Politikerna förstår redan delvis behovet av att interagera internationellt, bankirer och andra ekonomer förstår det ännu mer för de har koppling till systemet. De inser plötsligt att deras pengar inte är deras, på grund av att de cirkulerar i ett gemensamt system, och de kan inte springa iväg med dem. De ser att egoistisk kontakt inte längre fungerar – ett nytt system gör det.

Jag har pengar på mitt bankkonto. Jag vill ta dem, men jag blir tillsagd: ”Vänta lite, min herre,  detta är inte era pengar, de befinner sig i det gemensamma systemet. Vi har investerat i tillverkning, uppfostran och utbildning, och de cirkulerar där. ”- Men jag vill ha tillbaks dem, eftersom jag tog hit dem”. ”- Ja, du tog hit dem, men nej, du kan inte få tillbaka dem”. Bankirerna börjar nu upptäcka detta. De är helt enkelt förskräckta av den värld de befinner sig i. De är redan beredda att lyssna på oss på grund av problemen och lidandet de känner när de förlorar sina miljarder. Pengarnas kraft, politisk makt, glider dem ur händerna på grund av att jorden börjar bli rund. Och de känner inte den världen, de vet inte hur man arbetar i den på grund av att de alltid arbetat med ”tyglar”.

Saker skulle vara mycket enklare för oss om alla kände så.

Från TV-programmet “The Integral World” 2011.10.10/30/2011

Rabbi Moshe Chaim Ephraim, Degel Machaneh Efraim: ”Det är bättre att alltid vara förenade… när de förenas nedan, får de roten ovan att förenas med.”

Vad menas med förenas nedan, orsakar vi vår rot ovan att förenas med? Det ögonblick vi förenas, får vi vår övre rot att förenas med. Vi vet detta från strukturen av det övre systemet: Ovan oss, finns en Partzuf som bryr sig om oss, kallad Abba ve Ima (fadern och modern) , Hochma och Bina, och ovan den finns Keter. Hochma och Bina är två delar, två begär, två attribut, Hassadim och Hochma.

Genom vårt begär att ta kontakt gör vi det möjligt för dem att förenas. Utan detta förblir de ”vända från varandra”, det innebär, att de inte är förenade med varandra, och på så vis avslöjas inget ljus inom skapelserna.

Det ögonblick vi vill förenas väcker vi upp deras kontakt. Sedan passerar ljuset genom dem och fyller oss. Men, när vi skapar kontakt från nedan tillkallar vi oss kontakten från den övre delen, och det för med sig ljuset från Keter genom Abba ve Ima (fadern och modern) (Hochma och Bina) till oss, till ZON (Zeir anpin och Nukva). Och på detta vis når vi korrektionen.

Så, allt blir uppnått genom vår kontakt, och inte ens i kontakten i sig, utan i vårt begär att ta kontakt. Vi måste ha ett begär som är så stort som vi kan för få att ta kontakt med varandra, att försöka att förenas. Kontakten utförs då från ovan. Ljuset kommer och förenar begären.

När helst vi känner för kontakt eller brist på den, bör vi inse att vår önskan är att bli ett. När vi känner olika störningsmoment, även det ynkligaste och svagaste, så är det viktigaste att uppmärksamma dem och att bygga kontakt ovanför dem.

Sedan, kommer vi resa oss ovan den stora massan av små störningar som separerar oss, och vi kommer äntligen stiga till den första kontakten mellan övre Abba ve Ima så att de kan föra över ljuset från Hochma klätt i ljuset från Hassadim. Med hjälp av ljuset från Hassadim kommer vi att få egenskapen intentionen att ge, och då kommer vi att känna den övre verkligheten.

Detta bör verkligen hända och kännas inom oss. Allt beror på våra ansträngningar. Vi kommer att göra det! Så, vad vi än  gör, låt oss ge all vår tid vid kongressen till att vara ovanför vår kropp hela tiden, ovan våra personliga tankar. Jag vill förlora mig själv i de andra, jag vill känna ”vi” och inte ”mig” ”dig”, eller ”han”. Jag vill känna oss kontaktade in till en helhet; ett begär och en tanke och försöka hålla fast vid det så hårt jag kan.

Det är som en tyngdlyftare som måste lyfta en vikt ovan sitt huvud och hålla det så i flera ögonblick. Detta är tillräckligt – han har uppnått det eftertraktade resultatet. Det är samma med oss. Allihopa måste vi höja våra begär  och tankar ovan oss, hålla ihop dem för ett ögonblick, då kommer det att inträffa!

