Kategori: Inre arbete, Kongresser - Kommentarer inaktiverade för Rytande tystnad

Ni förstår inte vilka ni är! Ni är de första människorna som har påbörjat den generella korrektionen i praktiken. Vad kan ni göra? Ett barn som föddes som prins förstår inte att han är kungens son; han rusar omkring i det kungliga palatset och leker som vanliga barn. Ni inser inte hur speciella ni är – den första generationen i historien som har påbörjat korrektionen. Allt som hänt innan var bara förberedelse: Abrahams grupp och Moses grupp. Samtidigt gick världarna sönder enbart som förberedelse, till följd av att bygga systemet.Och vi är den första generationen som påbörjat den riktiga korrigeringen av skapelsen, och vi har inget annat val än att disseminera till alla andra. Och alla generationer, till slutet av korrigeringen (gmar tikkun) alla de kommer att komma efter er. Ni kommer att stiga varje gång så att de kan komma att stiga efter er, till eran plats. Varje generation kommer att fösa er högre och högre. Vi kommer alltid att vara i toppen på grund av att nya trasiga kärl kommer att samlas nedanför. Jag förstår klart och tydligt och känner hur det ska hända, men jag har ingen praktisk erfarenhet av att uppnå sådan korrektion i gruppen. Det har aldrig hänt förut; ni är pionjärer, och jag skulle älska att gå igenom detta med er. Snälla ta med mig!

Från Arava Convention 12.02.24, lektion 5

Kategori: Grupp, Kongresser - Kommentarer inaktiverade för Utvalda att gå före alla andra

Skaparen, naturen, är allt, och vi existerar inom den. Men på grund av fördoldheten som gjordes för oss har vi förmågan att se oss själva och naturen på ett mycket märkligt sätt, som om vi existerar oberoende av den och kan fatta beslut och agera på egen hand.

Det är en fullständig illusion. Både vi och världen, alla våra handlingar, tankar, och åsikter, allt det är total fantasi, en hägring i luften. Allt detta gjordes för att ge en person en startpunkt från vilken han skulle kunna avancera självständigt på riktigt. Annars skulle det inte vara möjligt att bygga grunden för att vara ”mänsklig”, Adam, som betyder ”liknande” naturen, Skaparen, i all sin höjd.

Men om vi vill växa på rätt sätt måste vi konstant komma ihåg att vi existerar inom naturen som bestämmer allt för oss: tankarna, begären, avsikterna, relationer mellan oss, allt som händer – alla våra liv. Naturen kontrollerar oss fullständigt, och vi styrs inte bara av det, vi existerar inte ens.

Vi lever i denna lögn, i illusionen att vi till synes existerar, som i en dröm eller någon form av legend. Men, om vi försöker att fokusera vår uppmärksamhet, våra tankar, och uppfattning i syfte för att gå över vårt ego, över vår nuvarande natur, där hela denna dröm och fantasi är, då kommer vi sannerligen att kunna bryta igenom denna dröm och nå sanningen.

Det är därför vi agerar: vi samlas i gruppen, studerar, och genomför kabbalisternas alla rekommendationer. De vill faktiskt dra oss ut ur denna illusoriska existens, från livet i en dröm, som att utträda ur dimman, från det djupa hål vi fastnat i, och för att rädda oss. Därför ger de oss olika råd om hur vi måste koncentrera oss på verklighetsuppfattning för att skingra molnet och se sanningen. Detta är vad hela vårt arbete handlar om.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 11 mars 2012, Shamati #9

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete, Perception - Kommentarer inaktiverade för Det sovande folkets planet

Fråga: Under konventet i öknen ville vi ta emot en energi som skulle få oss att nå kontakt. Jag tror faktiskt att vi lyckades?

Svar: Jag tror att konventet var speciellt eftersom vi uppnådde en viss nivå av förening , och reshimo (ihågkommande) från den kvarstår i oss, i hela gruppen och i var och en av oss individuellt.

