Allt beror på den skapades vilja. Allt runt omkring oss förblir i ett oförändrat tillstånd: Vi är omgivna av Oändlighetens Ljus, Skaparen, naturen. Det är inte viktigt vad vi kallar det; det är den perfekta egenskapen av givande och absolut kärlek som härskar i världen och som fyller allt med sig själv.

Men vi kommer inte att kunna uppenbara detta övre Ljus, Skaparen, och Hans relation med oss utan att ha rätt verktyg, rätt begär, kelim (kärl). Därför består hela den kabbalistiska vetenskapliga metoden av hur man ska göra sig själv värdig att känna Skaparen.

Skaparen är alltid vänlig och uttrycker godhet, skänkande och kärlek. Den största njutningen av alla är att känna Hans kärlek till oss. Det enda problemet är att den bara kan kännas inuti kärlen av skänkande, eftersom denna förnimmelse omedelbart försvinner när den kommer i kontakt med de egoistiska begären.

Det visar sig att från mitt håll är det enda kärl som är värdigt att uppenbara Skaparens relation med mig rädslan att jag kanske inte kommer att kunna ta emot Hans kärlek till mig och korrekt besvara den. Om Hans relation till mig ska uppenbaras — och det är den enda njutning som verkligen existerar i naturen — då måste jag vara redo att ta emot den i kärlet som kallas ”skälvning”. Jag är rätt att använda denna kärlek för min egen njutning, njuta av den egoistiskt. Istället vill jag besvara Honom med samma sorts attityd.

Det kallas skälvning eftersom jag vid varje givet ögonblick måste vara rädd för det faktum att min relation kan gå i kras. Den kan vändas runt, och istället för att tänka på Honom skulle jag kunna börja tänka på mig själv.

Men min förmåga att alltid vara lika kärleksfull mot Honom som Han uppenbarar Sig Själv mot mig beror på Hans påverkan på mig, vilket innebär att om jag känner denna rädsla eller inte beror på Skaparen. Jag ber Honom ge mig detta; denna rädsla har min högsta prioritet. Så fort jag uppnår rätt rädsla i rätt form och styrka kommer jag omedelbart att börja känna Hans relation till mig.

Det är som om jag ökar spänningen till en lampa tills den plötsligt börjar lysa! Från och med det ögonblicket kan vi se att den lyser. På samma sätt befinner vi oss i ett hav av kärlek och skänkande som kommer från Skaparens sida, och samma ögonblick som det villkor inom mig som kallas ”rädsla” implementeras på rätt nivå, kommer jag att börja uppenbara Skaparens kärlek inuti min skälvan.

Följande två villkor beror helt och hållet på Honom:

1. Skapandet av det kärl som garanterar denna rädsla inom mig. Annars kan jag inte lita på mig själv. På så vis är jag fullständigt beroende av Hans hjälp som kallas ”det omformande Ljuset”;
2. Tillfredsställelsen, uppenbarelsen av Hans kärlek till mig, på ett sådant vis att jag accepterar den när den uppenbaras och rätt relaterar till den. Jag vill inte att denna kärlek ska göra att jag försummar att besvara Honom, så att jag inte plötsligt faller ner i egoism.

Det visar sig att jag i byggandet av kärlet (begäret), i dess tillfredsställande, och i resultatet av tillfredsställandet, är absolut beroende av Skaparen. För att kunna nå fasthållande vid Honom behöver jag den rädsla från vilken mitt andliga kärl byggs, mottagande av Ljuset, och resultatet av detta mottagande.

Om jag bryr mig själv om att förverkliga dessa villkor i rätt form i relation till min nivå kommer jag att nå fasthållande. Jag kommer att skapa det andliga kärlet och ta emot tillfredsställelse i det. På så vis når vi målet: fasthållande vid Skaparen.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.07.06, Shamati #38

WMV |  MP3

Fråga: Vad kan man göra om man inte kan övervinna sig själv när det skvallras och insinueras i gruppen?

