Naturen stödjer instinktivt, fast och automatiskt systemet av ömsesidighet, sammankoppling, hjälp, harmoni, globalisering och integrering, och upprätthåller därmed livet. Därmed säger vi att den övre kraften är kärlekens kraft. Men de stilla, vegetativa och rörliga nivåerna av naturen har ett ”litet” ytterligare element: människan, det mänskliga samhället, som inte vill följa denna lag. Det är med mening skapat så för att det ska utvecklas slumpmässigt, driven av sin egoism.

Föreställ dig ett gigantiskt system där en del, som är den mest utvecklade, effektiva och ömtåliga, inte jobbar i harmoni med resten av det. På grund av den når hela systemet gradvis ett tillstånd av fullständig obalans. Det här börjar vi äntligen inse. Mänskligheten har blivit en cancertumör som konsumerar allt utanför sig själv, bryter jämvikten och orsakar på så vis en naturlig och motsvarande reaktion.

Hur ska vi uppnå harmoni? Om vi inte gör det kommer vi trots allt förstöra hela organismen. Detta börjar bli uppenbart. Det krävs ingen profet för att se vart saker och ting är på väg.

Det är just detta den kabbalistiska visdomen beskriver: hur vi måste omforma oss själva genom att studera naturens integrala lagar. Börja inte med mysticism och studera astrala fenomen; allt vi måste göra är att lära oss de lagar som gäller för slutna, globala och integrerade system, som även kallas analoga nätverk och som är bekanta för oss genom ingenjörskonst. Det finns en väldig mängd vetenskapligt, matematiskt korrekt material som informerar oss om hur slutna system upprätthåller sin inre balans.

Vi måste studera oss själva som de element som är otillräckliga för detta system i våra handlingar, begär och tankar. Och om vi ärligt vill uppnå någon form av normal existens, även på den materiella världens nivå (för att inte nämna vad mer vi uppenbarar när vi uppnår homeostas med naturen), då kommer vi alla att komma till en generell harmoni.

Idag kan det verka aningen onödigt och otrevligt, men naturen driver, tvingar och kräver av oss icke desto mindre redan den inre ansträngning  och de inre handlingar som är riktade mot att förvandla oss själva. Att vara i linje med den omgivande naturen innebär trots allt att ta hänsyn till den, inte att bara konsumera och utblotta den. Hur och på vilket sätt kan vi förändra oss själva? Den avdelning där kabbala diskuterar detta kallas ”ömsesidig garanti”.

Garanti är vår ömsesidiga överenskommelse (som inte enbart gäller oss själva utan hela naturen) att nå absolut och fullständig ömsesidig förståelse och total balans. I kabbalistiska termer är det Malchut av världen av oändlighet, eller med andra ord, en gemensam och ömsesidig egenskap av kärlek och givande.

Att uppnå ”kärlekens egenskap” innebär att ta hänsyn till andras behov som om de vore mina egna. Det är just så alla delar av vår organism interagerar på den biologiska nivån. Och naturen driver oss till att uppnå samma grad i vår sociala interaktion genom social förening med varandra. Den kan tvinga oss att göra det genom att orsaka lidande. Men om vi börjar röra oss i den riktningen kommer vi snabbt, bekvämt och lätt att förvandlas. Och det är det den kabbalistiska visdomen erbjuder att lära oss.

Från den femte lektionen under kongressen i Moskva, 2011.06.11

WMV | MP3