Från den första lektionen vid Arvutkongressen i Aravaöknen, 2011.11.18

WMW |  MP3

Vi står på tröskeln till en verkligt viktig händelse: Vi kommer att stiga uppåt och även ta språng uppåt. Vi har alla förutsättningar för det.

Det är verkligen en unik nivå som vi har blivit givna från ovan. Det är inte en händelse som är planerad, organiserad, och uttänkt sedan långt tillbaka, och till slut är den verkligen här. Istället, så är det ”Ett uppvaknande från nedan” (Itaruta de Letata) och ett ”uppvaknande från ovan” när ett tillfälle kommer från ovan, så är det absolut viktigaste att inte missa tillfället!

Och det är därför vi gjorde allt så oväntat, och det är bra ifall våra vänner runt jorden förstår detta. Jag känner verkligen att det medlidande som från ovan visats oss tyder på att vi både vid decemberkongressen och efteråt, är beredda att uppfylla vad som har placerats på oss, att korrigera världen. Det är därför sådana möjligheter öppnas för oss.

Vi är verkligen upprymda. Du frågar hur man vidhåller upprymdheten, men den kommer att komma från alla vänner som kommer att förenas med oss här; vi kommer alla att vara upprymda. Och du kommer bli ännu mer exalterad  när du börjar fånga medkänslornas droppar som kommer från ovan.

Utifrån detta stadium, måste vi mottaga en hel del styrka som kommer att göra oss redo för korrektionen av världen. Detta kommande år är verkligen ett extremt ödesdigert år. Låt oss hoppas att vi tillsammans verkligen leder världen ut från  egots avgrund vari de befinner sig och höjer dem till graden Bina. Då kommer vi förtjäna att stiga med.

Ibland oss finns vänner som varit med oss i många år, och de vidhåller fortfarande samma hopp. Det är för att de fortfarande inväntar det kollektiva uppvaknandet, den kollektiva realisationen. Det är som ett par utan barn, som hela tiden vidhåller hoppet att de till slut kommer att få barn. Så nu närmar vi oss situationen där vi äntligen får möjlighet att utföra det!

Jag är övertygad om att detta konvent kommer att sluta skönt och väl, och vi kommer att känna oss mycket upprymda. Och viktigast av allt är att vi utför detta på det stora konventet i december, och når en stor kraft av kontakt där. Kontakten är upp till oss, och vad som kommer att fylla kontakten är upp till Skaparen.

Så, låt oss hoppas att vi når en så stor kraft, en sådan press av kontakt mellan oss, så att det övre ljuset på riktigt uppenbarar sig för oss, åtminstone i sin första grad. Och sen kommer vi att sprida det vidare till hela världen, vilket kallas ”att bli ett ljus för nationerna”, till alla de som inte förstår eller känner mycket. Och sen kommer detta att dra dem närmare, attrahera dem. Följaktligen, så utför vi skaparens order och knyter an till honom. För livet!

Från samtalen under måltiden före konventet i Aravaöknen, 2011.11.18

Enligt lagen om interaktion mellan ljus och kärl, måste vi gå igenom de grövsta av olyckor på vägen mot målet. Och där kommer vetenskapen kabbala till vår räddning, hjälper oss att undvika dessa motgångar av att följa vårt djuriska kött, utan transformerar dem istället till den mänskliga nivån, till den nivå vi bör vara på.

I dag får jag motgångar från tre nivåer: den stilla, vegetativa, och den djuriska. De piskar mig mot den mänskliga nivån. Annorlunda uttryckt, knuffas jag bakifrån av en dålig kraft, ondska, lidande. Och jag kan bara ta till ett sätt att hjälpa mig, en önskan, en attraktion framåt, som kommer från det underbara målet som skiner upp min väg som solen. Jag kommer fortfarande uppleva lidande, men det blir ett skönt lidandet av kärlek.

Det är lättare att bära denna sortens lidande, för den orsakas av längtan till den goda framtiden. Jag känner besvikelse och hamnar i desperation, men jag flyr inte iväg för jag förstår att dessa smärtor måste nå en viss, total mängd. Likt småpengar, läggs de krona efter krona en efter en till slut ihop till en stor summa.

Jag samlar på mig ett stort tryck inombords, ett enormt begär mot målet, jag behöver ett mellanrum mellan mig idag och det korrigerade jaget, och det mellanrummet måste kännas som lidande. Det är ofrånkomligt. Denna avgrund öppnas inom mig, men det finns absolut ingen anledning till att den skapas genom krig, sjukdomar och andra katastrofer.