Svar: Det här är ett problem. Om vi är anslutna till åtminstone en bokstav av den kabbalistiska visdomen, då är allt som händer med oss från och med nu enbart kopplat till vännerna och att uppnå Skaparen i gruppen. Det finns inga andra skäl för händelserna i våra liv. Det spelar ingen roll vad som händer dig, allt det goda och det dåliga är i linje med målet. Du har gett dig in på en andlig motorväg.

Människor världen runt befinner sig fortfarande på det tillstånd där deras egoistiska begär växer. Det här kommer att fortsätta tills de når en punkt där problemet kommer att visa sig för dem: antingen en global kris i den ömsesidiga integrerade förbindelsen, eller punkten i hjärtat.

Men våra misslyckanden kommer enbart från obetänksamt arbete i omgivningen. Och, återigen, alla problem kan endast korrigeras i omgivningen, enbart i en ömsesidig förbindelse med vännerna. Varför är det så? För att på detta vis väcker man Ljuset som gör allt arbete. Det är Ljuset som organiserar och avgör allt i ditt liv, från fysisk hälsa till andligt välbefinnande. Allt beror på dess närvaro eller bristen därpå.

På så vis är gruppen en universell metod som låter dig nå framgång i allt.

Fråga: Hur kan vi säkerställa att gruppen är det enda fält där vi arbetar? Hur håller vi oss på rätt spår?

Svar: För att varje människa ska komma ihåg det och känna dess vikt behöver vi en gemensam åsikt och ömsesidig garanti. Jag måste säkerställa att jag inte kommer att glömma att mitt liv, på alla dess nivåer och i alla dess detaljer, enbart beror på gruppens välbefinnande, dess perfektion.

Från den femte delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.07.10, “Matan Torah (Givandet av Toran)”

WMV | MP3

Fråga: Vad innebär det att bli ”redo för korrigering”?

Svar: Man blir redo för korrigering när man nått detta tillstånd, och enligt sina egenskaper och lagen om formlikhet kan känna nya, särskilda fenomen. Det är när man ser att det inte skulle kunna komma naturligt, utan enbart som en följd av relationen mellan de två, den övre och den lägre.

Vi måste förstå att det dels finns Skaparen, dels de skapade, och en avgrund som skiljer dem åt! Det finns ingen förbindelse dem emellan. Enbart till den grad vilken den skapade visar sig vara redo att bli lika Skaparen kommer den inom sig att känna Skaparen.

Denna beredskap ges som en särskilt god lycka, tur, till den grad man är villig att upphäva sig själv och buga, om man är redo att följa vägen oavsett vad som kan komma att hända. Man kan kontrollera om man fortfarande är på rätt väg, om man passar gruppen (även om det hur bra gruppen passar en också beror på en själv), och om man inte upphör med sina ansträngningar och fortsätter, då kommer man att uppnå andlig uppenbarelse.

Men man vet inte varifrån den kommer att uppenbaras. Vårt jordiska medvetande och hjärta kan aldrig känna till de följande tillstånden. De uppenbaras alltid plötsligt och på ett så oförutsägbart sätt att det är omöjligt att vänta sig dem i förväg. Vi erhåller trots allt en ny natur. Därför, om man troget och med ihärdighet fortsätter, om man går och böjer sitt huvud och värderar andlighetens vikt, då kommer man att nå målet.

Nu har du varken känslan eller förnuftet för att förstå vad som sades, men du kommer att erhålla känslan och medvetandet genom att fortsätta som ”en oxe under oket och en åsna under lasten”. Ingenting mer krävs av oss! Vi kommer att få allt annat, hela kärlet, från Ovan.

Det svåra med vårt arbete är att det är som att vi måste arbeta på en plats, medan uppenbarelsen tas emot på en annan plats. Jag kommer inte att få nästa steg i mina nuvarande egoistiska begär, eller mina jordiska känslor eller medvetande, eller ens i den andliga insikt med vilken jag redan befinner mig på något steg på den andliga stegen.

Jag når den enbart för att jag håller mig fast vid den och upphäver mig själv så att jag, stor och stark som jag är, blir en liten droppe säd och inkluderas i den övre graden. Det är anledningen till att svaret, om du frågar hur man kan uppnå andlig uppenbarelse, är: ”Genom att förvandla dig till en punkt…”.

