Kära vänner, ställ gärna frågor om dessa stycken av de stora kabbalisterna. Kommentarerna inom hakparentes är mina.

Principer för andligt arbete i gruppen

Den som tänker att han bedrar sin vän, bedrar i själva verket Skaparen, eftersom bara Skaparen existerar förutom människan. Så är det för att skapelsens essens är att människan kallas ”skapelse” enbart med avseende på sig själv. Skaparen vill att människan ska känna att han är en separerad verklighet från Honom; men förutom det är allt ”hela jorden är full av Hans härlighet”.

Därmed, när man ljuger för sin vän, ljuger man för Skaparen; och när man gör sin vän ledsen, gör man Skaparen ledsen.
– Baal HaSulam, Shamati (Jag hörde), Artikel nr. 67, ”Vänd dig bort ifrån det som är ont”

Mänskligheten är sjuk. Men det räcker inte med att vi bara botar patienten utan hans vetskap, så som det går till i vår värld när någon tar mediciner utan att veta hur detta kommer att påverka honom. Varje person som vandrar på vägen mot andligheten måste förstå, varsebli, och uppnå hela universums djup. Varje person måste koppla sig själv till alla själars enorma begär, studera det gemensamma systemet, och börja ge till dem. Med andra ord måste vi få kännedom om hela verkligheten.

Därför är vår organisations huvudsakliga mål utbildning och upplysning. Från en droppe säd måste vi bygga upp en person som liknar Skaparen. Vi måste hjälpa honom, stödja honom, och förse honom med alla nödvändiga verktyg och redskap. Då kommer varje person kunna bygga sig själv och uppnå likhet med Skaparen i sina egenskaper.

Vårt målsättning är att höja varje person, öppna upp honom och forma honom, och hjälpa honom i hans utveckling. Han måste göra någonting själv, men vi ska hjälpa och stödja honom.

Men för närvarande måste vi ha tålamod med alla de som går emot oss och bara tillhandahålla bevis och material så att de kan sätta sig in i situationen enligt deras kunskapsnivå. Vi måste hjälpa dem ur tillståndet av individuell ”kortslutning” och ge dem möjligheten att se sig själva med viss distans. Det är vårt mål.

För att genomföra sätta på rätt sätt måste vi först förenas över alla skillnader och osämja, oavsett vad som pågår inom oss, som det står skrivet: ”Kärleken övertäcker alla synder”. Vi måste vara ett gott föredöme för folket och visa dem hur vi arbetar med varandra i harmoni, kärlek och enighet.

Allt detta är för målets skull. Inget annat kan förena oss. Vore det inte för målet skulle vi inte ha någon kontakt med varandra. Men, målet ger oss ingen annan utväg.  Detta är anledningen till att vi alla förenas och bjuder in hela världen att göra samma sak. Vetenskapsmän upptäcker det, det sunda förnuftet nödvändiggör det, och tendensen i världens nuvarande riktning visar att i en integrerad och sammankopplad värld är det bara möjligt att bygga en säker framtid om man gör det genom gemensam enighet, och inte genom att slåss.

Från Lektion 3, Tysklandskonventet 2011.08.06

Vänner, för första gången i historien har vi nått det faktiska realiserandet av den kabbalistiska visdomen, som är ämnad för människan och för den korrigering skapelsen måste genomgå! Allt detta är nu i våra händer och vi måste göra detta även om det kan verka svårt eller till och med omöjligt.

Även om vi fortfarande är rädda för att vara oförmögna och att inte kunna göra detta, och även om vi känner oss osäkra, finns det ingen annan utväg — tiden är inne! Verkligheten tvingar oss att agera. Platsen för sönderfallet avslöjas för oss och vi måste göra korrigeringen.

Även om vi är vana vid att tänka att kabbala är att studera någon text, intentioner, och handlingar som inte medför det önskade resultatet, utan bara uttrycks långt inombords, i ens erfarenheter och känslor, har vi idag nått en situation där detta även börjar uttryckas i materia. Det vill säga att allt vi studerar och allt vi försöker förverkliga i avsikten, är saker vi även måste se påverka materien och händelserna i världen, i den nya balansen av krafter, i den process världen går igenom.

