Fråga: Väntar Skaparen på rätt sorts bön från oss?

Svar: Du kan inte kalla detta för väntan. Det övre ljuset existerar i ett  tillstånd av absolut vila. Detta är en ofrånkomlig lag, som de fysiska lagarna. Rörelse i en konstant fart är detsamma som att vara i ett tillstånd av vila.

Ljuset stannar inte, det är antingen uppenbarat eller fördolt, men dess natur fortsätter att vara oförändrad. Ta t.ex det fysiska ljusets natur, som i ett vakum rör sig i den konstanta farten av ca 300 000 kilometer per sekund. Allt beror på dess omgivning, där ljuset sprids, för vi avslöjar det som ett resultat av den materia som det kommer i kontakt med. Graden av likhet mellan materien och ljuset avgör ljusets hastighet för vi ser inte spridningen av ljuset; vi ser bara sättet materien reagerar på det.

Om någon handling är konstant, då anses den i relation till oss vara i vila.Vilket innebär att det övre ljusets påverkan är konstant och inga förändringar sker vad gäller dess influens. Allting beror på begäret och det avslöjar denna influens. Om förändringar pågår inom dessa begär, då är det detta som avgör hastigheten hos ljusets påverkan; dock, ljuset självt fortsätter att vara totalt oförändrat och dess påverkan är konstant!

Vi säger att vi måste försöka attrahera ljuset. Men i verkligheten är det motsatsen av det vi föreställer oss. Ljusets påverkan är konstant och vi är resultatet av dess influens.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2012.01.17, Rabashs skrifter

 WMV |  MP3

Kategori: Bön, Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Perception, Vetenskap - Kommentarer inaktiverade för Absolut vila vid ljusets hastighet

Fråga: Hur kan jag fråga efter hjälp om jag inte känner var den kan besvaras?

Svar: Det är sant. Men vet bebisen som just blivit född och gråter om vem han gråter till? Han bara skriker.

Det kallas fördoldhet. Jag befinner mig i det övre ljuset. Detta övre ljus avslöjar ingen bild av verkligheten för mig, ännu. Föreställ dig en bebis som precis kommit ur sin moders livmoder: Han är helt enkelt nöjd eller inte. Förutom det känner han ingenting. Han känner inte verkligheten omkring sig.

Så är vi: Vi är nöjda eller inte. Varför vet vi inte. Efteråt börjar vi känna igen denna värld, börjar bekanta oss med den, och ge respons till den; sedan börjar vi utvecklas.

I andligheten utvecklas vi på samma sätt i vår relation till Skaparen. Nu känner jag det inte, förstår det inte, eller vet någonting om det, om det existerar eller inte. Ändå säger kabbalisterna till mig: lägg märke till vad som händer under ytan i denna värld. Framför dig. Faktiskt skapades denna värld för dig för att du ska börja utveckla en kontakt med Skaparen genom den. Skaparen skapade dig på ett sådant sätt att du klänger mindre till den inbillade världen. Den är inbillad, för istället för Skaparen, istället för den övre kraften, avslöjar du något inom dig under tiden. Olika vågor av flytande färger målar verkligheten framför dig, som i en dröm. Därför är det sagt om denna värld: ”vi var som drömmare”. Visst, en dröm ser också sann ut för dig. Det är samma sak nu med.

Men för att väcka dig ur denna dröm, denna bubbla, behöver vi det omformande ljuset, den andliga kraften. Existerar den eller inte? Jag vet inte, jag känner den inte. Jag är tillsagd: ”Skulle du vilja försöka? Varsågod, du har möjligheten, du har blivit erbjuden denna värld tillsammans med sätten som du kan göra det möjligt att känna något ovanför denna värld. Vill du använda dessa sätt? Kom igen! Försök att neka att mottaga dem. Precis som du nådde de här sätten mot din vilja, utan val, genom påtryckningar från all sorts fysisk och känslomässig misär, är det också på så sätt du kan försöka fly.”