Den riktiga korrigeringen håller precis på att starta, när mänskligheten börjar förenas, för att gå samman som en man med ett hjärta, antingen ofrivilligt, med en mängd negativa krafter bakifrån, eller med hjälp av ljuset som flyter ovanifrån. Det är omöjligt att beskriva hur dessa vägar skiljer sig åt. Trots allt måste vi öppna upp Malchut från världen av oändlighet, antingen i mörker med oerhört lidande som renar vår egoism, eller i ljuset som reformerar.

Dock, allting hänger på hur vi upplever den avgrund som separerar oss från korrektionen. Vi kan överkomma vägen frivilligt, genom att gå med på det, genom att bygga en miljö som stödjer oss; eller så kan vi ignorera lösningen så långt som möjligt tills pressen bakifrån tvingar oss att förstå varifrån och varför katastroferna inträffar, som vi inte kan fly undan hur vi än försöker.

En person kanske behöver  årtionden på sig för att bli smartare och avslöja ljuset. Och det är därför den kabbalistiska vetenskapen gavs till oss. Men på ett eller annat sätt måste detta glapp mellan Skaparen och skapelsen upplevas tillfullo inom oss.

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.11.09, Rabashs skrifter, Matan Torah (Givandet av Toran)

WMV |  MP3

Reshimot (informationsgener) blir aktiverade och begär, liv, väcks inom mig. Så, varför somnar så många studenter under lektionerna och förlorar intresset? Var är deras begär? När allt kommer omkring så hänger allt på begäret, och vårt begär beror på ljuset.

Ljuset flyttar på sig, som det står skrivet: ”Göm inte ditt ansikte långt från mig”. Och till den grad ljuset drar sig undan, retirerar, faller en person gradvis till sömns, tills han slutligen dör. Allt beror på hur stor distanseringen till ljuset är.

Därför finns det bara ett sätt att handla och att påverka oss: den korrekta miljön. Genom den väcker vi ljuset. Sen kommer vi att vara redo för dess inflytande, och vår utveckling kommer bli snabbare, välkommen,och behaglig.

Vi dras närmare givandet hela tiden, till den punkt där vi blir liknande Skaparen och sluter oss  samman med honom, med alla hans attribut. Om vi omedvetet befinner oss inom vår egoism och saknar preliminär förberedelse, måste vi ta emot ljusets påverkan, som avancerar oss framåt, på ett sätt där alla våra nivåer framskrider genom lidande.

Ibland, men sällan, sötas våra liv, som i barndomen, när våra framsteg avancerar utan nederlag på vägen. På detta vis låter vi naturen hjälpa oss och låter den avancera oss genom ljuset Chassadim (nåd). Men vanligtvis knuffas vi mot utveckling genom nederlag och lidande.

Om du förbereder dig själv på framtida former av utvecklingen som eftersträvansvärt (eftersom varje ny form är i större givande), då kommer framtida former inte att uppenbara sig som enormt mörker. Detta liknar samma mörker och osäkerhet som du känner nu när du är i en nedgång.

Men, även i det mörkret, så ser du det inte som en nedgång. Natten (orta på arameiska) är motsatta sidan av ljuset (Or på hebreiska) som jag nu flyttar till den högra sidan, som i skriften: ”Natten skiner som dagen.” Allting hänger på din förberedelse. Sedan relaterar du till dessa nivåer med medvetenhet, förståelse och begär, då kan vi ta oss igenom dem snabbare.

Du förstår dig på dessa nivåer snabbt. Du måste stanna på samma nivå tills du gått igenom den och känner att du måste  fortsätta till nästa nivå. Reshimot från nästa nivå kommer då vakna till i dig. Det är så här vi utvecklas.

Låt oss hoppas att vi tack vare förberedelsen till konventet och under konventets gång kommer ta emot och frambringa väldiga mängder reshimot, och bygga ett kli (kärl) på den andliga nivån. Detta är faktiskt upp till oss.

Från den tredje delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.11.06, TES

WMV |  MP3

Fråga: (Från den spanska gruppen): Vi kan inte göra mycket dissemineringsarbete idag. Halva gruppen vill att vi ska göra disseminering och den andra halvan tycker att vi bör delta i samling av vänner. Vad ska vi göra?

Svar: Disseminering är viktigare. Det kommer att öka ditt begär till att ta kontakt. Vad du än säger är det bättre att beblanda sig med det generella samhället.

Vi kan se det på oss själva: om vi skulle ha suttit i samling av vänner utan att ha gått ut på gatan under de tre sista månaderna skulle vi inte ha uppnått vad vi har idag. Det har byggt om oss, det har förändrat oss. Disseminering är basen för förändringar. Tack var disseminering har vi ett större behov av att gå samman, att gå ihop, för att samlas, för att förstå materialet, att förenkla det, osv.