Vi har nått praktisk kabbala! Och det är omöjligt att överge sitt uppdrag och fly undan. Om vi inte gör det som åligger oss väntar mycket dramatiska händelser på oss och resten av världen.

Den kraft som har kommit för att hjälpa oss framåt kommer att fortsätta verka även om vi inte använder den på rätt sätt. Om vi missar chansen att använda den korrekt, på rätt väg, då kommer den att påverka oss trots vår vilja, på ett mycket negativt sätt.

Antingen vi vill det eller inte uppenbaras nu denna kraft, och den måste uttryckas i oss. Vi kan förvandla den till en antiegoistisk skärm och reflekterat Ljus, till den grad vi blir lika Skapararens skänkande. Och ingenting kan vara bättre än det! Men om vi inte gör det, då kommer samma kraft som vi inte förvandlade till en skärm och intention, till reflekterat Ljus och skänkande, till Ljus och godhet, att börja påverka oss i motsatt form.

Det är anledningen till att Baal HaSulam säger att han var tvungen att publicera tidningen och börja agera så att alla skulle få reda på vilken sorts uppgift de står inför, och kunna utföra den.

Från den femte delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.08.16, “Nationen”

WMV |  MP3

Fråga: Är det möjligt för en att stärka sig själv och omgivningen för att inte falla ner i fällan av att hela tiden döma och jämföra andra, som jag fortfarande ser som separata från mig själv? Eller är det en del av Skaparens planer att vi ska inse felet i vår egen egoism och ta tillfället i akt att korrigera oss själva?

Svar: Du måste stiga över alla negativa känslor och försöka se alla som rättfärdiga, rättfärdiga dem genom det faktum att du ser allt inuti din egen egoism. Allt detta dömande sker just för att möjliggöra ditt uppstigande.

Kära vänner, ställ gärna frågor om dessa stycken av de stora kabbalisterna. Kommentarerna inom hakparentes är mina.

Vännernas enighet

Vägen av andlig utveckling är möjlig enbart genom att vara i en grupp där det finns kärlek till vänner och där alla kan hjälpa sin vän att röra sig framåt specifikt längs denna väg.
– Rabash—the Social Writings, “Kärlek till vänner”

Väck inom dig rädslan för att kyla ner kärleken mellan oss. … Det är likt hur en människa som får en gåva måste anstränga sig för att säkerställa att känslan av kärlek till till personen som gav gåvan inte förminskas med tiden, att den förblir lika stark som det ögonblick då gåvan gavs.
– Baal HaSulam, En vis persons frukter, Vol. 1, “Brev nr. 2”

Nyckeln i allt detta är att förstå att vi alla befinner oss i ett tillstånd. När punkten i hjärtat vaknar i oss, driver den oss till att uppenbara den sanna verkligheten, som helt beror på den aktuella individens ansträngningar och ingenting annat.

Hela verkligheten finns redan i sin fullständighet och storslagenhet. Men vi är oförmögna att uppnå förnimmelsen av den sanna verkligheten utan uppenbarelsen av ondska, lidande och sorg.

Sedan rättfärdigar människan naturligt alla stadier längs hennes väg under utvecklingen av hennes begär. Hon förstår att allt lidande som varje del av hennes själ erfarit varit nödvändigt för att uppenbara det sanna tillståndet vilket var perfekt från första början. Hon ser dessa begär som åtskilda, trasiga,och lidande eftersom detta är det enda sättet för henne att förstå denna enorma smärta. Hon kan begripa detta lidande enbart på grund av det faktum att det delats upp i ett stort antal bitar vilka hon upplever som främmande.

Gradvis, med hjälp av det Ljus som korrigerar hennes attityd till dem, uppenbarar hon att de är delar av henne själv, och till denna grad erhåller hon förmågan att rättfärdiga allt världen gått igenom under historiens lopp.

På så vis samlar hon inom sig detta enorma kärls allt lidande, och kan tåla det. Det är ett väldigt kombinerat lidande av alla själar genom tiderna, samlade i ett kärl med kärlet till och i enighet med dem. Och sedan når hon tillståndet av ”sörjande för Jerusalem”, vilket är det kollektiva sönderfallna Malchut. Och när hon uppenbarar det upptäcker hon även dess glädje.

