Mellan det eftertraktade och det faktiska
Fråga: När vi läser Zohar, ska vi försöka leta efter förbindelsen mellan oss i intellektet eller i känslorna?
Svar: Vi ska leta i våra känslor. Om vi inte kan hitta det där bör vi ta hjälp av intellektet. Men först och främst ska vi försöka hitta en emotionell kontakt.
Zohar beskriver den redan nu existerande förbindelsen mellan oss. Denna förbindelse kommer att uppenbaras som Malchut i den oändliga världen, fylld med oändlighetens Ljus, närvaron och uppenbarelsen av Skaparen. Detta är vad vi måste sträva efter.
Så när vi läser Zohar försöker vi föreställa oss den korrekta förbindelsen mellan oss. Idag blir behovet av denna typ av förbindelse mellan oss allt mer tydlig. Därför uppenbaras Kabbala för alla. Detta kräver att de av oss som har väckts upp och börjat studera lite föra än alla andra måste sprida det till resten av världen så att alla ska inse att vi befinner oss i en kris. Det vill säga att vår nuvarande förbindelse inte fungerar, och att vi måste upptäcka en ny förbindelse mellan oss.
Denna nya förbindelse kan inte urskiljas på det naturliga, egoistiska sättet som vi har gjort tidigare, eftersom denna förbindelse redan existerar i det globala och sammankopplade systemet som genomsyras av den ömsesidiga garantin, vilket till en viss del uppenbaras i världen. Därför uppstår ett problem: En bättre typ av förbindelse gör sig gällande, men vi relaterar till den egoistiskt. Krisen är klyftan mellan det eftertraktade tillståndet som uppenbaras i världen och det tillstånd vi faktiskt befinner oss i. Det är en kris.
När vi läser Zohar, gör alla möjliga ansträngningar och överhuvudtaget studerar Kabbala bör detta leda oss till ett tillstånd där vi blir lik nätverket av förbindelser som uppenbaras mellan oss. Det uppenbaras ju trots allt som långt mycket mer korrigerat än vad vi är i vårt trasiga tillstånd. Och när vi analyserar situationen säger vi ju själva att världen har blivit mer global och sammankopplad, medan vi inte har blivit det.