Det spelar ingen roll vilken del eller stycke ur boken Zohar vi studerar. Rabash brukade göra såhär: Han brukade sluta sina ögon, öppna boken på något ställe, och börja läsa mitt i texten. Han läste några rader, och detta var tillräckligt för honom. Sedan fortsatte han att tänka.

Det knyter en person till källan som förklarar för honom om den korrekta och goda framtiden. Trots allt, så vet du inte vad denna källa är i sig själv. Du vet bara att genom att göra detta, så öppnar du någon kran som tar dig till den kraften, och denna kraft måste influera dig. Det är som om du öppnat en vattenkran, och det forsar över dig.

Detta är sättet vi måste relatera till boken Zohar. ”Vattnet” kommer på sådant vis att vi ”står under kranen”. Med ”att stå under kranen” menas att vi är tillsammans, och längtar så mycket som möjligt efter förening eftersom detta är vattnets naturliga sätt, att hälla vatten från ett förenat kärl. Så enligt sättet som vi förenas, begäret att ta kontakt, och strävan efter att bli en människa och ett hjärta, på det sättet kommer mängden ljus från Toran till oss, och vi tar del av emottagandet av Toran, mottagandet av ljuset.

Från den andra delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.10.31, Zohar

WMW |  MP3