Vad som sker i det andliga försvinner inte, och denna reshimo symboliserar det andliga kärlet mellan oss. Alla känner det till någon utsträckning, mer eller mindre, men detta kärl existerar redan. Det är redan fött! Men på sådant vis att vi måste göra lite mer ansträngningar, och till följd av det att klargöra det, att avslöja det, och att känna det klarare och klarare.

Vi bör relatera till detta kärl som till Shechina (Gudomligheten), till platsen för uppenbarelsen av Skaparen. Ju starkare vi når kontakt, desto mer behagar vi Skaparen, och på så vis börjar vi känna ljuset i våra begär, och följdaktligen känner vi vår andliga uppgång och uppenbarelsen av Skaparen mot de skapade varelserna.

Vi bör vara mer känsliga, vara mer uppmärksamma, och behandla den sublima generella känslan som föddes inom oss.

Ingen av oss bör stanna kvar på ett ställe för ett ögonblick. Det handlar om att ändra intentionen och inte antalet handlingar. Detta innebär att det beror på vår attityd till kontakten och enigheten som vi uppnått.

Vi har uppnått förening och skapat ett kärl, och nu är frågan: ”Vad gör vi med detta?” Detta är den absolut viktigaste saken: en kvalitativ förändring i vårt arbete med det. Detta är klargörandet, sökandet efter en permanent lösning.

Du måste tänka på det själv. Om jag berättar det för dig nu, kommer jag att stjäla din ansträngning. Det skulle vara som att ta en låda med lego och ge till ett barn för att sedan putta iväg honom och själv börja leka med legot.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2012.03.02,   Daily Kabbalah Lesson 3/2/12, Shamati #35

 WMV |  MP3

Kategori: Enighet, Frågor & svar, Inre arbete, Kongresser, Ömsesidig garanti - Kommentarer inaktiverade för Att förstå gåvan vi tagit emot

Fråga: Inom metoden för integrerad uppfostran uppmärksammas speciellt korrelationen mellan medvetandet och känslorna: I den vanliga världen av egoism och utanförskap, är begär och tankar gömda djupt inom en människa och är ofta oåtkomliga för hennes medvetande. Vanligtvis genererar detta negativa känslor som: Ilska, irritation, och smärta. Vad är rätt sätt att knyta an till känslor så de inte hindrar kommunikationen mellan människor?

Svar: Den integrerade utbildningsmetoden tar först och främst med i beräkningen att känslor och begär är huvudsaken.

Vi vet inte var de kommer ifrån eller hur de uppenbarar sig i oss. Alla medvetandets kvaliteter och tankar är till för att realisera dessa känslor och uppfylla oss själva.

Vårt grundläggande begär är begäret att glädjas. Vem, vad och hur är konsekvenser. Njut! Och detta är anledningen till att hela vårt sinne enbart utvecklas till graden av våra begär och enbart för att tjäna dem. Stora begär utvecklar en stor hjärna i människan. Egoismen, som växer från generation till generation och under loppet av människans liv, utvecklar ens medvetande.

Ett djurs utveckling upphör till exempel praktiskt taget några veckor efter dess födsel. Det har redan alla sina givna instinkter, och det anpassar sig till sin omgivning. Därför begår djur inga misstag. De vet hur de ska bete sig, hur de ska klara sig, och hur de ska interagera med omgivningen. Deras medvetande och känslor befinner sig instinktivt i balans. Även i detta fall är begäret primärt och medvetandet sekundärt. Ett djur förstår vilka av sina begär det kan förverkliga och vilka inte, och detta begränsar i motsvarande grad dess medvetande.

Men människan har här ett stort problem. Saken är den att när hennes egoism utvecklas, ger den henne begär hon inte är i stånd att uppfylla. Därför stänger hon sig inne, isolerar sig, blir brutalare, tävlingsinriktad, och så vidare.

Om hennes begär skulle korreleras med alla andra begär (hennes och omgivningens) på så vis att de harmoniskt skulle komplettera varandra, skulle det inte uppstå några konflikter, och hennes medvetande skulle expandera obegränsat.