Men, vi ser hur all mänsklighet gradvis avancerar och inte kan fly. Varför? Vad är denna kris? Det avslöjas för mänskligheten att det inte finns något annat val än att avslöja detta heltäckande system, kraften som styr och aktiverar allt, den övre makten.

Från den andra delen av den dagliga kabbalalektionen, 2012.02.07, Zohar

 WMV |  MP3

Kategori: Andlighet, Evolution, Frågor & svar, Kris, Perception, Samhälle - Kommentarer inaktiverade för Fråga efter hjälp

Till slut avslöjar vi kärlek på vår andliga väg. Ett uttryck av kärlek är givande.

Om jag upptäcker kärlek till mig själv, då upplever jag hat mot de andra. Jag letar efter ett tillfälle att tillgodose mig själv överallt, det spelar ingen roll till vilket pris. Jag tar andra i beräkning bara när det är nödvändigt. Så, vi börjar med att älska oss själva och att hata andra.

Sedan börjar jag arbeta i gruppen, studera, bli involverad i disseminering, och därav attrahera det omformande ljuset. Enbart det ändrar och förbättrar mig. Gång på gång förändras jag tills jag plötsligt börjar känna respekt för givandets egenskap.

Då måste jag relatera denna egenskap till gruppen med vänner för den realiseras mellan dem. Detta är redan nästa steg: Här behöver jag arbeta mot min egoism. Nu är det inte tillräckligt att bli inspirerad av det övre ljuset. Ja, jag skulle vilja ge, och detta är underbart, det ger bränsle och höjer upp, men om du verkligen vill ha det, försök att visa det i gruppen, i dina relationer med vännerna.

”Ja, jag är redo! Jag ha redan en god attityd mot dem!”

”Verkligen? Låt oss se. Först av allt, hur ofta glömmer du av dem?”

I själva verket, i det vardagliga livet, om jag älskar någon, så tänker jag på honom eller henne hela tiden. En mor glömmer inte av sin bebis: Den befinner sig hela tiden i hennes tankar och känslor. Så här kan du kontrollera dig: Hur många gånger per dag bryr du dig om gruppen och deras enighet? Hur ofta vill du känna kontakt med dem till följd av att avslöja det omformande ljuset och begäret att älska?

Kom ihåg, du behöver sätta ihop alla dessa delar: begäret efter kärlek och gruppen.

Från den 4 delen av den dagliga kabbalalektionen, 2012.02.09, “Introduktion till studiet av de tio sfirot”

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Kärlek - Kommentarer inaktiverade för Är du redo att ge

Fråga: Varför uppskattar vi inte vägen vi följer? Varför får vi inte ta emot njutning varje ögonblick? Även om det inte är lätt så är vi i en grupp, vi är tillsammans, och detta i sig är glädje.

Svar: Egentligen är det två sidor av samma mynt. Om du kommer hit för måltiderna och den vänliga atmosfären, då kommer det sluta här. Ditt ego kommer inte låta dig bli attraherad till någonting annat. Å andra sidan, om du mår dåligt här, kommer ditt ego inte låta dig komma hit och istället för att gå på lektionerna stannar du i sängen.

Så vi behöver bägge delarna, både glädjen och frustrationen. Trots allt så är det många människor som har den vänstra sidan, det vill säga att de är kritiska. De frågar sig själva: Vad kan jag verkligen få ut av livet? Jag vill inte bara vara chassid. Jag vill avancera. Chassider på vilken nivå som helst är glada för det de har och vill inte ha någonting mer. Men om jag inte vill ha någonting mer, hur ska jag utvecklas? Hur skall jag skaffa mig ett större tomrum?

Just detta frågade Abraham Skaparen: ”Hur skall jag ärva det”, med andra ord: Hur kommer jag vilja stiga andligt? Abrahams attribut är Chassidim, sfira Chessed, så han oroade sig över att känna bristen av att stiga till höjder som verkade ouppnåeliga.

