Fråga: Jag har en obehaglig känsla av att jag inte ens på 100 år kommer att förstå någonting av texterna i Zohar. Vad skall jag göra?

Svar: Precis som människan ville erövra jorden, vill hon nu erövra hela andligheten. Detta begär är helt ok, men så fort en sådan tanke uppstår, bör personen förstå att det ligger en paradox i det hela: Jag når andligheten när jag ger upp allt.

Det är viktigt att under våra runda-bordet-diskussioner förklara att ömsesidigt stöd inte uppnås av sig själv, utan snarare till följd av ordentliga studier av naturens system av ömsesidigt beroende, för att för in människan i det som en integrerad del. Bara en förbindelse mellan naturen och alla människor, när alla är i perfekt balans, det viss säga, när en person ger och tar i det mänskliga samhället i perfekt harmoni, så som det görs bland kroppens celler, bara en sådan förbindelse kallas ömsesidigt stöd.

Men först måste vi studera beståndsdelarna: ömsesidigt stöd, ömsesidigt givande av sig och förbindelse, över alla skillnader som separerar oss, och som egot avsiktligt visar oss. Vi bör se på skillnaderna mellan oss som övningar över vilka vi måste stiga och därmed växa just på detta sätt, precis som barn växer till följd av lekarna de leker. Det här är kärnan i vår utveckling mot tillståndet av ömsesidigt stöd — den fulla ömsesidiga förbindelsen, precis som i en sund kropp.

Det här är meningen med hela skapelsen, och därför, till den grad vi når denna förbindelse, känner vi ömsesidigt givande, kärlek, delaktighet, och föreningen av våra viljor, förenandet av vad helst det var som brukade stå i vår väg. Ingenting försvinner. Alla skillnader kvarstår, och det är över dem vi bygger våra relationer.

Vi måste tålamodigt förklara denna förbindelsemetod trots alla motsättningar. Då kommer människors medvetande gradvis att utvecklas, till den grad de behärskar den generella ömsesidiga förbindelsen över de motsättningar som manifesterar sig.

Det är en lång väg av att återställa de trasiga banden mellan oss. Vi går framåt på detta sätt och når mänsklighetens korrigerings slut och dess förbindelse med naturen som en.

På detta vis når vi Malchut av världen av oändlighet, där alla skillnader och motsättningar kommer samman: den yttersta egoismen och över den den yttersta altruismen — och erkännandet av Skapelsetanken uppenbaras inom oss.

Vi måste skapa vårt egna media agentur: television, radio, nyhetstidningar, och internet. Vi måste bygga ett system för barnens utbildning, Såväl som kvinnornas organisation. Kvinnorna är redo att arbeta. De känner problemen som blir mer och mer avslöjade, mer än männen gör. Och de har  en enorm kraft av påverkan som inte har tagits till vår fördel på ett tillräckligt effektivt sätt. Detta är mycket viktigt.

VI behöver vända oss till regeringar. Kontakterna som finns idag med FN, UNESCO, och andra organisationer är inte tillräckligt, vi behöver göra det med massivt  stöd från forskarna och att vi hänvisar till deras arbete.

Det finns många plan, men vi kan inte realisera dom på grund av att våra kreativa förmågor är begränsade. Vi behöver dagligen skriva dagliga artiklar och lägga ut dom på nätet. Vi behöver göra korta klipp med attraktiva animationer, där vi förklarar olika aspekter av våra budskap på ett enkelt sätt. Men detta existerar inte. Vi behöver många människor där var och en skapar en särskild påverkan gentemot världen.

Från den femte delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.09.23, ”Ett budord”

För en människa som strävar efter andligheten finns ingen större fiende än Amalek. När Amalek tar kontrollen blir vi trötta, förvirrade och förlorar det andliga arbetets vikt ur sikte. Han tar bort vår vilja att anstränga oss för att uppenbara Skaparen och bli som Honom. Vi börjar hitta många anledningar för varför det inte är värt det, och detta kallas kraften Amalek.

Han kommer till oss som en uppenbar och tydlig fiende, utan han smyger obemärkt upp och inplantar en känsla av trötthet, lathet, som får andligheten att verka oviktig. Du kan göra tusen olika saker istället för en mycket viktig, specifik, och ordentligt definierad handling som kommer att föra dig till målet. Du är beredd att göra vad som helst förutom det! Detta kallas Amalek.