Eftersom det integrala samhället är ett samhälle av absolut integrering av alla i alla, innebär detta att människan erhåller hela samhällets begär. Hon förstår vad det är som spelar roll för samhället, och hennes sinne upphör därmed att vara personligt för att istället bli integralt, och använder det för att tänka istället. Det är som att sätta på ett par glasögon genom vilka man ser en integral bild av världen, då man förstår att man själv och världen är ett helt; det som är bra för mig och det som är bra för världen är samma sak.

Det finns naturligtiv ingen motsägelse i denna harmoniska korrelation mellan en själv och världen. Man kan helt enkelt öppna sig utan någon rädsla; man förstår, ser och känner allt i enlighet med detta, och tar aktivt del i varje handling, i allt. Varenda anledning att vara olycklig eller att tävla med andra försvinner.

Alltså måste vi föra alla till detta tillstånd utan att begränsa deras begär, tankar och medvetande, och vi måste från början agera på ett helt annorlunda sätt för att förse alla med förklaringen att vi alla är inkluderade i varandra och att ett visst gemensamt begär håller på att skapas.

Denna sammanslutning av alla begär är den nya sak vi håller på att skapa. Vi skapar systemet ”Adam”, vårt gemensamma begär och medvetande i enlighet med det. Någonting integralt framträder ovanför oss, och vi existerar i det.

På detta vis ägnar vi inte personerna någon uppmärksamhet alls, utan enbart deras mål, deras inkludering i detta kollektiva, den nästa graden i vår utveckling. Vi begränsar inte personerna; de känner inte att de befinner sig under ett visst tryck. De har ingenting att dölja. De förblir praktiskt taget som de är, men hela utvecklingen riktas mot integration.

Harmonin mellan känslor och medvetande utvecklas när man börjar känna en större och större förbindelse mellan sig själv och de andra, med vad den nuvarande världen kräver av oss men som vi ännu inte är redo för.

Integral utbildning avser att rikta människan mot att börja känna ”vi”, den kollektiva mänskligheten, och agera baserat på det. Först då kommer man att uppleva sitt tillstånd som fritt. Det är just här ens fria vilja och frihet att agera kommer att manifesteras, men bara när man har inkluderat sig själv i det.

Men om man kommer ut ur detta tillstånd igen och återigen faller ner i sin småaktiga egoism, uppstår samma problem igen. På detta vis hjälper naturen oss genom att visa oss att vila enbart står att finna i integration, och i isolation återfinns ett privat fängelse och avsaknad av frihet.

Från ”Ett samtal om integral utbildning” #9, 2011.11.15

Kategori: Fri vilja, Integral uppfostran, Perception, Samhälle, Utbildning - Kommentarer inaktiverade för Att se genom integrerade glasögon

När man närmar sig uppenbarelsen av Skaparen, upplever man det som att man står vid Sinaiberget. Å ena sidan finns där alla ens onda begär, men å andra sidan förstår man att för att kunna nå målet och uppenbara Skaparen, måste man förbereda sitt begär att ta emot kvaliteten av givande, som är kopierat från Honom. Trots allt betyder ”man” (Adam) ”liknande”(domeh)  Skaparen.

På så vis förbereder vi tillsammans vårt begär att ta emot till en annan form av givande, så att det kan acceptera intrycket. Detta är nivån givandet av Torah, om vilket det står skrivet: ”Ni alla är här idag”. Inte en utan alla: för att det är vår gemensama förening som kommer att uppenbara de övre krafterna.

Egentligen är det en väldigt lätt sak att förbereda begärets material. Det är sant att denna handling inte längre tillhör vår värld, och det är därför som det är svårt för oss. Det kallas för gemensamt inkluderande. Vi måste alla bli gemensamt inkluderade i varandra, nå kontakt med var och en genom våra begär, och inget annat. Då kommer vi, precis som innan sönderfallet,  att nå ”stället”, där det övre ljuset kan träda in, och ge sitt avtryck.