Från detta blir det tydligt att sönderfallet var nödvändigt för att hjälpa oss avslöja hela denna enorma själs lidande samtidigt som man är motsatt dess perfektion. På detta vis rättfärdigar människan alla dessa handlingar: sönderfallet och hela korrektionsprocessen, ser denna stora nåd och Skaparens absoluta kärlek till en.

Om det inte vore för sönderfallet skulle hon inte kunna tåla ett sådant enormt tomt kli (begär)—motsatt dess stora givande! Därför är sönderfallet vi ser idag en glädjefull möjlighet att uppnå absolut begär, absolut bävan, och sörja för att Jerusalem äntligen ska känna dess glädje.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.08.09, Rabashs skrifter

WMV |  MP3

Baal HaSulam skriver att alla fenomen i världen är relevanta. Därför får vi inte förstöra eller likvidera någonting, utan bara korrigera det. Men när vi vandrar denna väg måste vi agera på ett organiserat sätt, utan rädsla och utan att dölja något. Världen har trätt in i en utvecklingsfas där vi måste bekänna färg: vårt mål, vår uppfattning, och de ursprungliga källorna som vi baserar detta på.

Det är helt i sin ordning om folk inte accepterar det med en gång, men deras hat mot oss kommer att tvinga dem att göra sig bekanta med vår metod. Deras  icke-likgiltiga attityd kommer att tjäna dem väl. Och under tiden utvecklas världen i en sådan snabb takt att de bara inom några få månader kommer se att vi har rätt, och gradvis kommer de närma sig oss.

Vi bör ta vara på denna period där de är emot oss. I sanning är det så att alla de som inte är likgiltiga redan har en slags kontakt med oss. Den må vara negativ, men en kontakt likväl. Vi vet att konflikter får oss att studera motståndaren så att vi kan besegra honom, men då är man samtidigt förbunden och involverad i honom.

Problemet är de som är likgiltiga, medan de som är emot oss faktiskt är våra närmsta partners. Vi måste relatera till dem som uppenbarelsen av en speciell form av egot för att kunna korrigera det.

Från lektion 3, Tysklandskonventet 2011.08.06

När vi läser Zohar ska vi försöka komma ihåg att alla korrigeringar leder till enighet mellan oss. Vi bör se allt som utspelar sig i världen som ett avslöjande av vår separation och frånkoppling. När allt kommer om kring uppenbaras  allt hat, all oordning och alla problem som uppstår för att vi, och därefter hela världen, ska känna att vi måste reparera förbindelserna mellan oss.

I den utsträckning vi arbetar med spridning och talar om den förbindelse som existerar mellan alla, ovanför separationen och motsattheten mellan varje  del av landet och världen, i samma utsträckning förbereder vi oss för och kräver att få enighet när vi studerar.

Så ju mer vi utgör ett påtagligt inflytande i vår spridning av denna kunskap, ju mer vi talar om enande och försöker föra nationen mot enighet, desto mer kommer vi att kräva och be om det under studierna. Och då kommer vi göra oss förtjänta av att dra detta Ljus till oss, och leda det genom oss – till hela landet och resten av världen.

Från den 2:a delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.08.10, Zohar

Kära vänner, ställ gärna frågor om dessa stycken av de stora kabbalisterna. Kommentarerna inom hakparentes är mina.

Att uppnå Skaparens storhet genom omgivningen

Ju fler som ingår i kollektivet, desto mer effektivt är kollektivets kraft. Med andra ord producerar de en starkare atmosfär av storhet och vikt hos Skaparen. Varje människa känner att hon högt värderar allt hon kan vilja göra för Skaparen. Då fyller varje liten sak människan med glädje och njutning, för att man nu har någonting man kan tjäna kungen med.

Och om gruppen inom sig själv hela tiden upprätthåller Skaparens storhet, framkallar det samma känsla i alla, och var och en kan alltid fyllas med glädje och njutning från Skaparens arbete.
– Rabash—de sociala skrifterna, “The Agenda of the Assembly”