“God tur” betyder inte att vinna som ett lotteri, utan det som kallas: ”Jag har arbetat och funnit!”. Det händer varje ögonblick; jag anstränger mig, och ”hittar” någonting någon helt annanstans. Det faller verkligen på mig från Ovan som en gåva. Detta kallas “god tur”, som du inte förväntar dig i förväg. Du må vänta på någonting, men inte i den form du kommer att få det.

Från den femte delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.07.06, “Matan Torah (Givandet av Toran)”

WMV |  MP3

Det sägs: “Jag skapade den onda böjelsen, och Jag skapade Toran som en krydda eftersom Ljuset i den omformar.” Därför måste vi först av allt blottlägga den onda böjelsen, och sedan, till den grad vi kan känna den, kommer vi att vilja hitta en ”krydda”, ett ”botmedel”, som kan förvandla den till den goda böjelsen.

Hur kan vi blottlägga den onda böjelsen? För att göra det måste man hitta rätt miljö. Om man vill inkluderas i omgivningen så att alla blir som en människa med ett hjärta; om man vill ha ömsesidig garanti och integrerad enighet med alla, utan några skillnader, när alla ansvarar för alla andra, likt celler i en levande kropp; om man inte dömer andra utan bryr sig om dem så att de kan väcka en; om det viktigaste för en är det personliga inre arbetet; om man försöker vara bland vännerna och böja sitt huvud inför dem bara för att från dem få insikten om målets vikt och återigen upphäva sig så att vännernas betydelse laddar en med ännu större erkännande av målet och omgivningen; om man hela tiden befinner sig i denna cirkel och jobbar i den kommer man att från sina vänner erhålla deras kollektiva integrerade medvetande om målets vikt.

Detta är inte längre ens eget kärl, egna begär, utan kollektivets begär. Det här är redan Malchut. En ensam människa som strävar efter att höja sin förfrågan till gruppen, till Malchut av världen Atzilut, befinner sig nu i den så fort han kopplar an till sina vänner, väcker dem, och arbetar tillsammans med dem. Som gengäld väcker de honom, och tillsammans blir de ett helt, ett begär. Deras personliga förfrågningar förenas och förvandlas till Malchut av världen Atzilut, som är nära oss.

Om det finns enighet mellan dem, åtminstone i någonting, påverkar det de högre graderna, till vilka vi inte vänder oss. Vår känsla, perception, och vår verklighet finns bara i Malchut.

Vårt arbete bör därmed enbart vara inriktat på Malchut av världen Atzilut, på förbindelsen med alla andra, och tillsammans på enigheten med Ljusets källa: Skaparen. Detta arbete delas upp i två komponenter som, i själva verket, måste inkluderas i varandra:

• Ens relation med gruppen;
• Ens relation med Skaparen.

Om vi gör rätt når vi den första uppenbarelsen. Det beror helt och hållet på den grad till vilken vi förenar våra förfrågningar till en enda bön. Därefter kommer alla med sina personliga begär få reda på att man själv är inkluderad i Malchut. I och för sig är Malchut en punkt, men vi “utökar”, bygger den med våra begär. De nio lägre sefirot finns i världarna BYA (Bria, Yetzira, Assiya), i ett söndrigt tillstånd.

Från den femte delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.07.06, “Matan Torah (Givandet av Toran)”

WMV |  MP3

Fråga: Vad ska vi tänka på allihopa, i hela världsgruppen, när vi anordnar en Enighetsdag? Hur kan vi förenas?

Svar: Varje person måste göra en djupdykning i sig själv och där känna den kedja som förbinder honom med de andra, det inre nätet som existerar mellan oss. För övrigt kan personen finnas i den här världen eller också finns han inte längre kvar i den, det spelar ingen roll eftersom detta nätverk existerar mellan begären, mellan själarna, och inte mellan de fysiska kropparna.

Baal HaSulam och alla de andra stora kabbalisterna från de senaste årtusendena finns där, i den förbindelsen. De är alla tillsammans med oss, inneslutna i vårt gemensamma nät. Det finns miljontals av oss idag, men i själva verket finns det många fler eftersom alla dessa själar genom mänsklighetens historia är med oss, och tillsammans utgör de en andlig kraft av ofantliga proportioner.