Och av denna anledning spelar det ingen roll vad vi gör så länge vi följer riktningen att förenas, att avslöja Skaparen; som det står skrivet: Israel, Toran och Skaparen är ett. ”Israel” är människan, ”torah” är kraften från ljuset som förenar oss till graden att älska din granne som dig själv. Och ”Skaparen” är roten, som ger oss sitt avtryck när vi förenas.

På detta vis står jag på en sida av gruppen, och Skaparen på den andra. Och om han och jag kan mötas i gruppen, då kommer uppenbarelsen att ske.

Detta är sättet vi avancerar på. I själva verket går allt vårt arbete ut på att förbereda oss för det. Detta kommer att hända oss alla om vi står förenade.

Från Arvutkongressen i Arava, 2012.02.23, Lektion 2

 WMV |  MP3

Kategori: Okategoriserad - Kommentarer inaktiverade för Skaparen och jag möts i gruppen

Vi måste försöka föreställa oss mer och mer korrekt vad det är vi ser, och istället för att se det externa se det interna. Min lärare Rabash och jag brukade ha diskussioner om krafterna vi såg bakom bilden av  världen.

En gång såg jag en häst på gatan ätandes ur en soptunna, och plötsligt sa Rabash till mig: ”Titta, det är en ängel.” Jag blev överraskad för jag såg inget förutom hästen ätandes skräp från vår måltid. Den följande dagen frågade jag honom efter mer information angående vad han hade sagt, försökandes att lära mig mer om hur man ser de interna krafterna bakom denna värld.

Om jag ser en bild som är fokuserad i min näthinna eller bak i min hjärna, då är detta hur krafterna framställs för mig, som i en datorskärm, tillsammans skapandes en form. Men den formen existerar inte i sig själv. Jag behöver den enbart så att jag kan hålla fast i något. Faktiskt, så är det ett uttryck av attityden hos den som ger mig, som är givande mot mig med hjälp av något objekt.

Det finns tre komponenter: den som ger, hans givande till mig, och den påverkan på mig som skapar någon form. Genom den formen behöver jag återvända till den som ger mig för att kunna förstå vad han vill ha av mig genom att visa mig den formen. Om jag ser en häst, vad vill Skaparen berätta för mig genom att visa den för mig: vad är kombinationen av krafter, vad är hans attityd mot mig, vilken sorts reaktion förväntar han sig från mig? Hur behöver jag behandla denna häst och, genom den, den som ger, den som visar mig denna film? Vi måste lära oss allt detta.

Nu ser vi världen i dess externa form och inte dess inre innehåll. Detta är mycket hjälpsamt och är inte till för att förvirra oss medvetet som vi vanligtvis tror. Faktiskt hjälper det oss att uppnå andlig förnimmelse! Detta för att vi behöver anstränga oss själva för att kunna byta från extern form till intern form.

Jag lovar dig att om du börjar ”penetrera” in i vännerna och se deras ”punkter i hjärtat” som är sammanbundna, kommer du börja se att hela världen är arrangerad på samma sätt. Du kommer att förstå att människor inte är externa bilder, utan begär, ”paket av energi”. De är alla i någon form av relation och du kan påverka dem och de kan påverka dig. Du kommer se krafter, inte kroppar!

Även idag behandlar vi en person  som någon form av kraft och pratar om hans essens. Men du måste penetrera mer på djupet. Det faktum att vi inte ser världen i dess andliga form, utan i dess externa form, och glappet mellan de två, visar oss alltid att vi inte uppnått förening med vår miljö.

Den stund vi blir anhängare till miljön, och uppnår en första kontakt, så försvinner all denna förvirring. Du ser människor, men du relaterar till deras essens, deras begär, tankar, egenskaper, och olikheter.

Från den tredje delen av den dagliga kabbalalektionen, 2012.01.03 , ”Introduktion till studiet av de tio sfirot”

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Perception, Samhälle - Kommentarer inaktiverade för En ängel – grävandes i skräpet