Ingen pärs men inte heller en picknick

Publicerat onsdag, 22 februari, 2012

Fråga: Varför uppskattar vi inte vägen vi följer? Varför får vi inte ta emot njutning varje ögonblick? Även om det inte är lätt så är vi i en grupp, vi är tillsammans, och detta i sig är glädje.

Svar: Egentligen är det två sidor av samma mynt. Om du kommer hit för måltiderna och den vänliga atmosfären, då kommer det sluta här. Ditt ego kommer inte låta dig bli attraherad till någonting annat. Å andra sidan, om du mår dåligt här, kommer ditt ego inte låta dig komma hit och istället för att gå på lektionerna stannar du i sängen.

Så vi behöver bägge delarna, både glädjen och frustrationen. Trots allt så är det många människor som har den vänstra sidan, det vill säga att de är kritiska. De frågar sig själva: Vad kan jag verkligen få ut av livet? Jag vill inte bara vara chassid. Jag vill avancera. Chassider på vilken nivå som helst är glada för det de har och vill inte ha någonting mer. Men om jag inte vill ha någonting mer, hur ska jag utvecklas? Hur skall jag skaffa mig ett större tomrum?

Just detta frågade Abraham Skaparen: ”Hur skall jag ärva det”, med andra ord: Hur kommer jag vilja stiga andligt? Abrahams attribut är Chassidim, sfira Chessed, så han oroade sig över att känna bristen av att stiga till höjder som verkade ouppnåeliga.

Skaparen svarade honom: ”Vet med säkerhet att din säd kommer att vara en främling i ett land som inte är deras, och det kommer drabba dem i fyra hundra år…” Men vilket lidande pratar vi om här? Om lidandet du går igenom med hjälp av ”Torah och Mitzvot”, genom Ljuset. Detta är inte bara dåliga känslor som du har. ”Den egyptiska exilen” är inte synonymt med arbetslöshet, brist på pengar, eller hälsoproblem. Den Egyptiska exilen är en känsla av bristfällighet som kommer från framsidan av Ljuset, när du känner att du har brist på andlighet, kärlek, och samstämmighet. Det är dessa slags lidanden vi måste nå, och hårt arbete krävs här.