Om vi vill förenas i detta nät, då kommer vi givetvis inte bara påverka varandra och bli en del av detta nätverk så att varje person uppnår den i sitt eget andliga uppstigande, utan vi kommer samtidigt att påverka alla människor i hela världen, som står i samklang med detta nät ofrivilligt, utan att känna det.  Vi kommer att börja väcka dem.

Så låt oss därför börja med att komma överens om att vi alla vill känna vår gemensam förbindelse tydligt.

Från lektionen på Unity Day (Enighetsdagen), 2011.06.26

Fråga: Hur kan man komma ihåg Skaparen hela dagen? Hur kan man föra in Honom i varje ögonblick?

Svar: Vi befinner oss i Malchut av oändlighetens värld, som är helt fylld med Ljus. Men istället för detta eviga, perfekta tillstånd, ser och känner vi våra egna egenskaper vilka målar upp den materiella världen för oss. Om vi vill sikta in oss på målet, att känna världen av oändlighet, behöver vi därför ömsesidig garanti från vår omgivning. Vännerna måste ge oss kraft, vilja, envishet, flit, och förverkligandet av målets vikt.

Jag har trots allt bara ett mål — att uppnå rätt begär, och ingenting annat. Låt mig hela tiden känna att jag inte bryr mig tillräckligt om eller gör tillräckligt mycket för Skaparen, på samma sätt Han gör för mig.

Kanske invänder du, “Men jag vet inte vad Han ger mig. Om jag dömer av mitt liv skulle jag ibland kunna säga att det hade varit bättre om Han inte hade gett mig någonting”. Det är sant. Det är uppenbart att varje person avfärdar saker i enlighet med sina egna brister. Min attityd till Skaparen kan därför definieras så här: Jag vill nå ett tillstånd där jag kommer att vilja skänka till Honom.

Och det faktiska resultatet kommer att komma tack vare Ljusets inflytande, tack vare de ansträngningar vi gör gång på gång. Ljuset öser över oss gång efter annan, och plötsligt skapar dessa sken en vilja i människan.

Vi vet inte vad Lishma, ett uppväckande från Ovan, är. Men när det kommer kan man säga, “Nu vet jag, nu förstår jag”. Man måste anstränga sig, som ett litet barn, och från dessa ansträngningar kommer känslan att uppstå. Men inte dessförinnan.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.07.05, Shamati

Talmud Eser Sefirot, del 1, “Tabell över frågor och svar om ordens mening,” fråga 43: Vad är separation?

Två grader utan någon Hishtavut Tzura [likhet i form] på båda sidor anses som fullständigt separerade från varandra.

Våra begär är som två cirklar: De kan överlappa fullständigt, och därmed bli en cirkel. Eller så kan de överlappa och delvis vara inuti varandra. Eller så kan de komma i kontakt med varandra i en punkt, deras gemensamma begär.

Total separation innebär att vi inte har någon endaste gemensam egenskap eller vilja. Det vill säga att den ena inte på något vis är lik den andra, och vi uppnår inte någon form av skänkande med varandra som skulle låta oss vara i varandra.
Om jag inte tar ett enda begär från dig för att ge till dig, och du inte tar ett enda begär från mig för att ge till mig, så rör vi inte vid varandra och är fullt separerade.

Om minst ett begär att skänka till varandra uppstår mellan oss, finns det i och med det redan en kontakt mellan oss. Och om det finns flera sådana begär, då är vi redan delvis inuti varandra: jag finns inuti dina begär och du inuti mina.

Så fortskrider vi tills du tagit alla mina begär och jag tagit alla dina, och genom dem skänker vi till varandra: jag ger allt till dig, och du till mig. Detta kallas fasthållande.

Dessa definitioner från Talmud Eser Sefirot är ovanligt viktiga. Memorera dem mekaniskt, eftersom även det är användbart. Försök senare, genom att förnimma dem på känslornas och intellektets nivå, att gradvis förena medvetandet och känslan.

Från den tredje delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.06.27, Talmud Eser Sefirot

WMV | MP3