Jag började lära ut kabbala för länge sedan. Tillsammans med gruppen studerade vi den kabbalistiska visdomen under många år. Men, även om vi läste kabbalisternas artiklar, förverkligade vi dem inte helt förrän den globala krisen slog till för ett antal år sedan.

Med början ungefär år 2005 började vi fokusera på hur man korrekt ska strukturera gruppen. Det var här vi kände trycket, och vi insåg att det var precis det vi behövde göra för att aktualisera metoden och komma in i den andliga världen.

Faktum är att världen inte hade upplevt någon kris förrän dess. Vi kände inte vad eller vem våra handlingar bör riktas mot. Men tillsammans med krisen kände vår grupp ett akut, till och med dramatiskt, behov av att omedelbart omsätta metoden i praktiken så att vi skulle kunna vara ett exempel för världen.

Med varje dag måste vi arbeta för att stärka vår inre enighet och yttre spridningsverksamhet. Droppe för droppe måste vi föra nyheten till folket att det finns en metod för korrigering. Trots allt är krisen som omsluter världen en inbjudan från Naturen att stiga till nästa nivå.

Vi bör inte vara som envisa barn som inte vill lyssna på sina mödrar. I allt det som sker bör vi se en tidigare aldrig skådad möjlighet: Dörrarna öppnas för oss så att vi kan lämna denna begränsade lilla värld, som är helt och hållet genomsyrad av lidande och slutar med döden, för att istället komma in i en evig existens, en värld upplyst av det övre Ljuset. Detta måste vi förklara, genom att illustrera att det kan göras i en grupp, tillsammans.

Gruppens lagar kan till och med iakttas i den här världen. Världen uppenbarar sig som ett holistiskt system i vilket alla delar är sammankopplade. När vi iakttar det kan vi själva se vad som krävs av oss.

Från den andra lektionen under kongressen i Rom, 2011.05.21

WMV |  MP3

Fråga: Kommer vi att lida till slutet av korrigeringen?

Svar: Lidande är att förnimma okorrigerade områden inombords. Så fort jag börjar se på dem på rätt vis kommer jag inte att ta det som lidande längre; istället kommer jag att känna en väldig tacksamhet till Ljuset för att det visar mig någonting som jag kan rätta till i mig själv.

Smärta kallar på handling. Om jag har ett sår som inte gör ont är det rätt så farligt eftersom det då kan bli infekterat utan att jag gör någonting. Men om det gör ont, tvingar denna sjukdom (inte såret själv) mig att börja leta efter en behandling.

Så är smärta bra eller dåligt? Det är möjligt att stänga av ett visst nervcenter i din hjärna så att du inte längre kommer att känna någon smärta alls. Om dina ben börjar brinna kommer du inte ens att känns att du brinner. Om din arm fastnar i en maskin kommer du inte att märka det. Smärtan är hjälpen som pekar ut felet för oss! Därmed måste vi se på den som medlet för korrigering.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.05.06, Rabashs skrifter

WMV |  MP3

Fråga: Kan judeförintelsen anses vara en enskild företeelse?

Svar: Det var inte enbart en enstaka historisk händelse, utan snarare ett naturligt fenomen. Det har sin grund i naturen själv. Utplånandet av andra nationer under andra världskriget hade speciellt att göra med Tysklands planer på att ”städa upp” territorier och syftet var att lösa problemet med tillförsel av jordbruksprodukter. Allt detta beräknades i förväg.

Roten till ”judeproblemet” är däremot någonting som känns instinktivt, med början under antiken och fram till våra dagar. Den israeliska nationen är ett speciellt folk, de som bär på metoden för korrigering av världen. Därmed, när en annan nation vill påtvinga sitt system (t.ex. nazism) och etablera sin egen världsordning, känner den instinktivt att världen har någon som äger en annan metod som står i direkt motsägelse till den egna.

“Jag hävdar att enighet bara är möjlig om vårt tyska folk förenas och underkastar världen vår ordning och makt. Hela jorden måste tillhöra oss. Men det finns en annan nation som påstår att de äger metoden. Den har varken reell makt, ett land, eller en armé, ingenting förutom en idé. Denna idé har levt i judarna i årtusenden; den är skriven i naturen, och det finns ingenting jag kan göra åt det. Men under tiden är min nuvarande lösning helt motsatt deras.”

Detta har att göra med tävlande ideologier: “Jag behöver inte bara trycka ner judarna, utan sudda bort dem från jordens yta. Bara deras fullständiga utplånande kommer att bevisa att jag har rätt, vilket naturen själv, den övre kraften, Skaparen, kommer att stödja. Om jag emellertid låter dem leva kommer jag inte ens för mig själv kunna bevisa att min lösning på problemet med nationell och global enighet är den rätta.

Tyskarna ville förena sin nation, påtvinga en korrekt (från deras synvinkel) ordning, och i detta fall hade de ingen fiende som var mer förhatlig än judarna, som hade en annan metod för att förena världen. Ideologer kan se det helt naturligt. Det är detta som finns rotat i världens kollektiva vilja.

En notering i samband med ämnet: Julius Streicher, en rasideolog som avrättades efter Nürnbergrättegångarna för brott mot mänskligheten för sin antisemitiska propaganda och sin begäran efter förintelsen, skrek under sin avrättning vid botten av schavotten: ”Purimfest 1946!” (under den judiska högtiden Purim firas segern över judarnas fiender).

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.05.02 på minnesdagen av förintelsen

WMV |  MP3