Hur kan jag, med mitt enorma begär, som vill ha andligheten så mycket, ge upp allting ? Detta är omöjligt—om jag inte mottager den andra kraften från omgivningen, den motsatta kraften till mitt begär att uppnå andligheten utan någon kontakt med andra: “Vad bryr jag mig om dem? Vilka är de? Existerar de över huvud taget? Jag behöver bara kontakt med skaparen! Och vad som händer er andra är inte mitt bekymmer, ni kan alla försvinna.…”

Detta är vad människan är, och alla som är större än sin vän har större egoism. När allt kommer omkring, så kommer jag ändå nå total hängivelse där jag längtar efter andra och enbart vill ge, till en sådan utsträckning att jag inte kommer få ut något av det och jag kommer inte ens veta om att jag ger. Detta kommer sig av att enbart tanken av att ge redan är en belöning. Miljön skall göra detta möjligt för mig.

Å ena sidan finns den hårda okontrollerade kraften inom mig: begäret att njuta så mycket som möjligt. Jag brinner verkligen av att nå andligheten. Å ena sidan, genom gruppen,så måste ljuset influrera mig med dess motsatta attribut. Detta kallas för ”aviut” av begäret nerifrån och skärmen från ovan, och då kommer jag få kärl (kli) för den andliga uppenbarelsen.