Skaparen svarade honom: ”Vet med säkerhet att din säd kommer att vara en främling i ett land som inte är deras, och det kommer drabba dem i fyra hundra år…” Men vilket lidande pratar vi om här? Om lidandet du går igenom med hjälp av ”Torah och Mitzvot”, genom Ljuset. Detta är inte bara dåliga känslor som du har. ”Den egyptiska exilen” är inte synonymt med arbetslöshet, brist på pengar, eller hälsoproblem. Den Egyptiska exilen är en känsla av bristfällighet som kommer från framsidan av Ljuset, när du känner att du har brist på andlighet, kärlek, och samstämmighet. Det är dessa slags lidanden vi måste nå, och hårt arbete krävs här.

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 2012.01.20, Baal haSulam ”The Inheritance of the Land”

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Ingen pärs men inte heller en picknick

I media: (Michail Barbolin, Institutet för vuxenutbildning vid Ryska akademin för utbildning): ”Det är väl känt att gott och ont är relativt. Var går gränsen för att inte skada oss själva, eller de andra, eller naturen? Var är mekanismen som skulle kunna reglera och guida det mänskliga beteendet? Hur kan vi arrangera en värld, där vi inte bara skadar, utan där vi också skulle veta hur man organiserar livet? För att kunna genomföra detta måste vi förstå meningen med livet, meningen med en modern civilisation, och därifrån komma fram till de nödvändiga förändringarna i samhället.”

”I och med människan är hennes öde i livet medärvt i hennes essens, som hon först måste realisera genom manifestation av moral, i interaktion med omgivningen, och realisera kärlek och plikt.”

”Meningen med livet är resultatet av en systematisk aktivitet hos den mänskliga  kroppen. Dess uttrycksform är en mental representation, som reflekteras i levnadssättet.”

”Innebörden av mening binder den psysiska aktiviteten med den objektiva verkligheten, och på samma gång tillhör det  subjektet och objektet, och för den mentala och fysiska världen samman. Tillförandes en kvalitativ förändring, agerar meningen med livet som en lag som för samman människor och handlingar.”

“Personlighet är ett sammanhang av sociala relationer.”

”Lagen om meningen med livet integrerar människans inre världs moraliska kvaliteter och deras manifestationer. Genom tanken och meningen anpassas människans natur, jaget, som inte överensstämmer med naturen, och materiella handlingar.”

”Den djupa meningen med livet återfinns i en ändlös fortsättning genom sättet att leva”

Kategori: Kärlek, Samhälle, Utbildning, Världen, Vetenskap - Kommentarer inaktiverade för Meningen med livet som bas för byggandet av en person

Fråga: Jag känner att Skaparen konstant presenterar olika möjligheter, men jag använder inte en enda av dem. Vad ska jag göra?

Svar: Viktigast av allt är att inte ge upp. Försök alltid göra någonting för att vara säker på att du inte kan. Den enda saken som beror på mig är att försöka, men slutresultatet är inte upp till mig.  Som svar visar Skaparen att jag misslyckats. Då försöker jag igen och återigen misslyckas jag. Men detta besvärar mig inte; som ett ihärdigt barn fortsätter jag att försöka. Ett barn kan försöka tusen gånger att göra någonting han inte kan men han ger inte upp. Lär hur du uppträder från ett barn. Den enda skillnaden är att ett barns handlingar drivs av naturen medan vi måste tillföra vår egen ansträgning.

Mitt enda bekymmer skall vara att göra allt under de rådande omständigheterna. Det kallas för att vara Skaparens slav; Jag ber inte om något förutom möjligheten att göra något. Detta är den minimala andliga nivån. Om du uppnår detta mål blir det början på ditt andliga liv, det lilla tillståndet (katnut). Om du gör något och förväntar dig belöning, då avviker du klart från den korrekta vägen.

Kategori: Andlighet - Kommentarer inaktiverade för Var envis som ett barn