Fråga: Baal Hasulam säger i artikeln Kärlek till Skaparen och kärlek till de skapade varelserna att det viktigaste är att börja och sedan inte sluta mitt i. Vad menas med det?

Svar: Du kan även vara fel ute i den materiella världen om du tänker på seder som budord. En person blir helt enkelt van vid att utföra vissa handlingar istället för att själv avslöja deras interna budord, som en korrektion av sina attribut.

När man korrigerar sig själv, så är det Skaparen man har att göra med, och man vill dra ljuset, bli lik honom, och gå mot likhet med honom. Men om budorden blir ”fysiska handlingar”, som man är van vid, så följer man inte den andliga vägen, utan lär sig helt enkelt att utföra speciella ritualer som är accepterade i samhället.

Vi säger inte att detta är fel, men vi säger att det inte korrigerar själen. Detta är inte anledningen till att vi existerar i världen, det är enbart externa möjligheter som gör den sanna interna korrektionen lättare. I det perfekta tillståndet, bör det interna och det externa stödja varandra. Olyckligt nog sker detta egentligen inte.

Man bör ej stanna längs den andliga vägen. När man börjar korrigera sig, upptäcker man hur dum man är. Detta får ens hjärta att brista och man kan inte fortsätta. Man upptäcker att man inte är denne hjälte som korrigerar sig själv och tjänar på det som man trodde att man var.

En liknande plan kan fungera i det vanliga livet för en person som arbetar egoistiskt på något externt. Här,på motsatt vis, måste man använda något extern för att jobba med sitt ego. Detta arbete  är totalt motsatt mot vad man är van vid. Vi är inte vana vid idén att vi måste förändra oss i våra rötter, våra kärnor. Nu är det inte jag som arbetar på något, utan snarare något som arbetar på mig. För övrigt, så behöver jag inte vänta passivt, som en patient under medicinsk behandling, utan snarare hela tiden be: ”ändra mig, ändra mig!”

Hur kan vi uppfylla detta? Om jag kunde känna och förstå mer, skulle det vara annorlunda. Men hur kan jag begära något som jag inte vill ha? Hur kan jag fråga efter något som är emot min natur? ”Låt mig älska andra, låt mig förbinda mig med dem”. Det är som att be om den värsta sortens problem. Naturligtvis vill jag använda världen till min fördel, ändå måste jag be Skaparen att ändra programmeringen inuti mig: ”Ändra mitt hjärta och ändra mitt sinne, det spelar ingen roll hur jag var innan, låt mig bara få bry mig om andra”.

Samtidigt är ett utbrott av altruistiska känslor som man kanske kan hålla fast vid för ett ögonblick efter att ha blivit besviken av allt annat inte nog. Nej, ett rop kommer inte att hjälpa. Man måste konstant stödja det och hålla detta nya och paradoxala begär rent hela tiden.

Denna uppgift känns omöjlig. Det är därför det sägs: ”Ettusen gick in i rummet, men bara en når fram till ljuset.”

Så problemet är att budordet att älska andra är emot vår natur.

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.10.31, Kärlek till skaparen och till de skapade varelserna.

WMV | MP3

Det spelar ingen roll vilken del eller stycke ur boken Zohar vi studerar. Rabash brukade göra såhär: Han brukade sluta sina ögon, öppna boken på något ställe, och börja läsa mitt i texten. Han läste några rader, och detta var tillräckligt för honom. Sedan fortsatte han att tänka.

Det knyter en person till källan som förklarar för honom om den korrekta och goda framtiden. Trots allt, så vet du inte vad denna källa är i sig själv. Du vet bara att genom att göra detta, så öppnar du någon kran som tar dig till den kraften, och denna kraft måste influera dig. Det är som om du öppnat en vattenkran, och det forsar över dig.

Detta är sättet vi måste relatera till boken Zohar. ”Vattnet” kommer på sådant vis att vi ”står under kranen”. Med ”att stå under kranen” menas att vi är tillsammans, och längtar så mycket som möjligt efter förening eftersom detta är vattnets naturliga sätt, att hälla vatten från ett förenat kärl. Så enligt sättet som vi förenas, begäret att ta kontakt, och strävan efter att bli en människa och ett hjärta, på det sättet kommer mängden ljus från Toran till oss, och vi tar del av emottagandet av Toran, mottagandet av ljuset.

Från den andra delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.10.31, Zohar

WMW |  MP3