Dissemineringen bygger upp oss, jag är mycket glad över att grupperna har börjat förstå detta. Baal Hasulam skrev om detta, och vi ska inte försöka tro att någon annan har bättre idéer än hans, och tro att vi klarar detta utan grupper där vi arbetar och utan världen som vi kan förse med budskapet om förening. Trots den barnsliga arrogansen, bör vi vara något mer kritiska mot oss själva, vilket kommer att hjälpa oss att ta del i arbetet med disseminering.

Läs vad Baal Hasulam skriver om detta och ta till dig hans ord med handling.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.11.06, Matan Torah (Givandet av Toran)

WMV |  MP3

Fråga: Vad måste vi kräva av kongressen för att undvika att höra detta från dig efteråt: ”Varför har ni inte inte bett?”
Svar: Vi måste jämt tänka på hur vi ska föreställa oss detta speciella tillstånd och på vilket sätt vi kan förverkliga det under kongressen, medan vi glömmer allt annat i världen under de tre dagarna.

Vi måste lämna allt bakom oss och stänga dörren efter oss för att befinna oss på nästa steg. Detta kräver väldigt seriös förberedelse: jag går igenom artiklar, studerar under lektioner, arbetar inom disseminering, och vad jag än gör, så hör allt till förberedelsen. Ständigt förväntar jag mig att det ska hända.

Man ska komma till kongressen som till en befrielse. Jag klarar snart inte av att vänta på den, och kommer helt enkelt att explodera om det inte händer!

Fråga: Baal Hasulam säger i artikeln Kärlek till Skaparen och kärlek till de skapade varelserna att det viktigaste är att börja och sedan inte sluta mitt i. Vad menas med det?

Svar: Du kan även vara fel ute i den materiella världen om du tänker på seder som budord. En person blir helt enkelt van vid att utföra vissa handlingar istället för att själv avslöja deras interna budord, som en korrektion av sina attribut.

När man korrigerar sig själv, så är det Skaparen man har att göra med, och man vill dra ljuset, bli lik honom, och gå mot likhet med honom. Men om budorden blir ”fysiska handlingar”, som man är van vid, så följer man inte den andliga vägen, utan lär sig helt enkelt att utföra speciella ritualer som är accepterade i samhället.

Vi säger inte att detta är fel, men vi säger att det inte korrigerar själen. Detta är inte anledningen till att vi existerar i världen, det är enbart externa möjligheter som gör den sanna interna korrektionen lättare. I det perfekta tillståndet, bör det interna och det externa stödja varandra. Olyckligt nog sker detta egentligen inte.

Man bör ej stanna längs den andliga vägen. När man börjar korrigera sig, upptäcker man hur dum man är. Detta får ens hjärta att brista och man kan inte fortsätta. Man upptäcker att man inte är denne hjälte som korrigerar sig själv och tjänar på det som man trodde att man var.

En liknande plan kan fungera i det vanliga livet för en person som arbetar egoistiskt på något externt. Här,på motsatt vis, måste man använda något extern för att jobba med sitt ego. Detta arbete  är totalt motsatt mot vad man är van vid. Vi är inte vana vid idén att vi måste förändra oss i våra rötter, våra kärnor. Nu är det inte jag som arbetar på något, utan snarare något som arbetar på mig. För övrigt, så behöver jag inte vänta passivt, som en patient under medicinsk behandling, utan snarare hela tiden be: ”ändra mig, ändra mig!”

Hur kan vi uppfylla detta? Om jag kunde känna och förstå mer, skulle det vara annorlunda. Men hur kan jag begära något som jag inte vill ha? Hur kan jag fråga efter något som är emot min natur? ”Låt mig älska andra, låt mig förbinda mig med dem”. Det är som att be om den värsta sortens problem. Naturligtvis vill jag använda världen till min fördel, ändå måste jag be Skaparen att ändra programmeringen inuti mig: ”Ändra mitt hjärta och ändra mitt sinne, det spelar ingen roll hur jag var innan, låt mig bara få bry mig om andra”.

Samtidigt är ett utbrott av altruistiska känslor som man kanske kan hålla fast vid för ett ögonblick efter att ha blivit besviken av allt annat inte nog. Nej, ett rop kommer inte att hjälpa. Man måste konstant stödja det och hålla detta nya och paradoxala begär rent hela tiden.

Denna uppgift känns omöjlig. Det är därför det sägs: ”Ettusen gick in i rummet, men bara en når fram till ljuset.”

Så problemet är att budordet att älska andra är emot vår natur.

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.10.31, Kärlek till skaparen och till de skapade varelserna.

WMV | MP3