då kommer den att bli en symbol för min tro och hjälpa mig att gå framåt.

Men om jag kastar staven i marken enligt mitt begär (“jord” – eretz, är “begär” – ratzon), då förvandlas den till en orm.

Jag måste göra denna analys för att känna dessa två punkter, som hela tiden är närvarande men som motsäger varandra, inom mig. Mitt ego flammar och vill döma alla – vännerna, läraren och Skaparen. Och dess klagomål och ilska är helt försvarbar. Det är verkligen upprört inombords mot dem alla. Men över detta jobbar jag på att älska dem, rättfärdiga dem, och ge till dem av hela mitt hjärta genom tro över förnuftet.

När jag känner dessa två punkter tillsammans betyder det att jag balanserar mig själv korrekt i mitt nuvarande tillstånd. Dessa punkter är vad som utgör min väg mot skapelsens mål.

På denna väg kommer jag att se att jag hela tiden tas över av nya beräkningar och ny kritik, nya oenigheter mellan mig själv och omgivningen, och detta händer för att få mig att ännu en gång tänka att jag har rätt och de har fel. Detta arbete börjar med en gång, så fort gruppen blir organiserad.

Antingen kommer folk att avancera genom tro över förnuftet, eller så kommer de att drunkna i dessa oenigheter och vandra tillsammans med ormen, kasta sin stav på marken, vilket innebär att istället för att gå med tro över kunskap längs vägen kommer de att gå med tron inom eller under kunskapen. Då kommer det enda som är kvar att göra vara att vänta på att de ska vakna, och det kan ta en mycket lång tid – ingen vet när det kan hända.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.04.13, Shamati

WMV |  MP3