Han visar sig inte som en anfallare och en förhatad fiende som du vet att du måste förgöra.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.09.02, Rabashs artikel

Fråga: Vad är syftet med uppenbarelsen av ondska mellan vännerna i gruppen?

Svar: Ondskan härskar mellan oss. Alla kontakter mellan oss är dåliga. Ett söndrigt system uppenbaras mellan oss. “Söndrigt” betyder inte att systemet delats upp i separata delar. Det betyder att hela dess arbete är motsatt korrekt arbete. Med andra ord pekar systemet själv på dess korrekta form.

Om ondskan inte skulle uppenbaras, hur skulle vi då kunna känna till dess motsats? Detta är anledningen till att vi inte talade om den globala, integrerade, allmänna och absoluta krisen förrän hela ondskan avslöjades i vår värld på 2000-talet. Ondskan, som gradvis uppenbarats här och där, verkade inte vara så dålig. Nu uppenbaras hela detta system i sin fulla ondska i dess olika former, riktningar och förbindelser i a allt som existerar motsatt det goda.

Angående detta står det skrivet: “Jag skapade den onda böjelsen”. I takt med att vi uppenbarar ondskan ser vi Vem som skapade den. “Jag skapade den onda böjelsen” säger Skaparen, ”Jag leker med dig nu. Jag visar dig en söndrig form. Och du måste se att den är söndrig, motsatt sin korrekta form, och att jag med mening skapade den söndrig ur en korrekt perfekt form, som den var tidigare.” Skaparen säger: ”Först fanns det goda. Jag tog sönder det med Ljus så att du skulle kunna göra en motsatt handling—förvandla ont till gott med samma Ljus.”

Varför får vi alla dessa dåliga tillstånd? För att genom att nu förvandla denna ondska till godhet uppnår jag Skaparen, givandets övre kraft; jag blir vis, perceptiv, förstående, och inkorporerar hela verkligheten inom mig. Jag blir som Skaparen. Jag utför Skaparens arbete, jag tar det på mig.

Detta är anledningen till att vi har ett söndrigt system.

Från förberedelselektionen till kongressen i Toronto, 2011.09.16

WMV |  MP3

Fråga: Finns det någon skillnad mellan det personliga inre arbetet och arbetet i gruppen?

Svar: I andligheten finns det inget uppdelning mellan personligt arbete och arete i gupp – allt är ett enda arbete. Om jag existerar under en auktoritet, helt kontrollerad av min egoism, finns det inget jag kan göra. En sådan verklighet kallas ”vår värld”, och i ett sådant tillstånd har jag inga möjligheter att förändra mitt ego.

Att förändra mitt tillstånd innebär att ändra ”en plats”. Det vill säga att jag måste skapa en ny plats, nya andliga känslor och tankar. Och detta är bara möjligt med hjälp av kontakt med andra.Mitt personliga arbete är att göra en ansträngning för att ansluta mig till andra. Av den anledningen väljer jag ut människor som kan hjälpa mig – de kallas ”gruppen”. Därigenom gör jag både mitt personliga arbete och mitt arbete i gruppen, men i grund och botten är det ett enda övergripande arbete. Det är för att jag inte kan finnas utan guppen, och gruppen kan inte existera utan mig: Det är så vi fungerade från första början.

Det finns inget annat arbete än att ansluta sig till och känna nya andliga fenomen i den förbindelsen. Jag korrigerar mitt begär i den utsträckning jag vill koppla deras inre begär till mig. Faktum är att mitt andliga kärl existerar bortom mitt ”Jag”, i alla andra.

I mitt medvetande måste jag sammankoppla allt som verkar avlägset och separerat från mig, det som grumlas av min egoism, avund, hat och ambition, det vill säga min önskan om att få dominera de andra, ringakta dem, bestämma och styra.

Mitt ego visar mig avsiktligen de olika formerna av min avlägsenhet och mitt försummande av min nästa för att jag ska bygga en bro av kärlek gentemot honom. Och ju längre jag kommer, desto starkare känner jag att jag avskyr andra, stöter bort dem och vill utnyttja dem för min egen vinnings skull.

