Fråga: Hur bör mitt behov av ömsesidig garanti uttryckas?

Svar: Genom att skaka om andra, väcka dem, och göra det inombords istället för med ord. Ord urvattnar faktiskt meningen. Hela vårt arbete görs på insidan snarare än på utsidan. Det viktiga är graden till vilken jag skakar om vännerna inom mig själv så att vi tillsammans ska gå mot ömsesidig garanti.

Vi uppnår det inte med våra egna krafter, utan kräver uppenbarelsen av Skaparen. Trots allt är ömsesidig garanti Skaparens kraft som förenar oss med varandra. Ensamma kan vi inte sträcka ut trådarna för förbindelse och skänka till varandra. Ingenting kommer att fungera om Ljuset inte uppenbaras mellan oss.
Idag är vi enbart förbundna genom hat. Men om Ljuset kommer in mellan oss kommer vi att förenas i kärlek och skänkande. Ömsesidigt skänkande, där Skaparen fyller platsen för våra relationer, är ömsesidig garanti.

Vi måste sträva efter det även om vi inte kan uppnå det själva. Allt kommer att ta sig igenom mörkret om vi verkligen vill uppenbara ömsesidig garanti för Skaparens skull. Och ”för Skaparen” innebär för egenskapen av absolut skänkande.

Från den femte delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.07.16, “Arvut”

WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete, Ömsesidig garanti - Kommentarer inaktiverade för Väck upp vännerna inuti dig

Beräkningen jag utförde i huvudet av partzuf var så här: ”Du ger mig och jag ger dig, och vi är överens”. Detta var naturligtvis andliga handlingar för skänkandets skull, men jämfört med det jag nu uppenbarar, framför Din speciella relation, verkar det som någon småsint beräkning. Och det är anledningen till att jag inte kan stå ut med detta tillstånd med skärmen i ”tabur”.

Jag ser att jag gjorde denna småsinta beräkning mot Honom och jag skäms. Detta fjärmande från det tidigare tillståndet och utvisningen (histalkut på hebreiska) av Ljuset  är som ett begränsande. Jag står inte ut med hur jag behandlade Dig. Du behandlade mig med en sådan gränslös kärlek, och jag räknade efter hur mycket det skulle kosta mig. Du gav mig en gåva från hjärtat, och jag tittade upp och sade: “Det ser fint ut, och hur mycket ska jag nu betala?” Därmed upptäcker jag nu Din attityd till mig i tabur, och därför lämnar jag detta tillstånd.

Jag ser att jag inte gjort någonting med avseende på denna absoluta kärlek! Det räknas inte att jag gjorde någon del, tog emot för skänkandets skull. Relativt till detta fasthållande och den kärlek jag känner i Dig har jag inte gjort någonting för Dig. Tvärtom tog jag inte med i beräkningen att Du älskar mig så mycket.

Antag nu att jag inte kände till det. Det spelar fortfarande ingen roll; jag måste göra en ny uträkning. Jag kan inte säga att jag begick ett misstag eftersom jag faktiskt hade agerat utifrån en annan beräkning, men nu ser jag att den var felaktig. Med tanke på relationen mellan oss, som visade sig i fasthållande, bör beräkningen nu vara annorlunda, djupare, och mer påtaglig; den bör inte baseras på hur mycket njutning vi ger till varandra, utan på känslor.

Det är anledningen till att partzuf AB föds, som är mindre än Galgalta, finare, svagare, men djupare, med aviut (begärets grovhet) ”alef (ett)”. Den uppenbarar Ljuset Ruach istället för Ljuset Nefesh. Den är inte längre död, utan växande (vegetativ), d.v.s. att den lever!

Varför ”växte den upp”? Den växte upp eftersom den känt Skaparens attityd till den, den tog Skaparens egenskap och gjorde en ”växt” av sig själv, istället för en död sten. Därmed får viljan att njuta diverse egenskaper, d.v.s. formerna av Hans attityd från fasthållandet vid Skaparen, och förändrar i och med det sig själv. Detta är en kvalitativ förändring.

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.07.20, Förord till den kabbalistiska vetenskapen

WMV |  MP3

Kategori: Andlig lärare, Dagliga kabbalalektioner, Evolution, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Den återupplivade stenen