Jag gör det med glädje, eller bara för att jag ser att jag måste, och att jag kommer att lida om jag inte utnyttjar andra. Vi placeras i sådana tillstånd och inför behovet av att utnyttja de andra och åsidosätta dem för att komma undan egna problem. Och samtidigt måste jag inse att allt detta bara är en övning eller ett skämt som jag måste höja mig över för att övervinna det och ansluta mig till de andra, det vill säga ovanför det.

Den egoistiska kraften för mig till en tillstånd av fullkomlig hopplöshet och förtvivlan: ”Lyssna här, och du inte skadar andra kommer du inte kunna leva!” Hela vårt arbete ligger i att höja oss över det. Det är därför denna princip uttrycks i en sådan allomfattande mening: ”Älska de andra som dig själv” – över avund och hat, över begäret att utnyttja andra.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.08.29, Shamati #121

Fråga: Var kommer den övre världen och denna värld i kontakt med varandra?

Svar: Vår värld och den övre världen möts i andra människors begär, som jag kan koppla till mina begär så att de blir som mina egna. Därför finns kravet ”Älska din nästa som dig själv”.

Mitt ursprungliga begär är bara en punkt. Jag kan inte ta emot någonting i den; den har ingen volym. Om jag kan förbinda de andras begär till mig själv och acceptera dem som mina egna agerar jag på ett mycket intressant sätt: jag ber om att få Ljuset att fylla det med. Ljuset kommer, passerar genom mig, och jag fyller det begäret. Om jag förbinder mig med ett ännu större begär på samma sätt, och fler och fler begär, når jag oändlighetens värld.

Oändlighetens värld är alla punkter i hjärtat. Då passerar hela oändlighetens Ljus genom mig, och jag känner detta Ljus i alla andra, i vad som ter sig som främmande begär som på grund av att jag kopplade dem till mig själv blev mina.

Detta klargör maximen ”Älska din nästa som dig själv”: ”Du” (en egoist) ”älska din nästa” (alla andra så att de kommer nära dig) ”som dig själv” (koppla deras begär till dig själv).

Då kommer du att låta hela det övre Ljuset passera genom dig. Du kommer att ta emot det i de begär du kopplat till dig själv—de är dina. Därmed når vi evighet, perfektion, oändlighetens värld. Detta är vad hela vårt arbete går ut på.

Från söndagens virtuella lektionsserie om grunder i kabbala, 2011.09.04

WMV |  MP3

Fråga: Utan att nämna kabbala i vår disseminering säger vi helt enkelt till folk att ömsesidig garanti kommer att ge dem ett gott liv. I så fall, hur skiljer vi oss från andra organisationer som kommer med liknande löften?

Answer: Det är synd om du inte känner skillnaden.

Den moderna människan upplever en global, integrerad kris. På detta sätt visar Skaparen henne att hon är förbunden med andra på fel sätt och att hon måste nå ömsesidig garanti. Det finns en metod som kommer att hjälpa henne förenas med andra på rätt sätt och att börja leva ett gott liv. Denna metod fungerar genom att skapa rätt atmosfär, ett ”skal” av omgivningen, som ger människan förklaringen på hur man lever tillsammans och för ett gott, hälsosamt och säkert liv.

Människan hör detta och förstår att det inte finns någon annan lösning. Andra hör samma sak, så det är lättare att göra detta tillsammans med dem. Människan lär sig att förenas med andra på rätt sätt, och i denna process drar hon till sig det omformande Ljuset. Det är samma sak som barn gör när de leker, blir äldre och klokare i processen.

När en människa finner att hon är i en svår situation använder hon därmed andra för att dra till sig Ljuset, och börjar gradvis uppskatta givandets kraft. Hon uppskattar det högt och det blir det högsta värdet för henne. Plötsligt börjar hon respektera det så mycket att till och med när allt i hennes liv fungerar som det ska, överger hon inte givandet, utan vill genomföra det oavsett sina förnimmelser. Det är för att hon tillskriver detta den högsta vikten.

Så blir en människa andlig, från en egoistisk intention, lo lishma, till en altruistisk intention, lishma. Det finns ingen chans att 99% av befolkningen kommer att nå korrigeringen på något annat vis. Kan du rekommendera någonting annat bortsett från Tora?

Jag menar att problemet är ett grundläggande missförstånd av hur man för fram AHP. Vi har vetat hur man korrigerar Galgalta Eynaim sedan Babylons tid, men för att korrigera AHP är detta det enda sätt vi har.

Från den andra lektionen i New York, 2011.09.12

WMV |  MP3